Desertering och brist på soldater är Ukrainas största problem, inte brist på vapen, säger källor till AP. I en större artikel sägs att deserteringarna har nått en nivå där fronten håller på att falla samman. De kvarvarande soldaterna inser inte att de inte har någon back-up förrän de mejas ned. Det talas om att 200 000 har deserterat. De som bryr sig om Ukraina och ukrainarnas öde bör lyssna till AP-journalisten Samya Kullab.

Inför att tvingas möta alla tänkbara brister har tiotusentals ukrainska soldater, trötta och slitna, lämnat strid och frontlinjepositioner för att glida in i anonymitet, enligt soldater, advokater och ukrainska tjänstemän. Hela enheter har övergivit sina positioner, vilket gör försvarslinjerna sårbara och påskyndar territoriella förluster, enligt militära befälhavare och soldater.

Vissa anmäler sig sjuka och återvänder aldrig, hemsökta av krigets trauman och demoraliserade av de dåliga utsikterna till seger. Andra hamnar i konflikt med sina befälhavare och vägrar att utföra order, ibland mitt under eldstrider.

Washingtons svar på den kritiska bristen på besättning är att sänka rekryteringsåldern från 25 till 18 år.

”Det här är ett kritiskt problem”, säger Oleksandr Kovalenko, militäranalytiker i Kiev. ”Det här är det tredje krigsåret och problemet kommer bara att växa.”

Även om Moskva också har hanterat deserteringar, har ukrainare som deserterar avslöjat djupt rotade problem i militären och hur Kiev hanterar kriget, från den otillräckliga mobiliseringen till överbelastningen och försvagningen av enheterna vid frontlinjen. Detta kommer samtidigt som USA uppmanar Ukraina att kalla in fler soldater och tillåta värnplikt för personer så unga som 18.

Vuhledar

Desertering ledde till att ukrainarna förlorade staden Vuhledar.

”Det är tydligt att vi nu, uppriktigt sagt, redan har pressat ut det maximala ur vårt folk”, säger en officer från 72:a brigaden, som påpekar att desertering var en av de främsta orsakerna till att Ukraina lämnade staden Vuhledar i oktober.

Mer än 100 000 soldater har åtalats enligt Ukrainas deserteringslagar sedan Ryssland invaderade landet i februari 2022, enligt landets riksåklagare.

Nästan hälften har deserterat

Nästan hälften har deserterat bara under det senaste året, efter att Kiev lanserade en aggressiv och kontroversiell mobiliseringskampanj som myndigheter och militära befälhavare medger till stor del har misslyckats.

Det är ett häpnadsväckande högt antal med alla mått mätt, eftersom det fanns uppskattningsvis 300 000 ukrainska soldater i strid innan mobiliseringskampanjen inleddes. Och det faktiska antalet desertörer kan vara mycket högre. En lagstiftare med kunskap om militära frågor uppskattar att det kan vara så högt som 200 000.

”Kamrater slits i stycken framför dina ögon”

Många desertörer återvänder inte efter att ha beviljats permission på medicinska grunder. De är utmattade av det ihållande kriget och de är psykologiskt och känslomässigt skadade. De känner skuld för att de inte lyckades mobilisera viljan att slåss, de är arga över hur krigsansträngningen hanteras och frustrerade över att det verkar vara omöjlig att vinna.

”Att hålla tyst om ett enormt problem skadar bara vårt land”, säger Serhii Hnezdilov, en av de få soldater som har talat offentligt om sitt beslut att desertera. Han åtalades kort efter att AP intervjuat honom i september.

En annan desertör säger att han ursprungligen lämnade sin infanterienhet med tillstånd eftersom han behövde en operation. När ledigheten var över kunde han inte återvända.

Han har fortfarande mardrömmar om de kamrater han såg bli dödade.

”Det bästa sättet att förklara det är att föreställa sig att du sitter under inkommande eld, och från deras (ryska) sida kommer det 50 granater mot dig, medan det från vår sida bara kommer en. Sedan ser du dina vänner slitas i stycken och du inser att det när som helst kan hända dig”, säger han.

