Det första steget till återhämtning är att erkänna att du har ett problem. Vissa demokrater börjar göra det, men de kommer fortfarande inte att erkänna att deras politik är orsaken.

Det är vad Allysia Finley skriver i en debattartikel i Wall Street Journal. Hon nämner Kaliforniens ökände guvernör Gavin Newsom.

Hans botemedel mot baksmälla är en Tequila sunrise. I podcasten ”Politickin'” skyllde han demokraternas valnederlag på ”de fem I:na”: inflation, invandring, räntor, sittande regering och Israels krig i Gaza.

Väljarna var mycket bekymrade över dessa frågor, men demokraterna levde i en bubbla och trodde att de kunde vinna valet med joy and vibes. Men Harris kacklande skratt och ordsallader skapade föga engagemang.

Newsom observerade detta, säger han nu.

– Och så har du inte riktigt en känsla av vad som är verkligt och vad som inte är det. Folkmassorna är organiserade. Folkmassorna är entusiastiska, men de består av ett gäng demokrater.

Kaliforniens kust är sinnebilden för denna bubbla. Men Trump dominerade helt Mellanamerika, som består av latinos och arbetarklass.

Dessa människor har drabbats särskilt hårt av de höga energipriserna som orsakats av statens klimatpolitik, som också har dödat tillverknings- och energijobb.

Två dagar efter att Trump vunnit valet beordrade Newsom en extraordinär lagstiftande session för att ”Trump-säkra” Kaliforniens progressiva politik. Batteribilar ska tvingas på befolkningen och statusen som fristad för illegala invandrare ska bevaras. Bensinpriserna i delstaten kommer att öka med 47 cent per gallon nästa år.

Californien visar oss den nya feodalismen i praktiken

Detta kommer naturligtvis inte att påverka rika Tesla-ägare i Beverly Hills, medan hårt pressade arbetare i staten där solen har gått ned blir ännu fattigare. Men progressiva i Sacramento verkar, som vanligt, ignorera de föraktliga, vanliga medborgarna som tillhör arbetarklassen.

En rapport från statens Legislative Analyst Office förra veckan målade upp en bild av två Kalifornien: en som njuter av stigande aktiekurser och en annan som blir allt fattigare på grund av inflation och svag tillväxt på arbetsmarknaden.

”Kaliforniens ekonomi har befunnit sig i en utdragen recession i nästan två år, kännetecknad av en svag arbetsmarknad och svag privat konsumtion”, heter det i rapporten.

”Utanför offentlig förvaltning och hälsovård har staten inte skapat fler jobb på ett och ett halvt år.”

De skyldiga är bland annat höga skatter, höjda minimilöner och klimatregleringar. Minimilönen är en socialistisk dröm som är extremt skadlig för framför allt unga människor som försöker få in en fot på arbetsmarknaden. När man väl har ett jobb är det enda som står i vägen för en omedelbar löneförhöjning en god insats och självförtroende.

Newsom försökte i torsdags visa att han har lärt sig läxan av Harris nederlag genom att besöka Central Valley i delstaten.

– Du vet, vissa människor pratar om [hur] denna ekonomi blomstrar, inflationen har svalnat, den lägsta arbetslösheten under vår livstid, sade han till New York Times.

– Men folk känner inte på det sättet. De känner att ekonomin inte stöder dem.

Samtidigt vill han höja bensinpriset och öka stödet till illegala invandrare. Antalet hemlösa i delstaten exploderar, brottsligheten är ohållbar och ignoreras. Det hjälper knappast att Newsom vill avsätta 120 miljoner dollar för att stimulera så kallad grön energi, som tenderar att bara tjäna pengar genom subventioner.

Med andra ord planerar Newsom att fortsätta Biden-regimens misslyckade ekonomiska politik.

Men Newsom är inte den enda demokraten som inte kan lägga flaskan på hyllan. Några dagar efter valet återupplivade New Yorks guvernör Kathy Hochul en skatt på nio dollar för pendlare som kör in till nedre Manhattan. Planen lades på hyllan före valet eftersom Demokraterna var oroliga för att motstånd i stadens förorter skulle kosta dem platser i kongressen.

Nu när valet är över kan demokrater som Hochul äntligen visa sina sanna färger. Uber-förarna kommer att drabbas hårt eftersom de kommer att förlora kunder på grund av de höjda priserna.

De enda väljarna som Demokraterna verkar bry sig om idag är fackföreningarna. Demokratiska lagstiftare kommer att pressa väljarna med allt högre skatter för att belöna sina fackliga vänner som finansierar deras valkampanjer.

Ett exempel är Chicagos borgmästare Brandon Johnson, en oförbätterlig utgiftsjunkie, som försöker höja skatterna på husägande, spritförsäljning, molnberäkning, streamingplattformar och mer för att betala stadens skyhöga pensionsräkningar.

Johnson fick praktiskt taget allt sitt stöd från korrupta lärarfack under sin valkampanj. Nu är det pay back time. Hushåll som arbetar för regeringen måste betala 5 000 dollar per år i skatt för sina pensioner, och få får tillbaka vad de betalar in. Skattepressen slår ut både människor och företag, och de som finns kvar ser sina skatter stiga.

”The Windy City” förlorar invånare snabbare än Puerto Rico. Men Johnson tycker inte att staden har ett problem, eller åtminstone inte ett som inte kan lösas med högre skatter.

Detsamma gäller i Kalifornien, New York och andra progressiva bastioner. När Trump valdes sa de fattiga väljarna tack men nej tack till en skatte- och utgiftsregering som drev upp inflationen. Demokraterna erkänner sitt politiska problem, men tror att lösningen är att hälla upp en ny progressiv drink till sig själva.

Detta kan ge Republikanerna en lång tid i Vita huset, om de spelar sina kort rätt.