”Politikerförakt” var ett otänkbart ord för några år sedan. Politiker var en klass som krävde, och fick, respekt. Det finns också skäl att hävda att de förtjänade respekten. Politikerna har traditionellt sett till största delen tjänat folket. De har förstått sitt uppdrag. Genom historien har de gjort impopulära val, men många av dessa val har ändå visat sig tjäna landet och dess befolkning i det långa loppet. Man kan säga att politikerna styrt med hjärta och visdom, medvetna om att det ibland inneburit att de gått på tvärs mot folkets vilja. I efterhand har folket insett visheten och dessa politiker har gått till historien med heder.

Det systematiska motarbetandet av folkviljan som vi ser hos dagens politiker ligger dock på en helt annan nivå. Det är tydligt att dagens politiker har andra herrar än folket; först och främst personlig ideologi och överstatliga organisationer. Det förstnämnda innebär att politikerna fattar beslut utifrån sin egen övertygelse och personliga vinning, och inte för folkets bästa. Folket får några smulor för att hålla dem i schack. Men de berövas rättigheter och köpkraft i stora bitar. Så stora att medborgarna märker att deras levnadsstandard sjunker varje år.

Det senare innebär att politikerna surrar sig vid masten. De skriver under internationella avtal som folket aldrig har bett om. Senare, när avtalen visar sin verkliga effekt och de ansvariga politikerna kritiseras, gömmer de sig bakom samma avtal som de själva eller deras föregångare skrev under. ”Vi kan inte göra något, vi är bundna.”

I dag styr inte politiker landet med handlingar utan med retorik. De har lärt sig att gaslighta folket. De har ett sätt att komma runt problem, med ord. Problemen löses inte, men politikerna köper sig tid genom att lugna människor med ord. Ett flagrant exempel är Norges statsminister Jonas Gahr Støre, som varje år säger att norrmännen nu kommer att få det bättre. Lika ofta upprepar han att regeringen hela tiden arbetar för detta.

Men de som följer (bristen på) handling och de politiska beslut som fattas, ser att detta inte är sant. Tvärtom vidtas hela tiden nya åtgärder som gör livet dyrare för den genomsnittlige medborgaren.

De stora frågorna som faktiskt berör människor, som elektricitet och invandring, ignoreras och förbigås med arrogans. I Norge har Støre sagt att han inte vill vara statsminister i ett land som vägrar att tömma sina vattenreservoarer för Tyskland. Samma man öppnade okritiskt dörrarna för ukrainare, så att ukrainare i dag utgör två procent av den norska befolkningen. Folket har börjat reagera. De vill inte ha en statsminister som inte arbetar för folket. Men uppvaknandet går långsamt och verkar ha stagnerat. Ap har haft mellan 15 och 20 procents stöd de senaste tre åren. Tyvärr verkar nedgången ha stannat av. En av anledningarna till detta kan vara att partiet har köpt sig en ny väljargrupp: muslimerna. Regeringens handlingsplan mot muslimhat kan inte tolkas som något annat än att man köper röster från nya väljare. Det finns ingen anledning till att muslimer skulle behöva skyddas mot hets mot folkgrupp mer än andra grupper.

Dagens politiker förtjänar inte längre den respekt som deras föregångare åtnjöt. Dagens politiker besudlar sig själva och sitt eget yrke. De är korrupta och ohederliga. Alla ärenden om pendlarbostäder och annat fusk visar detta. Jag tror att detta bara är toppen av ett isberg.

De gör folket till åtlöje och de hetsar mot dem som inte håller med dem. Det finns all anledning att tro att politikernas kamp mot yttrandefriheten i själva verket är ett försök att rädda sitt eget skinn. De vet att de vilseleder människor. De vill inte att deras kriminella beteende (vad kallar man annars skattefusk, fiffel och att avstå suveränitet till andra länder?) eller verkliga politiska agenda ska beröras av medierna och i de öppna kommentarsfälten. De har till och med avskaffat den lag som hindrade dem från att ljuga.

Men folket har fortfarande makt. Det slutar i valurnan. Men det börjar inte där. Det börjar med vår interna retorik.

