North Carolina: Presidentvalet i USA har avslöjat socialpsykologiska mekanismer relaterade till grupptillhörighet och kollektivt beteende vars räckvidd ännu inte är helt klarlagd. Men det är viktigt att förstå vilka krafter vi utsätts för som väljare. Dessa är särskilt destruktiva och antidemokratiska krafter.

Kravet på konformitet, det vill säga trycket att anpassa sig, har varit enormt i samband med det amerikanska presidentvalet. Det måste vara samma sociala mekanismer som fick nästan hela det tyska folket att marschera i takt från 1933 och i stort sett fram till krigsslutet 1945?

Amerikanerna har satt upp skyltar i trädgårdar och vägskäl till stöd för sin favoritkandidat. I grannskapet här i North Carolina Triangle, mellan elituniversiteten i Duke, UNC och Carolina State, fanns det inte en enda Trump/Vance-skylt att se på flera mil. Det är en ganska välbärgad stadsdel som till övervägande del består av demokrater. Här finns det Harris/Waltz-skyltar vid varje vägskäl och i många trädgårdar.

Det betyder inte att det inte finns väljare här som röstar på Trump. Men de är helt klart i minoritet. De vill/vågar inte uttrycka sina politiska åsikter öppet, av rädsla för att råka i konflikt med grannarna eller bli stigmatiserade och uthängda. Kör du med Trump-stickers på din bil riskerar du långfingret eller en repa i lacken på parkeringen. Du måste bokstavligen långt ut på landet innan du hittar Trump-skyltar på uppfarter.

Man skulle kunna tro att kravet på konformitet pressade åt båda hållen. Och det har den uppenbarligen gjort. Men jag bestrider att det har varit lika stort i båda lägren. Demokraterna och liberala krafter har, genom en massiv propaganda- och desinformationskampanj med demoniseringen av Donald Trump i en ensidig liberal press, försökt att inta the moral high ground. Det har de, i stort sett, lyckats med under lång tid.

Folk tror faktiskt på vad de läser i tidningarna. Det är läskigt, men sant. Människor påverkas. Det är såklart därför pengar läggs på media. Och människan är ett socialt djur. Lyckligtvis kan man säga. Men det finns en farlig baksida. De flesta föredrar att färdas i flock. Det är därför pengar spenderas på tendentiösa opinionsundersökningar. Många är benägna att rösta på den de tror kommer få flest röster.

Men det förklarar också varför de seriösa opinionsundersökningsinstituten misslyckas. Trots avancerade statistiska modeller som ska gardera mot fel, underrapporterade de ändå konsekvent väljarnas stöd för Trump både 2016, 2020 och 2024.

De tillfrågade kände sig helt enkelt stigmatiserade. Många var ovilliga att erkänna att de skulle rösta på Trump. Men de gjorde det ändå när deras röst anonymiserades och de stod för sig själva i valbåset.

Kollektivt beteende, som mobbning, masshysteri eller massupplopp som de BLM-relaterade upploppen i Minneapolis, Portland och Chicago, där butiker plundrades och hela kvarter brändes ner, är exempel på hur en grupp människor genom propaganda och stereotyper kan påverka en individs tankar och handlingar och få dem att agera tillsammans.

Grupptänkande, konformitetstryck, stigmatisering, avindividualisering och propaganda är viktiga begrepp inom gruppsykologi och gruppbeteende.

Propaganda kan användas för att sprida falsk eller vilseledande information för att skapa negativa stereotyper och fiendebilder som påverkar människors uppfattning om en situation och få dem att agera på ett visst sätt, som att inte rösta på Donald Trump. Demokraternas och liberala mediers svartmålning av Donald Trump, för att associera honom med Putin och Hitler, är exempel på det.

Konformitetstryck och stigmatisering är när en grupp människor strävar efter konsensus så starkt att det undertrycker individuella åsikter och bedömningar, som när Hillary Clinton beskrev Trump-anhängare som deplorables och Biden beskrev dem som trash, eller när arbetare tvingas bort från sina jobb för att de stödjer Trump eller för att ha uttryckt kritik mot BLM eller mot radikal genus- eller klimatpolitik.

Avindividualisering är när individen tappar sin individuella identitet och känner sig anonym i en grupp, vilket kan leda till att de kollektivt beter sig på sätt de annars inte skulle göra ensamma. Både stormandet av kongressen och BLM-upploppen är klassiska exempel på detta.

