Keir Starmer försöker skapa en antydan av hopp i den brittiska befolkningen och har formulerat sex löften till befolkningen. Huruvida någon tror på honom eller löftena är dock en annan sak.

Starmer introducerades av bostadsminister Angela Rayner innan han höll sitt tal idag. Så det började på sämsta tänkbara sätt, Rayner är en av Starmers sämsta och mest impopulära ministrar, efter att hon gjort allt hon kan för att göra den brittiska hyresmarknaden olönsam för hyresvärdar och dyr för hyresgästerna. Hennes flört med radikala muslimer i valrörelsen har inte heller glömts bort.

Lovar att bryta löften

Sedan är det Starmers tur, man går från dåligt till ännu värre. Han börjar med att föreslå att han ska bryta sina tidigare löften och åtaganden, skriver The Times.

Sir Keir Starmer verkar ha gått ifrån ett åtagande att förbättra levnadsstandarden med ett kvantifierbart belopp som en av regeringens nya milstolpar.

Målet att förbättra hushållens levnadsstandard förefaller borttaget. Hoppet om ekonomisk tillväxt är en illusion, och Starmer verkar inse detta, utan att våga säga det rakt ut.

Myndigheterna klarar inte allt på en gång

Starmer insisterar på att hans mål handlar om prioritering – han talar om ”avvägningar” och säger rakt ut: ”Britterna vet att regeringen inte kan göra allt på en gång”.

Britterna borde vara tacksamma för det, eftersom allt som Starmers regering gör orsakar problem för de flesta britter.

Hur som helst är det förstås problematiskt med en statsminister som sätter alla projekt i andra hand. Var är prioriteringarna? Har han ens några centrala mål med den politik han bedriver? Man blir osäker.

Han ger några löften som ingen tror på, som att ha den starkaste tillväxten bland G7-länderna. Det hjälper inte när utvecklingen pekar i motsatt riktning. Sedan lovar han att stoppa båtarna med illegala migranter som korsar kanalen, men britterna har hört detta så många gånger att de inte lyssnar längre.

Om han vill stoppa migranterna, varför inte bara sluta placera dem på lyxhotell och ge dem massor av fickpengar? Det är så lätt att stoppa denna förödande migration, men inga politiker är villiga att genomföra enkla men effektiva åtgärder. Därmed måste slutsatsen bli att de vill att befolkningsutbytet ska fortsätta, för inte ens brittiska (eller norska, eller svenska) politiker är så dumma.

Planer på att ”accelerera” stora projekt

Starmer står fast vid sitt löfte om att bygga 1,5 miljoner nya bostäder. Det täcker nog inte behovet efter två års massinvandring, men det är ändå bättre än noll.

Han står även fast i sin kamp för en annan nolla: nollutsläpp, eller Net Zero. Men detta är inte direkt populärt då det leder till ökad fattigdom och förstörelse av den brittiska landsbygden på grund av monstermaster som ska skicka den så kallade förnybara energin åt alla håll.

Han lovar att bygga massor av infrastruktur. Men en stor del av detta är så kallad grön infrastruktur, som de tidigare nämnda hatade monstermasterna. De brittiska städerna är i stort sett redan förstörda, så det är väl bara rättvist och rimligt att landsbygden också raseras. Dessutom inkluderar infrastrukturen nya fängelser för att rymma alla kriminella invandrare som släpps in i landet.

Starmer kastar handsken

Starmer insisterar på att hans fem ursprungliga mål inte har åsidosatts eller urvattnats, säger Starmer: ”Jag ber inte om ursäkt för att jag höll fast vid vår plan.”

Han vill ”visa våra framsteg” mot målen genom att tillkännage sex milstolpar – som kommer att ge väljarna ”möjligheten att hålla oss vid elden”.

Det finns få framsteg att spåra i dagens Storbritannien. Naturligtvis är detta inte bara Starmers fel, Tory-partiet hade svikit britterna i 14 år innan Starmer tog över för att öka hastigheten mot undergången.

I Whitehall säger premiärministern att dokumentet som publiceras i dag kommer att landa med ”den kraftiga dunsen av en handske som kastas”.

I mina öron låter det som rent bullshit. Vad sägs om att få ner inflationen, få ner energipriserna, rädda företag och bli av med kriminella invandrare? Nej, man kan inte lova något så konkret, för sådana löften är mätbara!

Planerna på att avkarbonisera elnätet urvattnas

Starmer verkar ha urvattnat sitt löfte om att avkarbonisera elsystemet till 2030. Men förändringarna är inte direkt dramatiska: han går från 100 procent till 95 procent.

I sitt manifest sa Labour att de ville ha ett koldioxidneutralt elsystem till 2030. Nu har partiet förbundit sig att vara ”på rätt spår” för att minst 95 procent av sin el ska komma från ”rena” källor till 2030.

Starmer och Rayner försöker visserligen hävda att syftet är att förbättra levnadsstandarden för hårt arbetande britter, och minska NHS väntelistor. Då måste det byggas nya bostäder, vilket inte räcker för att täcka behoven för alla migranter som får bo gratis.

Men ingen tror på löftena, för den politik som faktiskt förs pekar i motsatt riktning. Exakt samma sak händer i Norge, och vår socialdemokratiska ledare är också pressad. Men varken britterna eller vi har mycket att hoppas på: De kan ersätta Starmer med ett miserabelt Tory-parti, medan vi förmodligen tillbringar ytterligare en period under en av tidernas sämsta premiärministrar, Erna Solberg.

Alternativt blir det Listhaug med Solberg i släptåg. Min entusiasm är inte direkt stor.