Julen är en mardröm för redaktionerna. Det finns bara trafik och väder att skriva om. Och kanske en liten julgransbrand i Kregme. Men om det inte finns några nyheter måste man skapa dem själv.

När USA:s tillträdande president Trump skriver på Truth Social att ”USA anser att ägande och kontroll över Grönland är en absolut nödvändighet” blåses inlägget omedelbart upp för att betyda att Trump återigen kommer att ta Grönland från de cirka 50 000 inuiterna som trodde att det var deras.

Media piskar upp politiker och grönländare till impotent raseri och förbittring. Grönländska dignitärer har sedan länge lärt sig av islams företrädare i Danmark att man kommer längst genom att spela offer för vit överhöghet. Och luften är tjock av grönländsk klagan över att deras land behandlas och betraktas som en egendom och grönländarna som ett underlägset folk. Danska politiker följer efter och uttrycker sin upprördhet över Trumps bristande respekt för både Grönland och Danmark.

USA följde noga när Danmark ändrade Grönlands status från en koloni till ett danskt län 1953. Det var ett förnuftigt och ansvarsfullt drag. Som danskt län hade Grönland nu samma skyldigheter som de övriga länen i riket, men också samma rättigheter, och de nära politiska och administrativa banden till det övriga danska samhället ledde till en gradvis utveckling av Grönlands infrastruktur, näringsliv och omsorgssektor under de kommande åren.

Det bor inte fler människor på Grönland än i Haderslev kommun, och om Grönland, nu när länen avskaffats, ändå hade integrerats som en dansk kommun, skulle vi eftertänksamt kunna försörja de tusentals grönländska familjer som ser sig själva som jägare och samlare och inte som anställda på fabriker och kontor.

Inspirerat av Danmark erkände USA Protektoratet Hawaii som landets 50:e delstat. Vi gjorde tvärtom med Grönland, när vi antog lagen om Grönlands självstyre 1979. Förtöjningarna till Grönland kapades ytterligare 2009 med självstyrelselagen, som gav Grönland rätt till egen mark.

Sedan dess har en föreställning vuxit fram i grönländska kretsar att Grönland är ett arktiskt Qatar, där invånarna kan leva en arbetsfri tillvaro finansierad av enorma inkomster från försäljning av mineraler, sällsynta jordartsmetaller, uran, olja och gasfyndigheter. Det grönländska självstyrets självkänsla växer och man ser sig förhandla om lukrativa kontrakt med Kina, Ryssland och USA.

Om Danmark hade agerat lika ansvarsfullt som USA, som släppte in de 500 000 infödda hawaiiborna som stat i USA, hade Trump givetvis inte krävt ägande och kontroll över Grönland. Då hade han varit helt nöjd med Grönland som en integrerad dansk kommun. Då skulle både ägande och kontroll vara tydligt etablerat och bortom alla diskussioner.

Den tillträdande amerikanska administrationen är fullt medveten om att Grönland varken kan livnära sig eller styra sig själv och är mycket oroad över att Danmark driver de ambitiösa men försvarslösa grönländarna i armarna på Kina eller Ryssland, som båda står redo med öppna armar, plånböcker och senare med en uppsättning länkar.

Trumps mardröm är Grönland som ett arktiskt Kuba. Den tillträdande amerikanska administrationen kan inte se någon framtid för Grönland utan en militär, politisk och ekonomisk beskyddare. Och nu när Danmark är på väg att smyga ut bakvägen är det bättre för alla parter att det är en västerländsk demokratisk rättsstat som fyller maktvakuumet efter Danmark.

Istället för att bli hysteriska över Trumps agerande borde vi inse att vi har drivit bort våra egna medborgare på Grönland till ett osäkert öde som Grönland inte har någon möjlighet att kontrollera.

I Afrika har Kina finansierat all förnyelse och drift av infrastruktur i flera stater i utbyte mot att få kontrollera allt. Om Grönland blir ett kinesiskt protektorat har vi bara oss själva att tacka för det. Och det blir svårt att skylla på Trump.