Om jag själv vittnar om mig är mitt vittnesbörd inte giltigt. Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är giltigt. Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. Jag vill inte ha något vittnesbörd om mig från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli räddade. Johannes var en lampa som brann och lyste, och en kort tid hänfördes ni av hans ljus. Men jag har fått ett starkare vittnesbörd än det Johannes gav. Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. 

Joh 5:31-36

Den norska regeringen har tagit fram en ny handlingsplan mot islamofobi, men jag kommer inte att använda dagens text för att förklara vad som kännetecknar islam. Det som är intressant är hur regeringen berättar för oss hur vi ska förstå religioner som sådana.

Regeringen kommer att lansera en strategi för att stärka motståndet mot vad den kallar desinformation. Vi lär oss att felinformation och desinformation som sprids på internet och sociala medier kan vara ett hot mot demokratin och att minoriteter kan vara särskilt sårbara för fördomar som skapas och sprids som desinformation på internet.

Regeringen skriver att många muslimer upplever stereotyper, diskriminering och rasism, och att mer än var femte i den norska befolkningen har antimuslimska attityder, medan ungefär var tredje har uttalade fördomar mot muslimer.

Enkelt förklarat innebär stereotypa föreställningar att vi förväntar oss att vissa beteendemönster är vanligt förekommande hos muslimer, det vill säga vi tror att deras övertygelse kommer att leda till givna handlingar. Men regeringen vill bekämpa tron ​​att religioner påverkar våra tänkesätt, samtidigt som de inte verkar förstå omfattningen av en sådan attityd. Om vi ​​inte ska få härleda några gemensamma nämnare från islamisk tro kan vi inte heller göra det från andra religioner.

Men det kan jag aldrig sluta med. Jag kan inte sluta skriva om människans möte med Treenighetens Gud och hur hans oändliga kärlek påverkar alla som vill ta emot honom. Det handlar om konsekvenser som bara en helig kärleksfull Gud kan orsaka, hur stereotypt eller klyschigt det än låter. Och det är aldrig mer aktuellt än när vi snart ska fira jul.

För Treenighetens Gud är själva definitionen av stereotyp. Han är helig och tolererar inte synd, är begränsad av sin absoluta sanning, men älskar den fallna människan så mycket att han gav oss sin ende son. Tron på en Gud som utgångspunkt och grund för moralen kommer också att leda till en livsstil som är möjlig att förutse, och vår historia är full av exempel.

Vi kan förvänta oss att tron ​​på en sådan Gud kommer att leda till att hans anhängare skapar en kultur där det inte är acceptabelt att stjäla, ljuga, avundas andra eller vara otrogen mot sin maka. En Gud som säger att den som hjälper en av våra minsta har gjort det mot honom, uppmanar till medlidande och omsorg om de fattiga och sjuka.

Och eftersom denna tro endast kunde spridas genom predikan, måste de troende också ha en förkärlek för det fria ordet och öppna samhällen. När Gud samtidigt betonar hur rätt det är att dela med sig av sin rikedom och hur fel det är att stjäla, kommer vi att få ett samhälle med respekt för äganderätten. Samtidigt kommer kristna kulturer att finna glädje i vetenskap eftersom Gud en gång sa till oss att lägga jorden under oss. Det är därför ingen slump att av USA:s första tio universitet var nio etablerade av olika kristna samfund.

Kristendomens historia präglas därför av välgörenhet, vilket har visat sig i allt från etablering av sjukhus och kvinnokampen, till kampen mot rasism och slaveri. Kristendomen påverkar samhället inom alla områden.

Vår kristna historia visar oss en kyrka som genom äktenskapslagen gjorde allt för att bryta ner klanernas betydelse för att stärka folket som gemenskap och därmed också byggandet av stat och nation. Den sekulära staten byggd på en kristen förståelse av människan blev en självklarhet.

För en kristen är det naturligt att kristen tro leder till ett försvar av samhällen där de ovan nämnda egenskaperna dominerar.

Men enligt regeringens mening får vi inte säga detta högt. Eftersom dagens sekularism, som ofta har religiösa drag, förkunnar att vi inte får säga att bara tron ​​på Treenighetens Gud har förmågan att förändra människor och samhälle i en positiv riktning – en sådan inställning likställs med hatretorik och negativa fördomar mot andra religioner. Enligt egen utsago vill regeringen ha ett jämställt samhälle, som även omfattar jämlikhet på det religiösa planet, eftersom det enligt sekularismens tro bara är de socioekonomiska förhållandena som har förmågan att förändra människor.

Det är såklart bra att regeringen vill ha ett samhälle som är ”tryggt och bra för alla”, men det är en utmaning när sådana ideal hindrar oss från att tala sanning, för sanningen kan aldrig vara fördomsfull. Sanningen är bara ett hot mot lögnen, och konsekvensen av regeringens politik är att lögnen vinner och då är demokratin också historia.

Om drygt en vecka firar vi jul. Vi firar att Jesus, Guds son, kom till jorden som ett litet barn för att rädda dem han älskade så mycket. Det är en högtid som inbjuder oss att tala sanning, och om vi ska överleva som kultur är det en förutsättning att vi tar den uppmaningen på allvar.