Jag noterar med ökande oro och accelererande irritation att människor är så fulla av sig själva att de knappt känner igen att det finns en värld därute befolkad av andra individer. Folk bryr sig bara om två saker: sig själva och pengar – eller som Ulf Lundell säger: ”L-Bows & Kash”.

Det här ska inte handla om det sistnämnda, alltså pengarna, men jag nämner ändå att dagens unga inte väljer sin vidareutbildning efter vad de är intresserade av utan efter vilka yrken som lovar de högsta lönerna så fort som möjligt. Därför borde nästan alla bli ekonomer eller ingenjörer – och allra helst parlamentariker (vilket kräver just hög utbildning och helst ingen arbetslivserfarenhet). Det faller dem aldrig in att det kanske inte behövs en biljon ekonomer och ingenjörer och att det bara finns plats för 169 representanter i Stortinget. Det är heller ingen som anklagar dagens unga för att vara särskilt smarta.

Att folk överlag är fulla av sig själva oroar mig mer, eftersom det gäller alla – gamla som unga – och det påverkar mig. Varje dag. Nästan överallt.

Fotgängare som går rakt ut på vägen framför min bil för att de tror att de har rätt.

Cyklister som kör rakt mot mig både på trottoarer och i cykelvägar, och som tar för givet att miljarder skattekronor hälls ut (främst från icke-cyklister) på deras rödasfalterade öppna ytor, trots att dessa står tomma (men, till skillnad från trottoarerna, snöfria) under hela vintersäsongen (som inkluderar delar av hösten och våren också).

Cyklister i centrala Oslo. Foto: Frederik Ringnes / NTB

Bilister som skiter i rondellreglerna, bilister som struntar i högerregeln (gärna när det är dålig sikt), bilister som använder sin tuta i garage (varför krävs inte hjärtstartare på alla parkeringar?).

Sådana saker. Jag känner hat bara att tänka på det.

Men det är fortfarande värst i mataffären. Det är obegripligt hur mycket irritation man kan utsättas för på ett så begränsat område – varje dag! Förr visade folk hänsyn. Nu tror de att det bara är ett modeord. Dagens människor inser inte att butiken faktiskt är till för alla, och inte bara för dem.

Grundliga studier på området har resulterat i några förslag på regler och föreskrifter som bör införas så snart som möjligt, annars stannar allt:

1) Området utanför juice- och mjölkskåpet är inte en parkeringsplats. Ändå är det slående hur ofta folk blockerar dessa skåp genom att ställa ner sina vagnar där. Kundvagnarna har hjul, är det verkligen så tröttsamt att rulla runt dem? Inför parkeringsböter. Gult och dyrt.

2) Ytor med utökad golvyta är inga mötesplatser för flyktiga bekanta som plötsligt beter sig som gamla vänner och har mycket på hjärtat. Ändå är det just här som dessa människor kryper ihop med sina kundvagnar och pratar med upphetsade röster om obegripligt lite, vilket gör det nästan omöjligt att ta sig förbi. Straff: Utvisning och en veckas karantän.

3) Du tar väl inte mobilsamtalet och kastar ankar precis framför hyllan med Noras sällskapsärtor? Ja, verkligen! Det händer om och om igen, och alltid när man vill ha dessa särskilt attraktiva ärtor (man tvingas sträcka ut handen och fumla i blindo, och alltför ofta hittar man en ask hushållsärtor – ärtornas svar på Trabanten). Om det är jultid kan man svära på att det står en mobiltelefonidiot framför rödkålen också.

Författaren med sällskapsärtor. Foto: Privat

Så fort man pysslar med sin mobil, upphör världen omkring en att existera. Man flyttar sig inte för någon, att puttas lite biter inte alls. Tror de att mobiltelefonen är de sociala antennernas friakort? Straff: Mobiltelefonen kommer att beslagtas, och personen i fråga får nöja sig med en Nokia från 1998 under de kommande två veckorna. Den har urladdat batteri och den ansvarige måste själv hitta en laddare.

4) Förkörsrätten när man närmar sig kassan och har sett någon som går lite långsammare framför sig, och vilket möts med en efterföljande ful omkörning som tvingar mötande trafik att stanna. Ett sådant beteende när man går in i kön – där det är naturligt att sänka hastigheten – är ovärdigt. Brottet bestraffas genom att tömma varukorgen och återgå till start. Gärna även ett förverkande av shoppinglistan.

