Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: ”Lugn, det är jag. Var inte rädda.” Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, hjälp mig!” Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. ”Du trossvage”, sade han. ”Varför tvivlade du?” De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: ”Du måste vara Guds son.”

Matteus 14:22–33

Vi är inte färdiga med valet i USA ännu, för här finns det mycket att ta itu med, även för den som skriver söndagstexter.

Det är intressant hur kristendomens förklaring av människans skapelse och förståelse av förnuft och moral har blivit synonymt med galenskap och vidskepelse. Attackerna mot Donald Trump handlar om långt mer än personen Donald Trump, det är den traditionella kristendomens idéer som vår liberala elit föraktar, och de kan inte dölja det.

Kristendomen representerade på sin tid en uppgörelse med tron ​​på onda andar, häxkonst och vidskepelse, vilket historien tydligt visar.

Bonifacius – ”Tysklands apostel” (ca 675–755) – hävdade att det var okristet att tro på häxor och varulvar. Karl den Store (742–814) införde dödsstraff för att bränna ”häxor”. Han kallade häxbränning ”en hednisk sed”. På 1000-talet avvisades hela häxproblemet eftersom det enligt kyrkans lära inte fanns häxor. År 1080 skrev påven Gregorius VII till den danske kungen Harald Hén och attackerade den barbariska sed som danskarna hade som innebar att man skyllde på präster och gamla människor för sjukdomar, stormar och olyckor. Ett dekret från påven Alexander IV från 1264 ”förbjuder inkvisitorer att åtala i fall där människor har anklagats för att utöva magi eller trolldom”.

Det är välkänt från norsk historia hur Olav Tryggvason bekämpade häxkonst och magi. Väl framme vid hovet i Tønsberg meddelade kungen att det hädanefter skulle bli slut på all trolldom, spådom och frammanande i hans rike. Den som ägnade sig åt något sådant skulle behöva lämna landet.

Det kristna förnuftet dikterade att människans olyckor och lidanden beror på orsaker som det är möjligt att förstå och behandla. De hade inte sin utgångspunkt i människors tro på demoner eller häxkonst. Vi glömmer ofta att typiska kännetecken för samhällen som inte har lärt känna kristendomen är att de lever i rädsla, vare sig det är för demoner, häxor eller fädernas vrede, och att västerländsk vetenskap har sin utgångspunkt i det kristna förnuftet.

Men tragiskt nog gick kyrkan så småningom med i häxjakten. Det är som om de inte kunde stå emot trycket från den tidens politiskt korrekta.

Idag vänds bilden upp och ner. Nu är det konservativ kristendom som dagens liberaler anser hotar människans lycka. För det är inte bara Donald Trump som är en fara för demokratin, det gäller alla som fortfarande menar att Gud, och tron ​​på att Gud har en mening med oss, ska spela en roll för hur vi organiserar samhället.

Vi ser det till exempel i Polisens hotbedömning, där de skriver att de utlösande drivkrafterna för att människor radikaliseras, och för att individer kan utveckla intentioner att begå terrorism, är:

[A]ktuella händelser och utvecklingar som underbygger högerextremisters idé om att den ”vita rasen” är hotad och står inför ett existentiellt hot. Exempel på sådana ämnen är icke-västerländsk invandring och upplevelsen av att samhället är i moraliskt förfall. Detta kan bland annat kopplas till diskussionen kring liberal könsidentitet samt en upplevd normalisering och utvidgning av HBT+-personers rättigheter.

Eller som då NOU nr. 3 2024, Gemensamma insatser mot extremism, bättre förutsättningar för förebyggande arbete, i diskussionen om skottlossningen på nattklubben på Rosenkrantz gate i Oslo den 25 juni 2022, där två dödades och flera skadades, slutar med att påpeka att hotet mot HBTQI-gemenskapen kommer från alliansen av vänsterradikala feminister och konservativa kristna:

Aktörer som kommissionen har pratat med påpekar vidare att media och polis har liten kunskap om de rörelser som växer fram, och om de kopplingar som finns mellan radikalfeminism och kristen konservatism.

De påpekar att det är grupper och individer som använder ett våldsamt och avhumaniserande språk och dessutom är hotfulla och extremt aktiva. Aktörerna menar att det behövs attitydförändringar från olika myndigheter, inklusive polisens sida, då de inte känner sig skyddade i dag.

På så sätt bedriver den liberala demokratin en form av modern häxjakt. Deras övertygelse om känslornas förträfflighet, och den sexuella revolutionens triumf och moraliska överlägsenhet gör att de förbiser den mest uppenbara självklarheten. Alla vet att det var muslimska terrorister som låg bakom terrorn i Oslo, men den liberala demokratin kan bara anklaga dem som tror på en absolut sanning eller fortfarande vill kämpa för kvinnors rättigheter och där finner vi alltså en allians mellan radikalfeminister och konservativa kristna. Dessa är alltså extremister och därför en fara för demokratin, medan islam är en berikning då den angriper kristendomens anspråk på sanning.

Liberala demokraters oförmåga att erkänna Guds mening med Skapelsen gör dem villiga att offra grundläggande rättigheter för alla, eftersom de tror att människan definieras av känslor och inte av Gud. Vi får därför inte säga att samhället befinner sig i ett tillstånd av moraliskt förfall, då det bryter mot tron ​​på normkritik som vägen till ett lyckligt liv. Samhället kan inte befinna sig i ett tillstånd av moraliskt förfall när demokratin har beslutat att det är upp till människan själv att definiera vad moral är. De moraliska normer som vi upplever idag är därför ett resultat av demokrati, och ett angrepp på dessa normer är nödvändigtvis också ett angrepp på demokratin. Resultatet säger sig självt: det kommer att vara avgörande att sådana uppfattningar avlägsnas från det offentliga samtalet.

Liberala demokrater har därför tillåtit sig att förfölja alla som går emot läran om individens rätt att forma sina egna normer relaterade till samlevnad och sex, och är man dessutom skeptisk till abort och islam dröjer det inte länge innan man blir stämplad som häxa och utsätts för en modern version av att bli bränd på bål.

Donald Trump är därför inte ensam om att vara ett hot mot demokratin. Kritiken från våra motståndare påverkar alla oss som antingen söker sanningens Gud eller som inser att förnuftet måste ha en annan källa än våra känslor.

Välsignad söndag!