I korthet: Historiskt sett tog danskarna över Norge och därmed Grönland under århundradet efter digerdöden (1350), då halva befolkningen dog och den norska adeln och landets maktapparat kollapsade. Norge blev ett lätt byte och underkastades Danmark som ett slags lydrike.

4 000 norrmän

Grönland hade koloniserats av norrmän sedan slutet av 900-talet, på Olav Tryggvasons tid (slaget vid Svolder 999).

Den här bosättningen, som i verkligheten var ett så kallat landnåm (nytt land under Norge), växte till 3 000-4 000 personer på sydvästra Grönland och varade till slutet av 1400-talet, innan den försvann, mer eller mindre plötsligt och ganska mystiskt.

En kombination av kallare klimat, svält, sjukdomar och fientliga attacker, i kombination med emigration till Amerika, tros vara den komplexa orsaken till att det norska samhället på Grönland försvann.

Norskt misstag

Det var inte förrän åren före och efter Napoleonkrigen som Norge hade återfått tillräckligt med styrka för att den gamla och stolta nationen långsamt skulle börja hävda sina rättigheter – uttryckt genom 1814 års konstitution, Norges farväl till det danska riket och unionen med Sverige.

År 1905 var vi återigen ett okränkbart kungarike i vår egen rätt, och det dröjde inte länge förrän Norge krävde att få tillbaka Grönland, som det upplysta Norge ansåg att Danmark hade stulit. År 1931 tog Norge Grönland och utsåg Helge Ingstad till guvernör. Danskarna protesterade och fallet togs upp i Haagtribunalen, där Norge förlorade.

Värt att notera är följande: Det enda giltiga papperet med tillhörande och bestående jurisdiktion om att Grönland är danskt land finns här. I efterhand kan det ha varit ett misstag av Norge att försöka ta tillbaka Grönland på det här sättet. Tvärtom befäste tilltaget Danmarks styre över världens största ö.

Danmark är svagt

Bara för protokollet: Danmark har inte mycket att förlora när de insisterar på att Grönland, även om det är självstyrt, är underställt Danmark. Förmodligen inget mer än rå sedvänja och domskälen från 1931.

Norge kommer sannolikt inte heller att göra det, som saker och ting ser ut idag. Inte heller USA, för den delen.

Men grönländarna, för sin del.

Men grönländarna, som bara är cirka tio gånger fler i dag än när norrmännen befolkade landet, har ingen styrka att styra sig själva i dagens värld, särskilt inte när denna jätteö är av stor strategisk betydelse och innehåller ofantliga mängder metaller och mineraler som vår värld skriker efter.

Det gröna folkets rätt

Men lika viktigt och mycket viktigt: Grönländarna har rätt till självstyre och rätt att själva bestämma vem de ska lyda under, eller om de ska ta chansen att segla på egen köl. Det senare är högst orealistiskt, även om rätten till självstyre är okränkbar.

Det är här som både Danmark och inte minst Trump måste se upp, för världen tittar noga nu. Det bästa resultatet är ett förhandlat avtal som alla parter kan leva med. Och det bör ske inom realismens ramar.

Trumps trumfkort

Trumps och USA:s starkaste argument är att Grönland självt, och knappast Danmark heller, inte klarar av att hantera Grönlands framtid, i alla fall inte ur ett maktstrategiskt perspektiv.

Danmark betalar knappt sin avgift till Nato, som Natoledningen och Trump drivit upp till två procent av respektive lands nationalprodukt. Nu höjer Trump medlemskravet till fem procent och Danmark kommer att hamna vid sidan av. Men landet kommer ändå att behöva ingå avtal med Nato och framför allt USA för att kunna uppfylla Danmarks förpliktelser och samtidigt utnyttja Grönlands strategiska potential.

Danmark kommer då att behålla sitt tvivelaktiga ägande och sin låtsade suveränitet över det självstyrande Grönland, ett land utan egen makt. Hur man än ser på saken glider Grönland strategiskt in under USA:s vingar, med stöd av Nato, och Danmark får nöja sig med att släpa efter. Det är verkligheten.

Hänsynslöst

Det är ändå rätt att påpeka, som Documents chefredaktör Hans Rustad gör på onsdagen, att Trumps beteende i frågan verkar oroande och något vårdslöst. Ja, på ungefär samma sätt som när danskarna annekterade ett sviktande Norge och i samma veva tog Grönland, utan några vidare rättigheter. På den tiden var Grönland inte ens strategiskt viktigt, vilket det är i dag.

Norge kommer aldrig mer att ha vare sig bosättning eller inflytande över Grönland. Danmark kan vara på väg att förlora sitt inflytande – det finns åtminstone mycket som tyder på det. Och då är det bara en fråga om att Trump spelar sina strategiska kort rätt.

En sak är säker: Trump ska inte underskattas, vilket NRK har gjort till en vana att göra, genom att göra bort sig dagligen, flera gånger om dagen. Man ska inte bortse från att Trump och hans rådgivare har läst på och insett att Danmark inte alls står på säker juridisk mark när det gäller suveränitet och ägande av Grönland.

Möjligen känner han till och med till den lite smutsiga historien? Jag skulle inte bli förvånad.