5) Barn som är benägna att smälla till herrar i snabelregionen placeras i vagnen, inte utanför. Specialvagnar med tak rekommenderas. Detta är väldigt viktigt då man allt oftare utsätts för otäcka krabbor som levererar exalterade uppercuts i detta utsatta område utan att mammorna gör annat än att le fåraktigt och säga: ”Nej, men Frank-Ivar alltså!” nästan lite stolt medan offret, jag talar för en vän, tappert försöker hålla sig på benen samtidigt som han väser något odefinierbart genom sammanbitna tänder. Vissa anser att linjalen borde återfå heder och värdighet. De borde klara fem rapp.

Foto: Heiko Junge / NTB

6) Gamla damer som säger att de har jämna pengar plockas ut ur kön och placeras vid ett bord där de kan tömma sina plånböcker och räkna alla sina usla mynt och lägga dem i små plastpåsar märkta med de mängder de innehåller. Lösa Kungen av Danmark och eventuella porträtt av kung Olav V är inte – jag upprepar INTE – giltiga mynt. Påsarna löses in mot impopulära föremål som butiken vill bli av med, exempelvis kamferdroppar och överdimensionerade kalsonger med blommotiv.

7) Gamla damer som klämmer på tomaterna och lägger tillbaka dem bör klämmas hårt men stadigt om lårbenshalsen. Det brukar hjälpa. Hjälp kärringen att slå 112 om lårbenshalsen skulle avge en torr knäppning.

8) Det är inte tillåtet att ta ögonkontakt med tydligt generade kunder som precis har placerat ett paket kondomer bland sina varor. Förmodligen var det kondomerna de kom för, varför deras produktval också är så spontant och konstigt. Lämna dem ifred. Landet tackar dem. En idiot mindre på socialbidrag om 20 år.

9) Kunder som låtsas att de inte vet att de behöver en kölapp och insisterar på att det är deras tur placeras sist i kön och förses med kölappar och särskilt högljudda broddar. De sistnämnda kan inte tas av förrän dagens handel är över och lämnas då in i kassan.

10) Människor som fyller vagnen med särskilt hälsosamma varor och demonstrativt oaptitlig mat är ett generande inslag i butiken, så här står det alla fritt att smyga in oönskade varor bland de veganska mardrömmarna. Gärna så dolt att det inte upptäcks förrän varorna läggs på bandet. Visa uppfinningsrikedom. Här är det dukat för många påsar med smågodis, dansk salami och köttprodukter i alla varianter.

11) Vissa kunder är bara allmänt irriterande. De behöver inte bryta så mycket som en liten regel. De är irriterande i alla fall. Dessa kan straffas genom att helt enkelt få sin vagn flyttad varje gång de lämnar den för att hämta ett eller annat. Ta gärna bort en vara när du ändå håller på, eller ännu hellre – lägg till några. Det är väldigt tillfredsställande att se sådana kunder gå runt i butiken med förvirrad uppsyn, och ständigt leta efter vagnen som dyker upp på de mest oväntade ställen. Och man njuter verkligen av det när kunden äntligen, svettig och skakad, står vid kassan och protesterar om det ena föremålet efter det andra: ”JAG VILL INTE HA DET!” De kommer inte att handla här igen på ett bra tag.

Toralv Maurstad. Foto: Tor Erik H. Mathiesen / SCANPIX

Avslutningsvis:

11) De trevliga-i-kassa-kön idioterna. Jag blev en gång utsatt för en sådan. En av de allra värsta, faktiskt. Hon var nästan klar med sina varor. Då var det min tur. Jag började ställa saker på bandet. Då kraxade den gamla skatan ett upprymt: ”Toralv! Käre vän, kom hit, du kan ta platsen efter mig!” Jag försökte häva upp det internationella ropet för ”Det är faktiskt min plats du ger bort”. Det bet inte. Och innan jag visste ordet av var jag mitt uppe i en scen ur ”Peer Gynt”, för visst var det Toralv Maurstad som kom snubblande med varor i sina gamla händer, han babblade uppspelt Nationalteater-aktigt till sin räddande ängel, denna grumliga Røa-imitation av Wenche Foss och Mor Aase. Jag hade förlorat. Man blockerar inte en nationalhelgedom som Toralv Maurstad med ett ”Peer, du tränger dig!”. Men åh, som jag ville utföra lårbenshalsknäppen på bägge två.