Ur ett demokratiskt perspektiv är detta mycket problematiskt.

Varken stormandet av kongressen eller BLM-upploppen kan försvaras på något sätt. Det kan inte heller centrala politikers nedlåtande karaktäriseringar av det andra partiets väljare. Liberala mediers agenda- och narrativstyrda propagandajournalistik är en skam, och har ingenting med journalistik att göra. Den har haft en starkt polariserande effekt och hör inte hemma i en demokrati.

Pressen att anpassa sig, opinionskontrollen och stigmatiseringen, som paradoxalt nog varit mest extrem i de mest ”liberala” miljöerna inom akademin och i statsapparaten och förvaltningen, har varit av sådan omfattning att man måste gå till totalitära regimer som Östtyskland under Walter Ulbricht, Albanien under Enver Hoxa eller Kina under Mao för att finna något liknande.

Donald Trump är inte orsaken till polariseringen i amerikansk politik. Det är ett missförstånd. Men med sin provocerande framtoning har han fungerat som en katalysator genom att utmana de etablerade eliterna. Även om retoriken från Demokratiska partiet har varit minst lika olämplig och osmaklig, så är det deras omfattande användning av odemokratiska medel för att påverka väljarna genom propaganda och masskommunikation som verkligen är tveksam.

Det är i första hand Demokraterna som de senaste åren har utmanat och undergrävt demokratin i USA, trots att de historiskt, ibland med rätta och ibland felaktigt, gjort anspråk på the moral high ground. Därom råder intet tvivel.

Under de senaste tre eller fyra presidentvalen har de använt absolut alla manipulationsverktyg i den masspsykologiska verktygslådan.

De fick Hollywood och artister, från Taylor Swift till Bruce Springsteen, att agera som användbara idioter till stöd för Kamala Harris i valkampanjen. Det kallas för ”testimonial”.

De demoniserade och beskrev Trump som fascist och nazist och Trumpväljarna som trash. Det kallas ”name calling”.

De försökte övertyga Trump-väljare i vågmästarstaterna om att de borde följa majoriteten och rösta på Biden och sedan på Harris, eftersom alla andra gjorde det. Det kallas för ”bandwagon effect”.

Kamala försökte desperat att framstå som en vanlig människa som ”flippade burgare” när hon studerade. Hon spelade ”plain folks”.

Donald Trump försökte inte göra något annat än att framstå som vad han är, en vulgär rik man från NY med en konstig frisyr, men som är mån om att ”drain the swamp” och få landet tillbaka på rätt spår.

Han förlöjligade både Biden och Harris på ett mästerligt sätt genom att publicera bilder på sig själv som en sopgubbe och som en hamburgerflippare bakom disken på en McDonald’s. Alla förstod vem som var fake och vem som var äkta.

Vi lider alla av ”confirmation bias” och en tendens att selektivt söka efter information som bekräftar våra redan existerande attityder. Det är en grundläggande mänsklig egenskap som gör oss mottagliga för desinformation och konspirationsteorier.

Och vi har alla en tendens att falla i ”sunk cost”-fällan, och att fortsätta att investera tid, pengar eller känslor i en sak, eftersom man redan har investerat mycket. Det är svårt att ändra uppfattning, även när faktaunderlaget lutar åt motsatt håll.

Det finns flera psykologiska och sociala skäl för att förneka fakta. Känslomässig bindning när våra värderingar, vår identitet eller vår sociala tillhörighet kopplat till en viss tro eller fråga, gör det svårt att se relevant kontext och motstridiga uppgifter som drar i en annan riktning.

När kognitiv dissonans uppstår har vi en tendens att förkasta fakta eller attityder som utmanar dem vi redan har.

Låt mig erkänna att jag är ett offer för samma mekanismer som alla andra. Det är viktigt att vara medveten om dessa. Det kan hjälpa oss att motstå manipulation och göra mer välgrundade val.

Så var kritisk till information. Fakta är fakta. Men kontexten varierar med vinkeln från vilken något betraktas. Och ha respekt för att åsikter är relativa. Where you stand, depends on where you sit!

Ha respekt för den andra parten. Var kritisk till vad han eller hon (inte hen) säger, men utöka ditt sociala nätverk och ge den andre en chans. Träna ditt kritiska tänkande, men var öppen för att ändra dig.

Ingen har alltid rätt!