Efter sin första mandatperiod tröttnade Tony Blair på New Labours besatthet av att leda i opinionsundersökningarna och bestämde sig för att driva igenom stora reformer snabbare, även om de visade sig vara impopulära.

Ingen kan anklaga Keir Starmer för att vakna upp varje morgon och vara fixerad vid att vinna en daglig popularitetstävling. Starmer och Labour har börjat förlora vänner och alienera människor i en rasande takt, skriver Patrick O’Flynn i The Telegraph.

Labours stöd har redan fallit från 33,7 procent till ett genomsnitt på 29 procent nu.

Starmers personliga popularitet berättar en ännu dystrare historia: Han har rasat från en nettopopularitet på +11 omedelbart efter valet till -38, enligt opinionsinstitutet More In Common.

Det är därför inte konstigt att en namninsamling som startats av en kille vid namn Michael Westwood har samlat nästan två miljoner underskrifter från britter som vill ha ett nyval. Det är dock osannolikt att det blir av.

Är Starmers dagar räknade? Miljontals missnöjda britter kräver nyval

Vad som än är fallet har Westwood fångat en stor idé i den enkla och raka formuleringen av sin överklagan.

”Jag vill att ett nytt allmänt val ska hållas. Jag tror att den nuvarande Labour-regeringen har gått tillbaka på de löften de gjorde inför det senaste valet.”

Han har inte fel. Labour bryter vallöften dagligen. De hävdade att alla deras planer var fullt finansierade och att skattehöjningar inte behövdes. Sedan vann de valet och kastade skattehöjningar i alla riktningar.

85 procent av de brittiska pensionärerna har förlorat vinterns energitillägg, samtidigt som energipriserna kommer att stiga, tvärtemot vallöftet om lägre energipriser.

Labours lösningar är mer grönmålning, som innebär att landsbygden raseras med monstermaster där det inte redan finns hundratals vindkraftverk.

Budgeten i sig var den största skattehöjningen i mannaminne, delvis motiverad av finansminister Rachel Reeves med att hon påstås ha upptäckt ett svart hål på 22 miljarder pund i de offentliga finanserna.

Bönder förleddes att tro att det inte skulle bli några grundläggande förändringar av skattenivåerna, men har just drabbats av en ruinerande ökning av arvsskatten. Och föräldrar med barn i privatskolor har inte längre råd att se till att deras barn får en ordentlig utbildning.

Reeves motiverade införandet av moms på privatskolor med att Storbritannien behövde pengar för att minska lärarbristen i misskötta statliga skolor. Resultatet blir en ökning av antalet elever i de offentliga skolorna och en ännu större brist på lärare.

Starmer framställde sig själv som en moderat, patriotisk premiärminister. Men på kort tid har han gett upp den brittiska kontrollen över Chagosöarna.

Han för också en ”dialog” med länder i det brittiska samväldet som anser att de förtjänar skadestånd för slaveriet. Visst är det korrekta svaret att ge sådana människor fingret.

Samtidigt misslyckas Labourregeringen med att stoppa massinvandringen av illegala båtflyktingar. Den spanska armadan skulle ha en lätt uppgift i dag, till skillnad från när drottning Elizabeth I styrde England (innan det fanns ett Storbritannien).

Samtidigt är det fortfarande oklart vid vilken tidpunkt Starmer informerades om att morden i Southport faktiskt utfördes av en anhängare av islam. Hundratals britter har fängslats för att ha gjort falska påståenden om detta.

De sitter fortfarande bakom galler eftersom Starmer släppte ut grova brottslingar för att ge plats åt människor som betedde sig rasistiskt mot en polishund eller viftade lite aggressivt med en engelsk flagga.

Varför undertryckte Keir Starmer sanningen om Southport?

Vissa beundrare av Starmer – och ja, det finns fortfarande några där ute – försöker göra en dygd av hans minskande popularitet.

De påpekar att han redan hade framträtt som en uttalad beundrare av Thatchers maktstrategi, som var att börja med de svåra sakerna tidigt och hålla fast vid det – raka motsatsen till Blairs tidiga mandatperiod.

Visst, Järndamen var impopulär under sina första år när hon vidtog nödvändiga åtgärder för att återuppliva den brittiska ekonomin. Hon förklarade berömt att ”The lady is not for turning”, vilket hon belönades för i valet 1983.

Men medan Thatcher försökte fixa en trasig brittisk ekonomi, försöker Starmer och Reeves med gamla socialistiska och klimathysteriska knep som aldrig har fungerat någonstans.

Man kan inte beskatta ett land till välstånd, men det förstår varken brittiska eller norska socialister.

Westwoods namninsamling har avslöjat att kejsar Starmer inte har några kläder på sig. Starmer är nere på sitt sista fikonlöv och vi är inte ens sex månader in i hans femåriga mandatperiod.

Man måste nästan fälla en tår för britterna, som inte förtjänar så eländiga politiker. Det gör förresten inte vi norrmän heller: Det gör inte vi norrmän heller.