Gud vet vad han gör.

Det vi måste göra är att låta det hända. Vi måste låta Gud göra det han är bäst på: hjälpa oss att växa och bli mer och mer av de vi är ämnade att vara. Även när han knådar oss på sätt som vi aldrig föreställt oss. Vi behöver ”bara” erkänna fröet av gudomlighet inom oss – vår inneboende potential – och kapitulera. Våga. Även om vi inte har facit och inte vet vad som väntar.

Och där kommer det där lilla fröet av tro in i bilden igen. Eller för att uttrycka det med Martin Luther King Juniors ord:

”Att ha tro innebär att ta det första steget även när man inte kan se hela trappan.”

Andra söndagen i Advent

Han lät dem höra en annan liknelse: ”Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.”

Han använde också en annan liknelse: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.”

Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem.

Matt 13:31-34

YouTube: