Världssamfundets växande antipati mot Israel har samma orsak och verkan som antisemitiska utbrott har haft i tusentals år. Det är lika effektivt idag som det var i forna tider att ha en internationellt accepterad syndabock som kan ta på sig skuld och ansvar för ens egna misstag och tillkortakommanden. Det är fortfarande vad allt handlar om när en muslimsk ledare inom Internationella brottmålsdomstolen ICC, Karim Khan, finner det lämpligt att utfärda en arresteringsorder för två av Israels politiska ledare, samt ett par avlidna representanter för Hamas. De levande och aktiva Hamas-ledarna, som också kämpar för förintelsen av Israel och dess judar, har hittat en fristad i Nato-landet Turkiet. Som väntat slapp de alla anklagelser och hängs inte alls i NRK:s Dagsrevyen.

I Norge uppmärksammas arresteringsordern som om den vore en seger för en god sak. Men det är det inte. Det bär snarare prägeln av att vara ett försök att avleda medias uppmärksamhet från granskningen av de allvarliga anklagelser om övergrepp och myndighetsmissbruk som chefsåklagaren för ICC själv är föremål för, men som det är för pinsamt för norsk media att lyfta fram.

I utspelet från Haag tycks man också förutsätta att Israel har begått krigsförbrytelser utan att denna fråga har behandlats av en domstol och fastställts i en dom. Här, som i all propaganda och mediabevakning av fallet, gäller inte principen att den tilltalade är oskyldig tills dom avkunnats. Den stora lögnen att Israel är en ”förbrytarstat” har upprepats så många gånger av politikerna i och utanför FN  att även domstolar tror att det är sant. I Norge har vi till och med en egen juristförening som har gjort denna övertygelse till en affärsidé.

För Israel och landets försvar mot ihållande militära attacker från stora delar av den islamiska världen, och politiska attacker från FN och ett antal europeiska länder, däribland Norge, har denna fråga ingen annan innebörd än att UD väljer att offra sina relationer med Israel för att skydda Israels mest dödsbringande fiender. Det är förstås en poäng att upptagenheten med att dagligen skylla Israel för ett eller annat bidrar till att dra uppmärksamheten bort från myndigheternas allt mer misslyckade politik och fallande stöd i vårt eget land. Detta har alltid varit ett motiv för antisemiter.

Lögnen om att Israel använder svält av civilbefolkningen som ett vapen i kriget är särskilt ond. Det har bevisats att nödhjälpen inte har nått civila i Gazaremsan. Men detta har inte i något fall orsakats av israelisk politik eller militär strategi. När medier som NRK äntligen erkänner att nödhjälpssändningar från Israel blir ”rånade av kriminella gäng” gör sig NRK skyldig till ett falskspel som bara kan syfta till att förtala Israel och hjälpa till att rättfärdiga den politiska kampen mot landet. Det har varit känt sedan länge att problemet beror på Hamas organiserade beslag av hjälpsändningar som sedan säljs av Hamas till ockerpriser på den svarta marknaden.

Detta är ännu ett exempel på hur Israel och judarna får skulden för brott som begåtts av andra. Vi är ganska säkra på att redaktionen på NRK följer den internationella mediebilden och vet detta. Verkligheten är att både Hamas och andra terroristorganisationer är fullt medvetna om hur lätt det är att skapa internationell förbittring mot Israel genom att helt enkelt stjäla och berika sig själva och sedan skylla på Israel. Och västerländska medier och politiker köper lögnerna okontrollerade.

Det är sådana förhållanden, som nu är väl dokumenterade och välkända av både västerländska medier och myndigheter, som borde ha varit föremål för granskning av domstolarna i Haag. Men eftersom dessa organ leds och delvis kontrolleras av FN, används människors okunnighet som ett vapen mot den judiska staten. I verkligheten har Israel ingen möjlighet att nå fram med argument och fakta. Sanningen är inte längre en valuta i den ”fria världen”.

Men det kommer en dag då även envisa politiker, redaktörer och advokater i västländer kommer att behöva hantera fakta som inte går att bortförklara: Under kriget, både på Gazaremsan och i Libanon, har de israeliska myndigheterna samlat in enorma mängder information om vad som faktiskt hände i dessa områden under åren före attackerna den 7 och 8 oktober förra året. Tusentals och åter tusentals datorer, hårddiskar, mobiltelefoner och arkivskåp som innehåller detaljerad information, inspelningar och dokumentation av konversationer och planer om den förestående förintelsen av Israel och dess judiska befolkning, såväl som muntliga bekännelser och förklaringar från ”civila” medlemmar av Hamas, Hezb’ allah och FN-organet UNRWA, är tillsammans starka bevis på ett grundligt planerat och förberett försök till folkmord på judarna i Israel.

Även från Libanon skulle det genomföras en attack med pogromen den 7 oktober som förebild, med hjälp av tiotusentals vältränade terrorister utrustade med enorma mängder vapen och ammunition från Iran, Russland och Kina, och med politiskt och ekonomiskt stöd från både öst och väst. Allt detta har samlats in och håller på att systematiseras. Det förväntas presenteras som bevis för Internationella domstolen i fallet Sydafrika har väckt med falska anklagelser om israeliskt folkmord. I ett uttalande på torsdagen om ICC:s senaste antisemitiska utbrott sa Netanyahu:

”Det antisemitiska beslutet från Internationella domstolen i Haag är en modern Dreyfus-rättegång, och den kommer att sluta på samma sätt som den första.”

Haagtribunalen och FN har tillsammans blivit en fara för våra västerländska demokratiska värderingar och världsfred, och det är dags att avveckla dem båda.

Vi uppmuntrar media att förbereda sig på att förmedla detta, snarare än att fortsätta insinuera att det är israelerna som begår brott. Förklaringsproblemet blir bara större ju längre tiden går.