Västerländsk civilisation är otänkbar utan kristendomen, men dagens Väst är aggressivt antikristet. En ödesdiger konsekvens av det är att våra samhällen tenderar mot det människofientliga och totalitära, konstaterar Olavus Norvegicus i sin nya bok på Document Förlag.

Idag hotas friheten av en kall, elitledd teknokrati som förstör själen. Endast de andliga källorna som ger mening åt tillvaron kan rädda oss, förklarar författaren i denna unika konfrontation med västvärldens moderna, ateistiska tankesätt.

Med upplysningen skulle gamla religiösa idéer ersättas av ett rationellt mänskligt förnuft som banade väg för ett jordiskt paradis. Men det blev inte så.

Den franska revolutionen visade att vägen till paradiset kom till en mycket hög mänsklig kostnad, liksom de totalitära ideologierna och 1900-talets båda världskrig. Det som många trodde skulle vara en befrielse, visade sig vara raka motsatsen – och det kunde inte vara annorlunda, avslutar författaren.

Den viktigaste källan till moral i Väst är den transcendenta sanningen att människan är skapad till Guds avbild och att människan är högst felbar, men ändå av oändligt värde i ögonen på en gud som blir människa och säger att paradiset inte är av denna värld.

Är det verkligen vettigt att prata om västerländsk civilisation om den har glömt bort det?

Nej, säger Olavus Norvegicus. Den högdragna, så kallade humanistiska livssynen som härstammar från den tänkta rationella ideologi vi lika gärna kan kalla antiteism, resulterar ironiskt nog i en föraktfull antihumanism.

När Gud är avskaffad, sätter människan sig själv på hans plats. Den nya statusens berusning sätter igång ett utopiskt tänkande som oundvikligen krockar med verkligheten. Då måste verkligheten ge vika, och då är vägen kort till ett maktmissbruk vars logiska slutpunkt är totalitarism.

Idag hotas vår frihet inte bara av islam eller auktoritära stormakter som Kina och Ryssland, utan kanske framför allt av en global teknokrati som förstör autentisk mänsklig gemenskap och skär av banden till vår egen kultur och historia.

Om civilisationens kollaps ska undvikas måste vi återgå till ett sant andligt liv, avslutar Olavus Norvegicus i essäsamlingen Veien fra ateismen til det totalitære (Vägen från ateismen till det totalitära), där han lyfter fram ett antal tänkare som stakar ut en annan kurs, vare sig det är Dostojevskij, Václav Havel, Simone Weil och andra.

Denne utomordentliga författare, som inte vill ha någon uppmärksamhet runt sin egen person, tar en ambitiös filosofisk uppgörelse med dagens Väst som går mot strömmen och kommer att vara obekväm för många – men desto mer nödvändig. För även ateister måste inse att religiösa övertygelser kan ha positiva konsekvenser, som att människor visar välgörenhet.

För att undvika totalitarism måste vi erkänna plikten att behandla vår nästa som oss själva, och det är lättare om man älskar Gud först, konstaterar författaren. Motsatsen är egot, själviskheten, den totala frånvaron av ödmjukhet – det vill säga högmod, superbia, den värsta av dödssynderna. Du träffar på det varje dag.