Dinesh d’Souza ber om ursäkt för missmatchningen mellan geolokaliseringsdata och videorna av människor som lägger valsedlar i obevakade valurnor under valet 2020. Det är ett beklagligt misstag och det är inte omedelbart klart hur mycket det spelar roll. Souza säger att premissen för filmen – att det förekom fusk – kvarstår. Men det faktum att han gör ett erkännande försvagar förtroendet för filmen och tidningar som Wall Street Journal är skadeglada.

För att komplettera geolokaliseringsdata försåg True the Vote mitt team med övervakningsvideor för valurnor som erhållits genom begäran om offentliga register. Vi försäkrades om att övervakningsvideorna hade länkats till geolokaliseringsdata för mobiltelefoner så att varje video visade en person som besökte valurnorna minst tio gånger. Det framgår tydligt av intervjuerna i själva filmen att True the Vote korrelerade videorna med geolokaliseringsdata.

Vi har nyligen fått veta att de övervakningsvideor som används i filmen kanske inte har korrelerats med geolokaliseringsdata.

Filmen skapades i samarbete med organisationen True the Vote. Här har en diskrepans uppstått, men d’Souza går inte närmare in på vad diskrepansen består i.

Alla personer i filmen är anonyma, men en av dem har frivilligt valt att träda fram: Mark Andrews och han har vidtagit rättsliga åtgärder mot först distributören Salem och nu Mr Souza.

Jag förstår nu att CCTV-bilderna som användes i filmen karakteriserades på grundval av felaktig information som jag och mitt team fick. Om jag då hade vetat att videorna inte var kopplade till geolokaliseringsdata skulle jag ha klargjort detta och producerat och redigerat filmen annorlunda.

Vi agerade i god tro och i förtroende med True the Vote. Vi fortsätter att ha förtroende för deras arbete och även för det grundläggande budskapet i ”2000 Mules”, nämligen att valet 2020 inte var ”det säkraste valet i USA:s historia” – långt därifrån – och att det förekom systematiskt valfusk i sådan omfattning att resultatet kan ifrågasättas. Vi fortsätter också att tro att True the Votes underliggande geolokaliseringsdata och analyser avslöjade mycket misstänkta resemönster för mobiltelefoner, inklusive ett betydande antal mobila ID:n som registrerats på mer än tio röstningsställen. Även om videon i filmen skapade en falsk slutsats om Andrews, är den underliggande premissen för filmen sann.

I dagens USA vet man inte om något kan ha varit en fälla, allt är möjligt.

The Wall Street Journal är skadeglada. De skriver att d’Souza har bett Andrews om ursäkt.

Han kan snart vara skyldig mer än så. För sex månader sedan nådde filmens distributör, Salem Media, en förlikning ”för ett betydande [konfidentiellt] belopp”, enligt domstolsdokument. Souza hävdar att han förlitade sig på information från True the Vote, den aktivistorganisation som han porträtterade som heroisk. I ett svar säger True the Vote att de ”inte hade någon redaktionell kontroll över filmen ’2000 Mules'”. Andrews ”var inte heller en del av den geospatiala studien”, ett faktum som ”kommunicerades till Mr D’Souzas team”.

Det är sant att både Vote och D’Souza fortfarande står fast vid ”premissen” för ”2000 Mules”. Men skammen är att så många människor trodde på deras falska berättelse av politiska skäl.

Medierna ifrågasätter inte om valet 2020 gick på rätt sätt. De ger sig på dem som vågar ställa frågor.

Det sista ordet är inte sagt.

Uttalande om 2000 mulor