Kan du svara ”ja” på den frågan är du förmodligen helt normal. Att kallas ”nazist” betyder nämligen inte att du verkligen är nazist, det är det tack och lov väldigt få som är. Men för att bli stämplad som nazist i dagens samhälle krävs väldigt lite, och knappt något av det som krävs har något med nazism att göra (i många fall är det faktiskt tvärtom).

Kanske har du vid något tillfälle hävdat att det bara finns två kön, eller tackat nej till att gå i Pride-paraden? Kanske har du påpekat att amerikanerna själva bör få avgöra vem de vill ha som president, att det inte spelar någon roll hur många vindkraftverk vi har om det inte blåser, eller menat  att det är viktigare att barnen lär sig att läsa, skriva och räkna än att de lär sig att känna skuld och skam för 1600-talets slavhandel? Kanske tycker du att fred är bättre än krig? Kanske anser du att Israel ska ha rätt att försvara sin nation och sina medborgare mot terrorister? Eller kanske hörde du, liksom jag, till den skara som redan för tio, femton år sedan påpekade de problem och fakta som då ansågs vara rasistisk islamofobi, men som idag är God Socialdemokatisk Värdegrund™?

Har du gjort dig skyldig till något av ovanstående räcker det för att stämplas som nazist och placeras i samma homosapiensiska ringhörna som Göring, Himmler och Horst Wessels brunskjortor. Att du inte har ett uns nazism i kroppen spelar ingen som helst roll. Och har du en gång stämplats som nazist, har du blivit nedsmutsad, så kan du aldrig bli ”ren”.

(Tillhör du den yngre generation som inte gillar när något är ”cringe”, så kan du sluta läsa här. Nu kommer nämligen en referens till mina egna upplevelser.)

Härom veckan samtalade jag med kyrkoherden i en församling där jag en gång sökte tjänst. Jag fick den inte. Trots ett tungt CV och skriande prästbrist. Jag frågade vad som fick dem att vara utan präst istället för att ge mig en chans, varpå följande dialog utspelade sig:

– Det här blir jobbigt… Men stiftet berättade att du har kopplingar till NMR.

(Tystnad, eftersom jag höll på att svimma.)

– Va..? Vad säger du? NMR?

– Ja. Du ska ha kopplingar till NMR så vi var tvungna att tacka nej. Men du gjorde en väldigt bra insats under intervjun…

Självfallet har jag aldrig haft några som helst kopplingar till NMR (Nordiska motståndsrörelsen, det vill säga faktiska nazister).

Ryktet visade sig bero på ett missförstånd, där någon för fem år sedan hade googlat mitt namn i samband med att jag sökte en tjänst – och trott sig ha funnit absolut revolutionerande information: Mitt namn framför partibeteckningen ”NMR” i Valmyndighetens redovisning av personvalsröster under riksdagsvalet 2018. Vad var detta, förutom ett tydligt bevis på att jag var nazist! Man tog en skärmdump (bevis!) och förmedlade informationen till domkapitlet, som därefter vid varje tillfälle när jag sökte en tjänst meddelade den aktuella församlingen att de inte skulle anställa mig eftersom jag ju *drumroll* ”hade kopplingar till NMR”…

Det man hade missat var punkten.

Illustration: Skärmdump av googling.

Hade denne någon (eller någon av alla som nåtts av den ytterst märkliga informationen att en av Svenska kyrkans präster inte bara var nazist, utan var partipolitiskt aktiv nazist) gjort sig besväret att gräva lite djupare, förslagsvis genom att besöka Valmyndighetens hemsida, hade de hittat den korrekta informationen: Att jag vid valet 2018 kandiderade för partiet Medborgerlig samling (MED), som på grund av att partierna sorteras alfabetiskt hamnade före NMR i tabellerna, och att mitt namn skulle kopplas till partibeteckningen före mitt namn, inte till partibeteckningen efter…

Illustration: Skärmdump från Valmyndighetens hemsida.

Men ingen brydde sig om att ifrågasätta sanningshalten i min påstådda nazism, eller ens ställa en direkt fråga till mig. Trots att varenda kotte inom Svenska kyrkan förstår att en präst ”med koppling till NMR” skulle avkragas, det vill säga förlora rätten att utöva prästämbetet, innan kyrkkaffet var urdrucket.

