Vilka är konsekvenserna av könsidentitetsundervisning i skolan? Det frågar sig Miriam H. Jørgensen, lärare och skribent på Samlivsrevolujonen, i en debattartikel i Dagsavisen.

I en intervju med Aftenposten den 18 november sade Dag Inge Ulstein (KrF) att han vill driva ”könsidentitet ut ur skolan”. Det finns också en intern oenighet i den norska regeringen om hur många kön det finns och om människor kan välja sitt eget kön.

Läraren Miriam H. Jørgensen fokuserar däremot på vad som redan lärs ut till barn i norska skolor. Hon skriver att:

”De läromedel som finns på marknaden och som används i skolorna har en likhet när det gäller att förmedla kön. När det gäller det kontroversiella och olösta begreppet könsidentitet presenteras det inte bara som en åsikt, utan som en aspekt av vad kön faktiskt är genom uttalanden som ”kön är känslan inom dig” och ”det är bara en person som kan definiera ditt kön, och det är du själv”. Läromedlen uppmuntrar eleverna att utforska och reflektera över sin egen så kallade könsidentitet, genom texter och uppgifter”.

Jørgensen varnar för den förvirring som detta kan skapa i små barns sinnen:

”Skolan kan inte längre ge en definition av vad en kvinna och en man är utifrån de senaste läromedlen, utan har blivit en förmedlare av olika synsätt på kön. I och med införandet av ”könsidentitet” har det biologiska könet hamnat i skymundan. Eleverna får nu höra att ” kön är mer än en kropp” och att ”det kan vara svårt att ta reda på vilket kön man har”. Det är mycket oroande att könsidentiteten har öppnat upp för ett stort fokus på så kallad könsbekräftande behandling ända ner i årskurs 4 (!) och att vi ser en helt okritisk inställning till sådan invasiv behandling. Det är ohållbart att politikerna inte tar frågan om genuspedagogik på större allvar. Detta har uttryckts från flera håll, bland annat från distriktssköterskor och psykologer.”

Miriam H. Jørgensen frågar: Om undervisningen i skolorna leder till allvarliga konsekvenser, t.ex. osäkerhet om det egna könet, följt av medicinska val som man senare ångrar, vem bär då ansvaret?