Donald Trumps jordskredsseger i presidentvalet har väckt en blandning av tårar och raseri bland Kamala Harris besegrade skara.

Många av Hollywood-kändisarna som hade kampanjat för Kamala fyller nu sociala medier med sin klagan över majoriteten av amerikaner som inte lyssnade på dem. Skådespelare tenderar i allmänhet att anta att deras stjärnstatus automatiskt gör dem till politiska ledare. Flera av Hollywoods stamgäster har hotat att lämna USA om Demokraterna inte vann, men till stjärnornas stora sorg har det uppenbarligen inte gjort något större intryck på väljarna, som bara har sagt: Varsågod.

Det råder panik även bland de politiska kommentatorerna.

”Donald Trumps presidentskap markerar slutet på amerikansk demokrati och ett skifte mot autokrati”, skriver den tidigare MSNBC-analytikern Malcolm Nance. Amerikanerna har, säger han, röstat för en diktatur som kommer att få massor av människor att dö och att det kommer att vara öppen jaktsäsong för vita poliser som kommer att döda svarta, muslimer och latinamerikaner. Många kommer ”definitivt att dö under massdeportationer … och i läger”.

En av lärdomarna som kan dras av amerikanernas val är att de etablerade medierna har misstagit sig gällande sitt inflytande på opinionsbildningen. Folk lyssnar lyssnar inte längre på dem – och det av goda skäl. I åratal har de ljugit, dolt och förvrängt, och de flesta amerikaner uppfattar dem inte som media i gammal mening, utan som utlöpare av det Demokratiska partiet och den djupa staten.

Förnuftiga medborgare får sina nyheter från alternativa medier, vanligtvis online, där debatten fortfarande är relativt fri. Fox News Greg Gutfeld förklarar att journalistiken helt enkelt är död, och det är svårt att bevisa att han har fel.

Konstigt att media inte föreställt sig att det skulle bli konsekvenser när deras bevakning av Donald Trump har varit nästan 100 procent. negativa, medan de enhälligt har hejat på Kamala Harris. Vi får se om gammelmedia någonsin kan återfå en trovärdighet. Hur många kunder återvänder till en slaktare som har sålt ruttet kött?

Det demokratiska snyftandet får konkurrens av den nyss omvalda senatorn Bernie Sanders, som inte lägger fingrarna emellan:

”Kommer de stora penningintressena och välbetalda konsulterna som kontrollerar det Demokratiska partiet verkligen dra några lärdomar av denna katastrofala kampanj?” frågar han. ”Kommer de att förstå smärtan och den politiska alienationen som tiotals miljoner amerikaner upplever? Har de någon aning om hur vi kan bekämpa den allt starkare oligarkin som har så mycket ekonomisk och politisk makt? Förmodligen inte.”

Det är inte heller ett perspektiv som gör det minsta intryck på danska skattebetalarfinansierade medier.

Politikern har drabbats av ett nervöst sammanbrott och tidningens Washington-korrespondent, Jesper Thobo-Carlsen, har gjort i byxorna. Lyssna bara:

”Donald Trump återvänder till Vita huset, och den här gången kan han radikalt förändra USA enligt sina egna önskemål och i grunden böja Washington till sin vilja, eftersom han kommer att vara mer obunden av demokratisk kontroll än någon president på senare tid.”

Men var inte idén med demokrati att en kandidat öppet skulle presentera sin politik och lova att genomföra den om väljarna gav honom mandat att göra det? Trump har inte dolt vad han vill, och en absolut majoritet av medborgarna har gett honom stöd för det. Så vad menar Politiken med ”demokratisk kontroll” annat än att Deep State måste kunna omintetgöra hans politik?

Det senare blir nog svårt, för man ska komma ihåg att Trump inte bara har vunnit majoriteten i valkollegiet, som utser presidenten, och i senaten. Sensationellt sett har han också majoritet i ”the popular vote” – som framkommer när alla röster i de 50 delstaterna räknas ihop.

Det blir därför svårt att hävda att Trump är en olaglig president, som demokraterna gjorde efter valet 2016.

Det Republikanska partiets solida majoritet i senaten är särskilt viktig eftersom de 100 senatorerna måste godkänna utnämningen av domare till Högsta domstolen och de federala domstolarna. Demokraterna har inte gjort någon hemlighet att de skulle packa rättsväsendet fullt av domare som skulle vara lojala mot Washingtons permanenta byråkrati och förfölja kritiker.

Trumps valseger markerar slutet på flera år av demokratisk lawfare som syftar till att sätta honom i fängelse eller åtminstone ruinera honom med uppdiktade anklagelser. När Trump svärs in som president den 20 januari kommer det att ske en rejäl sanering av justitiedepartementet och FBI, som gjort sig till villiga verktyg i jakten på regimens politiska motståndare.

Det är alltså absurt att hävda att Trump utgör ett hot mot demokratin och rättsstatsprincipen. Han är raka motsatsen – nämligen ett hot mot en härskande klass som i decennier inte har visat annat än förakt för vanliga amerikaner.