Vikebygd är en liten bosättning i Vindafjord kommun i Rogaland, 40 kilometer från Haugesund. Ända sedan 2019 har stora företag turnerat med planer på att bygga en gigantisk företagspark för havsvind i ett orört naturområde. Som alltid lockades det med både skatteintäkter, jobb och aktiviteter, men skepsisen var stor och planerna röstades nyligen ner av kommunen. Sedan får vi se om det är slut där, för här står det mycket pengar på spel.

Ursprungligen var det Kværner og Equinor som startade detta klimatpolitiskt inspirerade projekt 2019. Planen var då att frakta flytande havsbaserade vindplattformar till Dommersnes för att installera utrustning, men tiden gick och havsvindäventyret tog inte fart. Tvärtom satte Solbergsregeringen stopp för vindkraftskoncessioner 2019, sedan folkupproret mot vindkraften hotade Høyres makt och stortingsstolar. Det var för lite och för sent, och paradoxalt nog valde väljarna att rösta in Støre som statsminister – som sedan 2017 lovat att ”vi ska leva på att rädda klimatet” genom byggandet av bland annat havsvindkraften.

Støre gav vindkraftsindustrin en ny start

En av de första sakerna Støre gjorde var att öppna vindkraftskoncessioner igen 2021. Och inte nog med det: Regeringen lanserade en gigantisk plan för att nästan fördubbla Norges kraftkapacitet med en enorm satsning på havsvind, som vanligt utan kostnadsbegränsningar och utan kostnad. riskbedömning. Vad vindkraftsindustrin betalar Støre & co. för den här tjänsten får Ekobrottsmyndigheten gräva i, men vad som är säkert är att det skapade en tillfällig bubbla av havsbaserade vindinvesteringar runt om i landet. För det här var framtiden.

Därmed var Dommersnesprojektet i full fart igen 2022, då Westcon skulle bygga havsbaserade vindkraftverk där. Men först skulle området sprängas, planeras och förberedas och det var ingen liten sak som skulle göras: Minst tio miljoner kubikmeter berg skulle sprängas ut. Sju års byggtid beräknades med ett separat krossverk på platsen, och upp till 500 personer i arbete under den mest intensiva perioden, med barackriggar för 200 anställda. Enligt Norconsult skulle de enorma mängderna krossad sten säljas och exporteras med fartyg, eftersom stenkross och fyllnadsmaterial är värdefullt och eftersom den norska naturen är skyddad och ingen vill ha stenbrott i närheten är det en bristvara. Det driver upp priset, och håll den tanken.

När det var fullt utbyggt skulle industriområdet Dommersnes producera 24 enorma havsbaserade vindkraftverk för upp till 25 MW varje år, utan att någon tydligt kunde förklara var allt detta skulle komma ifrån. Anläggningen skulle behöva en 231,5 meter hög kran, och investeringarna skulle bli 1,1-2,25 miljarder norska kronor, för här saknades det inte ”stora visioner och ambitiösa mål”. Ett nytt aktiebolag vid namn Dommersnes AS bildades 2023, med delat ägande mellan Westcom Yards och Vindafjord kommun, men sedan röstades projektet ner i Vindafjords kommun. Paradoxalt nog och samtidigt logiskt, eftersom havsvindbubblan redan har spruckit, och mycket tydde på att det aldrig handlade om vindkraft. Det handlade om krossad sten.

En misstänkt rusning för att skapa stenbrott i klimatets namn

Projektet i Vindafjord är inte det enda projektet som startar med sprängämnen och försäljning av krossad sten. Historien kring Dommersnes Industriområde är en kopia av turerna kring Sodevika i Lindesnes kommun, som jag skrev om förra året, och ett liknande fall i Fredrikstad, där Toftebergskogen skulle offras till förmån för en Viken Næringspark, som just beslutades av stadsfullmäktige. Vi har även ”spökparken” Frier Vest i Telemark, där ett enormt naturområde gjorts i ordning för det gröna industriäventyret, men nu ligger i träda.

