Vi är inte förvånade över att organisationen Amnesty International ansluter sig till dem som anklagar Israel för att begå folkmord på Gazaremsan. Vi hör samma ogrundade, förvrängda och falska påståenden som vi känner igen från andra som framför denna anklagelse mot den judiska staten. Om motivet för att gå ut med detta nu är att bygga vidare på de anklagelser som Sydafrika har väckt inför Internationella domstolen, så har försöket misslyckats.

Anklagelserna är inte svåra att motbevisa, men de väcker frågor om Amnestys motiv för att engagera media i en antiisraelisk hets, som de gör. Det verkar som att riktiga folkmord, till exempel de på afrikaner utförda av araber, som bland annat sker i Sudan, inte är något Amnesty prioriterar. När allt kommer omkring, så är det viktigare att attackera judarna för något de inte har gjort. Vi väntar fortfarande på att få se ett lika passionerat engagemang från Amnesty mot Hamas övergrepp på den arabiska civilbefolkningen i Gaza. Men vad gör man inte för en möjlighet att peka finger åt den evige juden?

I Haag kommer det att avkrävas saklig dokumentation för dessa och andra falska påståenden. Israel kommer att ta tillfället i akt att motbevisa dem med ett mycket omfattande bevismaterial, samlat både på Gazaremsan och i Libanon. Där ska det dokumenteras vad som har hänt och vilka som har begått, och fortfarande avser att begå, folkmord. Amnesty International har inte ens fullt stöd inom sin egen organisation för anklagelserna mot Israel.

Amnesty International väljer nu att komma med dessa falska anklagelser utan att vänta på materialet som ska berätta sanningen om vad som hände. Vi tror att orsaken till detta är att inte ens ledningen för organisationen är övertygad om sanningshalten i dess anklagelser. De fruktar att de kommer att bli grundligt motbevisade. Därför fyller de media med anklagelserna samtidigt som de fortfarande har möjlighet att skapa mer fiendskap bland människor mot judarna och deras nationalstat. Vi tror inte att Amnestys motiv är uppriktigt och hedervärt. Bevisen för att de har fel är redan för tydliga.

Kärnan i Amnestys anklagelse om folkmord är att de israeliska myndigheterna genomför åtgärder som syftar till att utplåna hela eller delar av den arabiska befolkningen i Gazaremsan. Generalsekreterare för Amnesty International, Agnès Callamard, hävdar att ”Israels avsikt är den fysiska förstörelsen av palestinierna i Gaza, antingen parallellt med, eller som ett sätt att uppnå, dess militära mål att förinta Hamas.” Amnesty Norge drar slutsatsen att ”det bara finns en rimlig slutsats som kan dras av bevisen: Folkmord har varit staten Israels avsikt i Gaza sedan den 7 oktober 2023.”

Den 7 oktober 2023 genomförde Hamas en överraskningsattack mot det israeliska civilsamhället, dödade tusentals människor och tog hundratals som gisslan, vilket Amnesty nu har ignorerat i 14 månader. Hamas förklarade som sin avsikt att upprepa sådana attacker tills Israel förstörs och dess judiska befolkning utrotas. Detta är den tydligaste bekräftelsen vi har på ett planerat och avsiktligt folkmord. Men detta faktum ingår inte i anklagelserna från Amnesty och deras generalsekreterare. De tror att de kan bevisa att det är motsatsen till vad Hamas själva deklarerar. Att israelerna dokumenterar att de förhindrat en ännu större attack från Libanon med samma syfte; att utrota den judiska civilbefolkningen, verkar helt ha undgått Amnestys lednings uppmärksamhet.

När israelerna försvarar sig mot att utrotas genom att bekämpa organisationen som har folkmord som sitt uttalade mål, menar Amnesty att detta bevisar att det är Israel som har sådana avsikter. Bland ”bevisen” finns bland annat att den israeliska militären flera gånger har flyttat civila bort från stridszonen. Världspressen kallar det tvångsevakuering, det sägs att befolkningen är på flykt medan Israels poäng är att få bort civila från bombmålen för att de ska överleva. Att Hamas har följt efter och etablerat raketpositioner med vapen- och ammunitionsdepåer i flyktingläger och nya säkra zoner är, tillsammans med andra krigsförbrytelser begångna av Hamas, men dolt av Amnesty.

Målet, att utplåna organisationen Hamas i Gaza, skiljer sig inte i grunden från det mål som Norge på sin tid aktivt bidrog till mot den nazistiska statsmakten i Tyskland. Precis som Hamas hade nazisterna skrivit manifest och försökt utrota det judiska folket. Deras ledare dömdes för detta av Nürnbergs krigsförbrytartribunal. Bevisen mot Hamas och deras syfte: att utrota Israels judiska befolkning, är inte mindre komprometterande.

Vi är lite förvånade över den intensitet som den norska sidan visar genom att stödja de uppenbart felaktiga påståendena från Amnesty. I samarbete med NRK och med stöd av regeringen har Amnestys norska generalsekreterare under en hel dag fyllt nyhetssändningarna med högst tendentiösa och ohållbara påståenden om vad han anser vara Israels avsikt, och vad han anser är bevis på att detta är fallet. Inget han säger är sant, och ingenting håller som bevis, utom för hans egen vanföreställning.

Problemet folk bör göras medvetna om är att Hamas inte bara för krig mot Israel. De för också krig mot sitt eget arabiska civilsamhälle i Gazaremsan genom att utsätta det för attacker som ett resultat av att de gömmer sig i civila områden och i civila institutioner. Att använda civilbefolkningen som mänskliga sköldar är ett välkänt och självklart krigsbrott som inte begränsar den angripnas rätt att försvara sig. Det är denna taktik som skapar de civila offren i Gaza, och det är detta som ger Amnesty en falsk förevändning att hävda att Israel begår krigsförbrytelser genom att ”attackera civilsamhället”.

Men här borde både Amnesty, media och myndigheter genomskåda taktiken och försvara Israels rätt till självförsvar istället för att låtsas att det är Hamas som är den lidande parten. Det är Hamas och deras allierade i Libanon som har för avsikt att begå folkmord, inte Israel. Det har vi till och med Hamas egna ord på.