Mitt dagliga arbete är att hjälpa människor som är offer för antisociala människor, eller de som vi i vardagligt tal kallar psykopater, narcissister och ”giftiga”. Jag skriver en blogg, jag skriver böcker, jag håller föredrag och konsultationer. Den största utmaningen jag stöter på i mitt personliga arbete med offer är att de ofta känner en överdriven respekt för förövaren, till och med kärlek.

En viktig del av arbetet är därför att kapa anknytningen och vända på respekten. Jag råder klienter att sluta behandla relationsmobbaren (inte min term, utan myntad av Harald Kirsebom i hans bok Uelskbar) som en jämlike eller en tillgång. I själva verket råder jag dem att avhumanisera dem. Jag berättar att när den giftiga personen ringer eller skickar ett meddelande så dyker det upp ett namn i luren, till exempel Ola eller Lise.

Jag råder dem att ersätta namnet med ”Skitstöveln”, ”Monstret” eller ”Horan”, eller något annat som klienten tycker är lämpligt, till exempel ”Bedragaren” eller ”Svikaren”. Poängen är att när vi slutar försköna sanningen förändras hur vi ser på personen och den berättelse vi berättar för oss själva om relationen. När det inte är Ola som ringer, utan Bedragaren, vet vi redan när vi svarar att vi är på väg att prata med någon som inte har vårt bästa för ögonen och som vi inte ska ta på allvar.

Det är dags att vi behandlar politiker på samma sätt. Och nej – medierna kommer inte att hjälpa oss. Inte än i alla fall. Men vi kan lära oss av hur medierna behandlar Trump. Fler norska politiker i dag borde utsättas för samma förnedring.

Ser du en politiker som något stort och viktigt? Till och med viktigare än dig själv? Tror du fortfarande att en politiker fullgör ett värdigt samhällsuppdrag? Sluta med det där. Det är rester av en svunnen tid som inte längre finns. Förvandla en politiker till något litet och patetiskt i ditt sinne.

Låter det vulgärt för dig? Då är du för anständig. Din anständighet arbetar mot dig. Politikerna utnyttjar din anständighet. De sträcker gummibandet längre och längre, eftersom de vet att det kommer att krävas mycket för att den genomsnittliga norrmannen ska reagera.

Öva dig på att se en politiker som något underlägset. Som något av det värsta en människa kan vara. Låt ”politiker” bli ett skällsord. Lär dig att hata politiker på samma sätt som politikerna själva hatar människor. Du kan öva runt middagsbordet och i kommentarsfält på nätet. Du kan göra det med stil och ändå behålla din integritet.

Låt den enskilde politikern inse att deras närvaro och aktiviteter är oönskade. I själva verket är de personligen ansvariga för den belastning de lägger på folket.

Medan jag bodde i Oslo införde Lan Marie Berg ”boendeparkering”. Det brukade vara gratis att parkera där jag bodde. Men plötsligt fick vi alla betala femtusen kronor per år för att få parkera utanför vårt eget hem. Vi blev inte ens tilldelade en parkeringsplats för pengarna, vi var inte garanterade parkering. Men vi var ändå tvungna att betala. Så vi fick inget nytt för våra pengar. Vi betalade bara för samma tjänst som vi tidigare hade fått gratis.

Om en vän hade stulit femtusen kronor, till och med varje år, skulle jag naturligtvis inte vara vän med dem längre. Jag skulle ha förlorat respekten för dem. Han eller hon skulle ha blivit en persona non grata i mitt liv. Kanske skulle jag ha skällt ut honom eller henne efter noter och låtit honom eller henne veta att deras beteende var kriminellt och oönskat.

Lan Marie Berg är inte min vän. Hon är en rånare. Detsamma gäller de flesta av dagens politiker.

De måste behandlas därefter. Sluta referera till dem med respekt. Det är en missriktad respekt, som belönar dem för deras egen respektlöshet mot medborgarna.

”Politikerförakt” hette det.

”Politikerförakt” var ett nytt ord för en kort tid sedan, men har redan blivit ett alltför milt uttryck. Idag känner jag politikerförakt och jag tänker visa det. Det finns ingen anledning att undertrycka känslan. Är det inte det vi får höra: att vi ska uttrycka våra känslor? Självklart vill jag göra det med pennan som vapen.

Hur är det med dig? Börjar du inte tröttna på att skona dem som inte ska skonas?