Trots den senaste tidens upptrappning av kriget i Ukraina efter att USA gick med på att använda sina egna långdistansmissiler mot krigsmål i Ryssland: Politisk arrogans och okritiska löften kommer att falla när Donald Trump tar över presidentposten och därmed maktcentrum i Nato på drygt en månad.

Förändringen kommer att bli stor efter fyra långa år av krigshets och naiv, ibland rent farlig Rysslandspolitik. Vi bevittnade nyligen det med Biden-administrationens ja till missilanvändning, som tolkas som ännu en snubbeltråd lagd framför Donald Trump: Det verkar nästan som att Demokraterna och de krigförande partierna i Väst hellre skulle ha en världskonflikt än att bidra till att ge Donald Trump spelrum för att avsluta kriget efter förhandlingar och samråd med fienderna Vladimir Putin och Volodymyr Zelenskyj.

Och onsdagens Biden-ja till utplacering av landminor kommer bara att bidra till att eskalera och förlänga kriget, säger kritiker över hela Väst, nu mer högljutt än tidigare.

Enda chansen att stoppa Trump

Och när det är sagt; ett storkrig nu – innan Trump tar över, där USA och Nato är direkt involverade – är nyktert sett den allra sista möjligheten att förhindra att Trump tillträder, trots den förkrossande valsegern. Ett så kallat världskrig kan resultera i att den nuvarande administrationen blir kvar på sin post.

Detta resonemang har flera personer lyft fram under det senaste dygnet, bland annat på YouTube, där man bland annat hade avlyssnat ett samtal mellan chefredaktören för den konservativa Warszawa-tidningen Do Rzeczy, Pawel Lisicki och medredaktören Wojciech Cejrowski. Polen är rimligen ett land som följer utvecklingen med örnögon.

Vad kan Trump erbjuda?

President Zelenskyj har sagt att vi är närmare ett slut på kriget nu, med Trump i förarsätet, än vad vi annars skulle ha varit (underförstått – med Demokraterna i förarsätet). Det har han rätt i. Om han tror att vi närmar oss en varaktig fred är oklart, eller om han mest menar en vapenvila.

För vilken sorts fred kan Trump och hans handplockade förhandlare egentligen erbjuda? Vad kan han ge ryssarna som gör att de kan säga att de är nöjda, såväl i Ryssland som utanför? Vad kan han ge ukrainarna som kommer att göra dem, om inte nöjda, så i alla fall få dem att acceptera avtalet och tolka det som åtminstone en halv seger, så att denna tappra nation inte står kvar som den stora förloraren? Och vilka buffertzoner kommer att krävas mot resten av Ukraina, för att inte tala om hänsynen till Nato-medlemmen av första klass, Polen? Här kommer parterna självklart att få säga sitt.

Vi lovade för mycket

En sak är klar: Ukraina har upprepade gånger lovats Nato-medlemskap, både före och under kriget mot Ryssland. Det kan de inte få. Det var detta löfte/löfte – upphaussat av Nato, Väst och EU – som ledde till krig.

Just detta, att Ukraina skulle bli Natomedlem, hade Putin varnat för gång på gång, redan under Krim-konflikten för över tio år sedan. Varje gång utan att Nato lyssnat eller lagt någon tyngd i Putins ord. Inte ens när kriget var ett faktum och hade kunnat stoppas vid starten, i mars/april 2022. Men då satte Nato ner foten. Alliansen bestående av krigspartierna i Europa, och inte minst av Demokraterna i USA, vill hellre ha krig, visade det sig.

Nato och Väst ”engagerade”

Detta ligger i det förflutna och kommer att diskuteras till dödagar, så tillbaka till nutiden: Ukraina måste av allt att döma nöja sig med att vara en Nato-associerad, exakt hur tillhörighet och status ska utformas är idag oklart. Ett vanligt medlemskap är uteslutet. Här har NATO och EU gjort bort sig, kort och gott.

Efter en eventuell fredsuppgörelse måste Ukraina räkna med att leva under strikta regler för vilket försvars- och krigsmaterial som får placeras i landet. Samtidigt måste ryssarna retirera längre tillbaka än gränsen. En säkerhetszon på rysk-ukrainsk mark kan upprättas om man vill det, en gränsdragning som ingen kan passera.

Samtidigt måste Ukraina få betydande eftergifter i form av ett ryskt tillbakadragande från stora områden de har ockuperat under kriget, delvis långt bortom axeln Donetsk–Luhansk. Samtidigt måste en tydlig överenskommelse om delning av Krim finnas på plats som båda länderna kan acceptera. Här måste ”ge och ta” gälla, vad jag kan förstå. Bara framtiden kommer att visa vad som kommer att bli de praktiska, politiska och geografiska fakta efter detta krig, som uppenbarligen både borde och kunde ha undvikits.

Vill de ha fortsatt krig?

En sak är relativt säker. Med Ukraina som Nato-medlem kan Donald Trump inte få ett fredsavtal som Putin och Ryssland kan acceptera. Då faller hela Putins argument för kriget, och han förblir en krigsförbrytare. Därför kan Ukraina inte se fram emot ett Nato-medlemskap, åtminstone inte för närvarande. Nato och Jens Stoltenberg och resten av Väst har kalkylerat fel och tagit alldeles för stora ord i sin mun, utan att egentligen ha någon täckning, med en möjlig (men tveksam) varning: att det är krig och bara krig (mot Ryssland) de vill ha.

Löften utan täckmantel har lett till ett – som det framstår idag – meningslöst krig som ingen har vunnit, och utan att västvärlden och Nato har uppnått något av betydelse, förutom att uppfylla (och väl så) vår gemensamma plikt att försvara Ukrainas självständighet och självklara suveränitet över sitt eget land och stat.

Nog nu, för den här gången, medan vi väntar på Trump – och fred.