”När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen. Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er. Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.”

Joh 16:21-24

Dagens text är evangelietexten i Den norske kirke. Med tanke på vad som hände i Stortinget i tisdags ger det perspektiv som ingen av stortingsrepresentanterna förmådde ta fram.

När stortingsrepresentanterna diskuterade den nya abortlagen var det få som förklarade realiteterna i den föreslagna lagen för åhörarna. Av alla talare var det bara en som tydligt förklarade vad den nya lagen innebar, och det var Ingjerd Schie Schou från Høyre. Hon hänvisade till debatten som ledde fram till antagandet av abortlagen 1978 och sa:

På den tiden, 1975–76, när vi sysslade med det här som mest, hette det: Vem ska vara bödeln? – Och det har inte blivit lättare. Jag måste säga att för mig, som i arbetet har varit med och bistått under vad vi då kallade abortus provocatus, är det inte, när vi närmar oss vecka 18, en geléklump. Det är en liten människa på några absoluta centimeter med armar och ben, med ett bultande hjärta och ett huvud.

Dagens representanter var mest angelägna om att berömma varandra för hur bra debatten var, som Sandra Bruflot från Høyre som ville…

gratulera dem som fått en ny abortlag på plats, tacka dem som inte håller med, men som bidragit till en mycket bra och konstruktiv debatt, och tacka för debatten i salen i en historisk händelse.

Alla var överens om att detta var en etisk fråga, men det var som de trodde att det var denna insikt, tillsammans med tron ​​på kvinnan, som i sig gjorde beslutet etiskt hållbart. Den etiska debatten handlade till stor del om hur oetiskt det är att neka kvinnan friheten att göra abort. Det handlade om att förstå att kvinnan kunde göra detta val själv, eller som Tina Bru från Høyre uttryckte det:

Beslutet att göra en sen abort är inget som kvinnor tar lätt på. Jag har hört en del hävda att kvinnor inte tar tillräckligt hänsyn till vad en sen abort innebär. Jag skulle respektfullt säga att jag tycker att det är att underskatta oss.

Samma Tina Bru hann i samma inlägg säga att även om hon välkomnade den nya abortlagen, så var hon som mamma ”fostrets främsta försvarare. När man vill ha barn finns det inget värre än att göra abort”. Agnete Mastersen Hansen från Arbeiderpartiet argumenterade i samma anda och hävdade att:

vi måste visa kvinnor tillit och ge våra barn den mänskliga rätten att födas önskade till världen, för att ge barn den bästa möjliga starten i livet. Idag är det vår tur att ge kvinnor självförtroende och framtidens barn den bästa starten i livet.

Det är svårt att förstå vad kvinnans moraliska egenskaper har att säga om hennes rätt till abort. I verkligheten var det väldigt få som försökte väga de etiska övervägandena mot varandra, vilken livssituation som borde kunna motivera att ta livet av en försvarslös liten människa. Men att abortlagen ger kvinnan möjlighet att försvara barnet är ett långsökt påstående.

En av dem som prövade en ”etisk kalkyl” var Arbeiderpartiets Hadia Tajik, när hon pekade på de utmaningar livet kunde ge:

Konsekvenserna av en fullgången graviditet kan potentiellt bli så stora och vara en sådan omvälvning av livet att beslutet inte kan överlåtas till någon annan.

Men när sådana argument ska ge mamman rätt att göra abort nästan halvvägs i graviditeten är det svårt att se att Hadia Tajik kan säga nej till abort ända fram till födseln. För henne handlade det i första hand om kvinnans rätt att själv bestämma över ”sin egen kropp”, nu fram till vecka 18.

För det är intressant att även om företrädarna nämner utmaningar som kvinnor kan ställas inför så kräver ingen att sådana omständigheter måste uppfyllas för att abort ska uppfattas som etiskt acceptabelt. Rätten till abort ska finnas, oavsett kvinnans förutsättningar. Vad debatten egentligen handlade om var kvinnans autonomi och det ofödda barnets bristande rättigheter. Enligt majoritetens uppfattning är det oetiskt att neka kvinnan denna autonomi, även om hennes framtid är ljus och barnet är fullt friskt.

För ingen sa något om vad som gör människolivet heligt. Ingen nämnde att vi är skapade till Guds avbild. Gud var frånvarande, även med representanterna från KrF. Eller som KrF:s Olaug Bollestad uttryckte det:

Abort är ett etiskt dilemma som rör både den gravida och det ofödda livet. Samhället måste erkänna och respektera de svåra val det är, samtidigt som det värnar både kvinnor och ofödda liv.

Det ofödda barnet är fortfarande en del av kvinnans kropp, en kropp hon borde ha full kontroll över, och däri låg den påstådda etiska debatten. Men det är ingen etisk debatt att diskutera friska kvinnors rätt att ta livet av friska ofödda barn. Att hävda detta är att fördunkla vad debatten handlade om.

Därför är inte heller denna lagändring en slutsats. Seher Aydar från Rødt var tydlig. Hon sa att i tisdags firade de, men att de

kommer att fortsätta kämpa för full frihet.

Vi måste förstå vad full frihet innebär. Det är rätt till abort under hela graviditeten. Denna lag handlar nämligen inte om att ge barnet den bästa starten i livet, utan det motsatta. Debattörerna borde vara ärliga nog att erkänna det, som Venstres Abid Raja påpekade:

När andra länder väljer konservativa och restriktiva lösningar måste vi visa att det finns ett annat alternativ: ett samhälle som värdesätter frihet, jämlikhet och respekt för individens val.

Vårt samhälle har valt bort Gud, som gav människan värdighet och trygghet. Nu handlar det om att ge kvinnor rätten att avsluta livet för de mest försvarslösa av oss, allt i den individuella frihetens namn. För vad är livet värt när det ofödda barnet kan förlora sin rätt utan att någon kräver att det ska finnas ett reellt hot mot mammans liv?

Vi borde ta Stortingets majoritet på allvar, och mot bakgrund av de argument som användes kan de inte göra annat än att kämpa för rätten till abort ända fram till födseln. Kvinnans autonomi övertrumfar alla motargument.

Jag hoppas att vi kan ge dig ett annat budskap, ett budskap om en Gud som säger att livet är heligt och att det är värt att kämpa för.

Välsignad adventstid!