Now also as a video: The full conversation with @elonmusk! pic.twitter.com/5BrLGV8viu
— Alice Weidel (@Alice_Weidel) January 9, 2025
Priset för att vara den förste som jämförde det moderna väst med Sovjetunionen kan gå till den store ryske författaren och dissidenten Aleksandr Solzjenitsyn (1918-2008), som efter sina varningar till väst under sitt besök på Harvard 1978 blev hårt kritiserad för vad han kallade ”den vansinniga vänsterpressen”. Solzjenitsyn jämförde den med ”tidningarna från Sovjetunionens tid” och menade också att ”den humanistiska intelligentsian har samma rötter som bolsjevikerna”.
Andra dissidenter från kommunismen i Östeuropa och Sovjetunionen skulle senare dra en linje från Sovjetunionen till EU och under sitt tal i Brügge 1988 var Storbritanniens dåvarande premiärminister Margaret Thatcher snubblande nära att göra detsamma: ”Det var ironiskt att EG, som det fortfarande hette på den tiden, gick i en centraliserande riktning samtidigt som Kreml gjorde tvärtom”, påpekade hon.
I dag är likheterna mellan EU och Sovjetunionen så många att det inte längre finns några priser för att påpeka dem. EU sätter upp ideologiska mål, gör femårsplaner med illusoriska ambitioner, har en tungrodd byråkrati full av korrupta tjänstemän och en ekonomi som går på knäna.
Och framför allt vill EU kontrollera talet så att åsikter som inte behagar det nya Kreml i Bryssel undertrycks – inte med nackskott som på Stalins tid, utan med fängelsestraff eller genom att göra livet outhärdligt eller svårt för dem som inte böjer sig, som var fallet mellan Stalin och kommunismens slut. De nackskott som getts har mestadels varit digitala. Den fysiska kroppen är orörd, men själen är dömd till en civil död.
Det som gör parallellen perfekt är att Europeiska Sovjetunionen, som Norge är associerad medlem av, också har dissidenter. Vissa av dem får snällt delta i demokratins hundkoja, men ”vanligt folk” i herrgården betraktar dem inte som anständiga människor.
Före järnridåns fall reste många kristna och intellektuella i väst till de kommunistiska länderna i Östeuropa. Biblar smugglades in eller så upprätthölls kontakten med det intellektuella livet i diktaturerna. Strax före sin död hedrades den engelske filosofen Roger Scruton av både Tjeckien och Ungern för sina insatser för oliktänkande under kommunismen.
I dag, när Elon Musk småpratar vänligt med Alice Weidel på X, påminner hans arbete en del om de resor som flera västerländska intellektuella gjorde i Östeuropa under kommunismen.
Situationen är visserligen något annorlunda idag, för nu förtrycker Europeiska Sovjetunionen nästan hela Europa, och det sker på ett mer sofistikerat sätt, där människor förleds att tro att det egentligen inte förekommer något maktmissbruk.
Frågan är om EU:s ”mjuk-totalitära” strategi är hållbar. Människor över hela Europa verkar börja inse att deras ledare förstör samhället.
Vilka sofistikerade instrument för manipulation kommer att göra jobbet när människor ser att allt faller sönder omkring dem?
Även vår järnridå och vårt Sovjetunionen kommer att falla en dag. Det går olidligt långsamt, men något verkar ha lossnat.