New York Times, det Demokratiska partiets partitidning och våra tidningars viktigaste klipp-och-klistra källa, förnekar sig inte. I ett upprop på förstasidan på lördagen uppmanar redaktionen amerikanska väljare att inte rösta på Donald Trump:

”Du känner Donald Trump. Han är inte lämplig att leda. Observera honom. Titta på vad de som känner honom bäst har att säga. Han försökte undergräva valet och är fortfarande ett hot mot demokratin. Han hjälpte till att upphäva kvinnors rätt till abort, med fruktansvärda konsekvenser. Trumps korruption och laglöshet handlar om mer än valet. Det är hela hans etos. Hans lögner känner inga gränser. Om han vinner kan det Republikanska partiet inte styra honom. Han kommer att använda statsapparaten för att förfölja motståndare. Han kommer att genomföra en hjärtlös politik med massdeportering av invandrare. Han kommer att orsaka kriser för de fattiga, medelklassen och företagare. En ny mandatperiod med Trump kommer att förstöra klimatet, skaka allianser och stärka autokraterna. Amerikaner borde kräva bättre. Rösta!”

New York Times (NYT) ber inte uttryckligen väljarna att rösta på Kamala Harris. Förmodligen för att hon inte har kunnat prestera ett någorlunda konkret och trovärdigt alternativt politiskt program, och för att hon därmed förknippas med den politik som Biden-administrationen har bedrivit de senaste fyra åren, och som stora väljarmassor vill ha en alternativ till.

Istället upprepar NYT bara samma demoniseringsstrategi som Kamala Harris kampanjorganisation har drivit under hela valkampanjen.

Det ger antagligen genklang hos NYT-läsekretsen bland den urbana eliten, men når förmodligen inte längre än så. Fler och fler väljare, även på den demokratiska sidan, ser nu genom det Demokratiska partiets och mainstreammedias retorik som en ren projektion av kritik som påverkar dem själva mer än vad den påverkar Donald Trump.

Att Trump utgör ett hot mot demokratin, trots att de demokratiska institutionerna inte fungerade sämre under hans ordförandeskap än under hans föregångare eller efterträdare, är svårt att belägga.

Att han ljuger utan gränser är ett påstående som kan rymma en viss sanning. Men det vet de amerikanska väljarna och det vet Kamala Harris också. Inte precis något att vara stolt över i en ”demokrati”, men det är en del av amerikansk politik, och norsk och svensk politik också för den delen.

Att det Republikanska partiet inte kan styra honom är korrekt. Det är vad många väljare gillar med Trump. Som den första presidentkandidaten på senare tid, och kanske någonsin, har han siktat in sig på strupen hos donatorkontrollerade och korrupta politiker på båda sidor av kongressen.

Om han kommer att använda statsapparaten för att förfölja politiska motståndare återstår att se. Om det ska förfölja Demokraternas missbruk av statsapparaten för att smutskasta Trump och påverka valet, så kommer det att vara det rätta att göra för att värna demokratin. Allt utöver det kommer Trump inte ha möjlighet att driva igenom i en administration som domineras av demokrater och kännetecknas av stark byråkratisk kontinuitet.

Att han kommer att utvisa illegala migranter kommer nog att hända. Många amerikaner, förutom överklassen som bor i skyddade stadsdelar och drar nytta av den billiga arbetskraft som invandrare representerar, tycker att det är både rätt och rimligt.

Att han vill förstöra klimatet är förstås bara nonsens, men att han vill stoppa överföringarna till en klimatindustri som är minst lika sugen på att roffa åt sig subventioner och skattebetalares pengar i USA som här, är troligt och uppenbarligen lika vettigt i USA som i våra länder.

Wall Street Journal (WSJ) var en av de första av de stora amerikanska tidningarna som för ungefär ett år sedan började ifrågasätta det Demokratiska partiets berättelse. Tidningens ledarsida presenterar idag också ett mer sobert förhållningssätt till valet än vad NYT lyckas åstadkomma. WSJ-redaktörerna skriver att:

”Om Donald Trump vinner kommer han att hävda att segern var den största i amerikansk historia. Det förvånande med detta är att han i så fall har rätt. Före, under och efter sin första mandatperiod som president ställdes han inför FBI-utredningar, våldsamma protester när han svors in, en ensidig och tydligt partisk kongresskommitté för att utreda stormningen av kongressen den 6 januari, två tvivelaktiga riksrätter, partipolitiska åklagare , ett dussin tvivelaktiga anklagelser och en massiv och ihållande attack från en press som inte längre ens försökte vara objektiv. Stödet för Trump ökade, delvis för att väljarna instinktivt förstod att eliten i båda partierna såg ner på dem, vilket Trump inte gjorde.”

Jag tycker att den sista meningen förklarar mycket. Det tillsammans med prisökningen. Den tillskrivs Biden/Harris-administrationens ekonomiska politik. Och om det är något amerikaner hatar så är det inflationen. Många lever från den ena lönen till den andra och har stora och dyra kreditkortsskulder.

I en kommentarsartikel i WSJ menar Kenneth Khachigian, som var talskrivare åt Ronald Reagan och rådgivare till Richard Nixon, att det finns tre anledningar till att Kamala Harris förlorar valet:

För det första eftersom hundratusentals traditionella demokrater knappast kan föreställa sig att Kamala Harris kommer att kunna följa i fotspåren av legendariska ikoner som Franklin D. Roosevelt, Harry Truman, Jon F. Kennedy och Lyndon Johnson. Hon saknar helt enkelt politisk substans, och i den mån hon har det, förknippas hon med woke kaliforniska liberaler som står i opposition till Demokratiska partiets konservativa flygel.

För det andra för att hon verkade helt oförberedd på att axla ledarskapet när hon i elfte timmen lanserades som Demokraternas kandidat. Under hela sin karriär har hon blivit befordrad och framskjuten av andra utan att egentligen ha stått för något själv, vilket blottades i alla ordsallader hon kom med så fort hon tvingades improvisera utan teleprompter.

Och för det tredje blev det synligt när hon svarade att ”det fanns inget hon kunde komma på som hon skulle ha gjort annorlunda än president Biden”. Sedan bekräftade hon bristen på substans, genom det bisarra påståendet att om hon förlorade skulle Trump etablera en fascistisk regim.

Det senaste nazistutspelet går möjligtvis hem hos NYT:s läsekrets bland den urbana eliten i New York, precis som hos klipp-och-klistra-redaktörerna och vissa politiska kretsar hos oss. Men få amerikanska väljare köper den historien.

Och hur som helst: Prisökningen och den ytterligare försvagade köpkraften efter covid kan inte Kamala Harris ducka för.