Alla dessa fall har många gemensamma drag: Bakom dem ligger relativt nybildade aktiebolag. Kommuner har gärna ”satsat” medborgarnas skattepengar i äventyret. Klimatpolitiken används som hävstång för att förstöra naturen. De som står bakom vill ha klimatbidrag och inte minst vill aktörerna spränga allt platt och utvinna miljontals ton sten, innan det kanske byggs en industri. Men den branschen finns bara i tankarna på klimatpolitiker med ”stora visioner och ambitiösa mål”.

Vad som händer efter att området har raserats, sorterats och miljontals ton krossad sten har fraktats utomlands för hundratals miljoner kronor i vinst till de privata aktörerna, är nämligen inte garanterat – och stenprofitörerna bryr sig inte. Syftet är att få tillstånd att öppna ett stenbrott i orörd natur – något som naturligtvis är helt otänkbart i det naturskyddade Norge. Men när man kallar det för ”klimatåtgärder” och ”företagspark för framtidens gröna skifte” då får man inte bara tillstånd, man får också offentligt stöd för att öppna stenbrottet. See?

Sedan kan det nybildade aktiebolaget för ”industriparken” utvinna krossad sten och fyllnadsmaterial för hundratals miljoner under några år innan byggstart. Pengar, jobb, bonusar, utdelningar och skatteintäkter flyter fritt under några år, men vad händer efteråt? Jo, ett aktiebolag kan när som helst anmäla ”förändrade ramvillkor” när vinsten har maximerats. Man kan bygga något – eller så kan man terminera företaget, och skratta hela vägen till banken. Poängen är att spelarna bakom det inte kan förlora. Företagspark eller inte – vem bryr sig? Vinsten är redan inkasserad genom stenbrottet, tack vare klimathysteriska politiker som tror på jultomten.

Klimatpolitiken är en svindel- och korruptionsgenerator

Det är myndigheterna som har velat denna farliga och spekulativa utveckling i näringslivet genom sin klimatpolitik, så allt är lagligt, och alla har fri rygg. Strålande, Egon! Klimatpolitiken har i praktiken förlamat den ärliga kapitalismen med en grön planekonomi, och nu belönas korruption, bedrägerier och girighet. Receptet för att bli snuskigt rik på klimatvindar hittar du här.

Redan när Støre lanserade sitt ”Havvindeventyr” 2021 såg vi analytiker vilka kortslutningar och faror som låg bakom, särskilt eftersom all riskbedömning och ekonomiska konsekvenser har avlägsnats från alla offentliga papper kring ”Det gröna skiftet”. Det gröna skiftet dog redan 2022, och hela luftslottet kollapsar. Och ta inte bara mitt ord på det. Lyssna istället på vad Teco 2030-chefen Tore Enger säger till E24:

– Vi har försökt samla in pengar som alla andra i det gröna skiftet, men människor runt omkring oss går i konkurs överallt, både i Norge och Europa. Myndigheternas intresse av att hjälpa lite finns inte längre. Det finns inget mer vi kan göra.

Att Teco 2030 skulle gå i konken påpekade jag redan 2021. Att det gröna skiftet kommer att kollapsa har jag dokumenterat här på Document.no i snart tio år,  som enda rikstidning i Norge. Jag har till och med skrivit böcker om det, eftersom vissa människor är bättre på objektiv, nykter och nykter analys än andra. Kollapsen var och är oundviklig: den stora energiomställning, sociala omvälvning och ekonomiska revolution som Stortinget ägnar sig åt har alltid varit tekniskt, fysiskt, matematiskt och ekonomiskt omöjligt. Inga visioner, höga mål eller subventioner i världen kan åsidosätta matematik, fysik och ekonomisk realitet.

Men de som styr låtsas fortfarande att allt går strålande.