Efter valet av Donald Trump har media och politiker i Norge tydligt signalerat att de tar avstånd från den kurs USA valt. Men om alternativet är EU och Tyskland, vaken och ekofanatism kommer Norge att släpa efter, medan Amerika kan se fram emot tillväxt och välstånd.

Norge verkar ha valt sida. En podcast från NRK hette ”Trump mot världen” (men bytte senare namn till ”Popcorn och politik”), och den beskrev hur mainstreammedia och den skrävlande politiska klassen betraktar Trump: som en fiende, och ”världen” (läs: den så kallade liberala världsordningen) kämpar emot.

Paniken breder ut sig, och anklagelserna om Hitler-tendenser, ”konspirationsteoretiker” och ”högerextrema” florerar. Jonas Gahr Støre har visserligen gratulerat Trump till valsegern, men signalerna från Norge är annars inte särskilt positiva. Liberalernas ledare Guri Melby menar att valresultatet innebär att Norge ”måste” gå med i EU.

”Trump är emot frihandel, skeptisk till allianser och talar ner internationellt samarbete. I den mån han är intresserad av världen bortom USA:s gränser är hans blick riktad mot Kina och Taiwan. Det kommer att få djupgående konsekvenser för världen, Europa och Norge”, skriver Melby i Aftenposten.

Hon är inte ensam. Europarörelsen får hundra nya medlemmar om dagen eftersom Trumps seger har skapat ”osäkerhet”, rapporterar TV 2. ”Espen Barth Eide kommer att ta itu med Donald Trump genom att knyta Norge närmare EU”, skriver Dagens Næringsliv.

EU, ett sjunkande skepp

I praktiken innebär det att Norge kommer att binda sig till ett sjunkande fartyg. EU är Babels torn som håller på att kollapsa. Tyskland är den dominerande statsmakten i unionen och Tyskland har enorma problem. Inte bara är ekonomin i fritt fall, något som även CNN rapporterar, utan politiskt håller landet på att slitas isär. Efter att regeringssamarbetet mellan De gröna, FDP och SPD kollapsade, bland annat till följd av tvångsintroduktionen av värmepumpar, som inte gick bra, väntas AfD gå bra i nyvalet. Men de etablerade partierna vägrar ta sig an AfD, även med tång.

Andra länder i EU kämpar också, med okontrollerad invandring, med stagnerande ekonomier och med missnöje bland väljarna. Ändå vill Norge knyta an närmare kontinenten och tränga undan USA. Det är otroligt – förresten, det är som förväntat av en Labour-regering. Tyvärr hade ingenting varit väldigt annorlunda med det konservativa partiet vid makten.

Irland är i samma bås, även om de redan är fullvärdiga EU-medlemmar. Men USA:s tidigare lojala partner har gått så långt att han inte ens gratulerat Trump till segern. Ian O’Doherty skriver i The Spectator att Irland har en extrem, självmordsbenägen form av TDS, Trump Derangement Syndrome. Irlands president Michael D. Higgins har hittills inte gratulerat Trump, även om han var snabb med att gratulera Mahmoud Pezeshkian när han valdes till Irans ledare. Trump är ”regressiv”, tror Higgins. Vad han tycker om Irans styre är oklart, men det förtjänar helt klart mer välvilja än den demokratiskt valda presidenten för Irlands historiskt närmaste allierade.

Tyskarna skrattade åt Trump

Tyskland lär sig nu vad som händer när man inte behandlar den fria världens ledare med ett minimum av respekt. Under Angela Merkel blev Trump ständigt förlöjligad i full offentlighet. Som när han vid flera tillfällen påpekade Tysklands beroende av rysk gas – som här:

Tysklands förbundskansler Olaf Scholz väntade fortfarande på ett telefonsamtal från Trump på måndagen, rapporterade Bloomberg. Trumps team hade kontaktats redan i onsdags förra veckan, direkt efter att valsegern blev klar. Länder som (lilla) Danmark, Frankrike, Italien och Ukraina hade redan pratat med Trump – Storbritannien var det allra första, naturligtvis, även om Keir Starmers Labour hade stöttat Kamala Harris i valkampanjen.

Støre pratade med Trump på måndagskvällen. I och för sig betyder det kanske inte så mycket att han inte stod längst fram i kön. Men även Elon Musk har märkt hur fientliga norska medier och politiker är mot Trump. Att fortsätta förlöjliga och håna Trump, och att positionera oss närmare EU och den globalistiska politik EU leder – det gröna skiftet, woke identitetspolitik i all sin mångfaldiga enkelhet och läkemedelsindustrins hårda grepp om politiken, för att nämna några – är just den riktning Norge är på väg in i.

Medan amerikanska börser stiger efter valet, och det har blåsts liv i optimismen och dynamiken med Republikanerna vid rodret, väljer vi snarare att stoppa huvudet i sanden och fortsätta mot stagnation och irrelevans, och på köpet blir vi allt mer beroende av Kina.

Tydligt val av värderingar

Men är det klokt att inta denna linje i en osäker värld där vi är beroende av USA om det verkligen blir kris? Världens viktigaste demokrati har talat. Amerikanska väljare var tydliga i sin dom: De ville ha Trump, och de ville ha Elon Musk, de ville ha J.D. Vance, de ville ha Tulsi Gabbard, och de ville ha Robert F. Kennedy Jr. Det var ett val mellan två tydliga alternativ av värderingar.

Om vi ​​i Norge inte ens bryr oss om att förstå varför, och behandlar amerikanska väljare med lite mer respekt, riskerar vi inte bara att se dumma ut; vi kan också riskera att sitta med skägget i brevlådan tillsammans med Tyskland, Irland och andra länder som anser att de är för moraliskt överlägsna för att vara på god fot med USA.

Det är egentligen så enkelt som att USA har valt frihetens väg, medan vi i Europa har valt tyranni. I tyrannier är det inte tillåtet att vara dissident, men det börjar koka under ytan. Förhoppningen är att det som händer i USA inte bara ska lyckas där, utan inspirera till uppvaknande i resten av det som en gång beskrevs som Den fria världen.