Decentralisering försvårar planeringen

Ironiskt nog är det de nyrekryterade som deserterar först. Hela enheter lämnar sina förläggningar och det finns ingen vilja hos ledningen att verkligen straffa dem. De verkar inte tro att det kommer att fungera.

Desertering har förvandlat stridsplaner till sand som glider genom fingrarna på militära befälhavare. AP har hört om fall där försvarslinjerna försvagades allvarligt eftersom hela enheter trotsade order och övergav sina poster.
”På grund av bristande politisk vilja och dåligt ledarskap hos trupperna, särskilt inom infanteriet, rör vi oss verkligen inte i en riktning som gör det möjligt för oss att försvara de områden vi kontrollerar nu”, säger Hnezdilov.
Ukrainas militär hade ett underskott på 4 000 soldater vid fronten i september, främst på grund av dödsfall, skador och deserteringar, enligt en lagstiftare. De flesta av desertörerna återfanns bland nya rekryter.

Det var så Vuhledar föll och trenden växer: Fler soldater deserterar.

”Det viktigaste är att de lämnar sina stridspositioner under stridsoperationer och att deras kamrater dör på grund av det. Vi hade flera situationer där enheter flydde, små eller stora. De exponerade sina flanker och fienden kom till dessa flanker och dödade deras vapenbröder, eftersom de som befann sig vid stridsställningarna inte insåg att det inte fanns någon annan i närheten”, säger tjänstemannen.

Det var så Vuhledar, en stad uppe på en kulle som Ukraina försvarat i två år, förlorades på några veckor i oktober, säger officeren från 72:a brigaden, som var bland de allra sista att retirera.

Den 72:a brigaden var redan hårt ansträngd veckorna innan Vuhledar föll. Endast en trängbataljon och två skyttebataljoner höll staden mot slutet, och militära ledare började till och med dra tillbaka enheter från dem för att stödja flankerna, sade officeren. Bataljonens kompanier skulle ha bestått av 120 man, men vissa av kompanierna hade bara tio man på grund av dödsfall, skador och deserteringar, säger han. Omkring 20 procent av de soldater som saknades i dessa kompanier hade deserterat. ”Andelen har vuxit exponentiellt varje månad”, tillade han.

När luckorna i frontlinjen blev uppenbara för ledningen skickade de förstärkningar. Men samma sak hände med dem: De stack också iväg.

Förstärkningar skickades när Ryssland insåg Ukrainas försvagade position och attackerade. ”Men sedan försvann också förstärkningarna”, säger officeren. ”När en av bataljonerna i den 72:a brigaden retirerade mejades dess soldater ner eftersom de inte insåg att ingen täckte dem”, säger han.
Officeren hyser dock inget agg mot desertörer.
”I det här skedet fördömer jag inte någon av soldaterna från min bataljon eller andras, för alla är bara väldigt trötta”, säger han.

Den här tröttheten som präglar hela befälskedjan gör att desertörer inte döms. Men det skapar ett farligt prejudikat.

Åklagare och militären är ovilliga att åtala soldater som har deserterat och gör det bara om de inte kan övertala dem att återvända, enligt tre militära officerare och en talesman för Ukrainas statliga utredningsbyrå. Vissa desertörer återvänder, bara för att ge sig av igen.
Ukrainas generalstab säger att soldaterna får psykologiskt stöd, men har inte svarat på de frågor som ställts via e-post om hur deserteringarna påverkar slagfältet.
”När soldaterna väl har åtalats är det svårt att försvara dem”, säger två advokater som hanterar sådana fall. De fokuserar på sina klienters psykologiska tillstånd när de gav sig av.

”Folk klarar inte av att hantera den situation de befinner sig i psykologiskt, och de får inte psykologisk hjälp”, säger advokat Tetyana Ivanova.
Soldater som frikänns från desertering på grund av psykologiska skäl skapar ett farligt prejudikat, för ”då är nästan alla berättigade (att lämna), eftersom det nästan inte finns några friska människor kvar (i infanteriet)”, säger hon.

Det verkar som om alla har gett upp. De vill leva.