Hur är det man säger inom journalistiken? ”Kolla aldrig en bra story.” Alltså har ”informationen” fortsatt att spridas så snart jag sökt en tjänst. Bland anställda, förtroendevalda och församlingsbor. I fem års tid.

Det var alltså därför jag alltid hade fått så märkliga svar, även från församlingar i obygden som desperat sökte en präst: Antingen hade det ”uppstått plötsliga förändringar”, eller så hade ”kyrkorådet beslutat att inte tillsätta tjänsten”, eller så gjorde man ”en paus i rekryteringen”. Budskapet hade varit tydligt: ”Hellre ingen präst än Helena!” Jag hade aldrig fått veta varför. Men det var ju för att jag påstods vara nazist…

Samtidigt som jag blev oändligt ledsen, arg och upprörd, så blev jag också glad. Äntligen visste jag! Äntligen skulle missförståndet kunna rättas till och ryktet upphöra! Hoppfull skred jag till handling.

När jag kontaktade det aktuella stiftet, skickade dem förklaringen och skärmdumparna ovan och bad dem att dementera ryktet på nästa domkapitelsammanträde kom svaret snabbt: Nej. Det kunde de inte göra. Tyvärr. Det var inte deras uppgift.

Att sprida rykten gick tydligen utmärkt, men att dementera dem var omöjligt. En gång smutsig, alltid smutsig.

Av detta kan man att dra flera slutsatser om läget i samhället: Tydligen strider det inte mot den inre moraliska kompassen att fortsätta hänga ut en person som bevisligen inte är nazist som ”nazist”. Dessutom är det ett större problem att erkänna att man har begått ett misstag, än att någon i praktiken beläggs med arbetsförbud och förlorar sin försörjning.

”Ska man göra en omelett måste man krossa några ägg.”

Ska man protestera? Det är inte självklart. Den som protesterar riskerar nämligen att inte bara få behålla sin stämpel som ”nazist”, utan också att få den kompletterad med stämpeln som säger att man är ”en jobbig rättshaverist som inte vet sin plats”. Då är man definitivt inte bara körd, utan dubbelkörd och trippelkörd.

Tack och lov är jag i gott sällskap. Vi är många som delar erfarenheten av att ha blivit stämplade efter att ha haft (för dagen) ”fel” åsikter, utnyttjat vår demokratiska rätt till yttrandefrihet eller fått vårt namn alfabetiskt sorterat av Valmyndigheten. Därför är vi många nu, vi som hängts ut som rasistfascistnazistislamofober och fått uppleva känslan av att förvandlas till oberörbar paria av nutidens fariséer.

Kanske ska vi, när allt kommer omkring, vara tacksamma för det. Att bli utesluten, att placeras utanför gemenskapen av Fina Goda Människor med Rätt Värdegrund, kan nämligen ha sina fördelar: När vi inte längre behöver anpassa oss, så behöver vi inte heller vara rädda för att göra (eller tycka) ”fel”. Då är vi fria, både att vara de individer vi är och att söka gemenskap med andra som delar vårt öde – för vem vill umgås med mobbare?

För min del innebar det att bli en del av Document.

Här finns friheten att söka både sanningen och Sanningen. Här finns gemenskapen över nationsgränser, där vi respekterar och hjälper varandra trots att vi inte alltid tycker lika. Här strävar vi mot samma mål: Att få människor att växa genom att delge dem information de inte hittar någon annanstans. Vi vill hjälpa våra läsare, lyssnare och tittare att lära känna sin historia, förstå sin samtid och skapa sin framtid. Här finns, med andra ord, det som kan bygga ett bättre samhälle för kommande släkten.

Att vi som utgör redaktionen ofta delar erfarenheten av att stämplas som nazister, fascister och extremister kan vi skratta åt. Vi vet att orden i dagens orwellska samhälle har förlorat sin betydelse, och om man kan bli kallad ”nazist” för man är en demokrati- och frihetsälskande pacifistisk pro-Israelisk kristen journalist eller dito medborgare… Tja… Då må det kanske vara hänt. Då kan man skratta åt eländet. Då betyder stämpeln alls ingenting.

Fotnot: Kan Medborgerlig samling klassas som nazister? Visserligen är det ett borgerligt parti, men 2018 hade MED en partiledare som var både jude och öppet homosexuell så nazist-stämpeln får svårt att fästa.