Enligt en opinionsundersökning i januari motiveras 55 procent av de britter som tidigare röstade på Labour men som har gått över till Nigel Farages Reform UK främst av motstånd mot massinvandring (läs muslimsk invandring).

Bara sex månader efter Labourledaren Keir Starmers seger i parlamentsvalet ligger hans parti i en opinionsundersökning på 25 procent och har därmed lika stort stöd som Reform, medan det tidigare konservativa regeringspartiet får nöja sig med 20 procent.

Om denna maktbalans håller i det kommande valet kommer Reform att få 120 mandat i det nya parlamentet, jämfört med bara fem idag. Labour kommer att minska från 411 till 278 mandat, medan de konservativa får 157 mandat. Labour ligger långt under de 326 mandat som krävs för majoritet i underhuset.

Diskrepansen mellan det förväntade antalet röster och antalet mandat beror på Storbritanniens unika valsystem, som innebär att mandatet går till den person som får flest röster i en valkrets, även om det bara är en minoritet av de avgivna rösterna. Detta innebär i sin tur att inte många röster behöver flyttas för att majoriteten i parlamentet ska förändras, och talesmän för Reform är övertygade om att de har så mycket vind i seglen att de kommer att krossa både Labour och de konservativa vid nästa parlamentsval.

Problemet med massinvandring är nära kopplat till vad vissa har kallat Storbritanniens största skandal någonsin: spridningen av pakistanska, eller muslimska, våldtäktsgäng som i årtionden har tillåtits att ge sig på vita flickor från underklassen så unga som 12 år, utan att polis och myndigheter har ingripit eller ställt förövarna till svars. Brotten har ägt rum och fortsätter att äga rum i städer över hela landet, med enligt uppgift tiotusentals offer.

Nigel Farage efterlyser en officiell utredning av problemets omfattning, men premiärminister Keir Starmer vägrar eftersom kravet kommer från höger.

Frågan är dock om det fortfarande är tillräckligt att avfärda alla problem med att vi inte ska hjälpa högern. I decennier har medierna (med få undantag) lyckats tysta ner all oro för både massinvandring och massvåldtäkter eftersom det inte passade den styrande eliten. Men de gamla medierna har inte längre samma makt att bestämma vad som får diskuteras. Inte bara i Storbritannien, utan i stora delar av västvärlden, har människor börjat få sin information från nya medier som de etablerade makthavarna inte kan kontrollera.

Det har visat sig att de gamla medierna inte kan ljuga och gömma sig i all oändlighet innan allmänheten går någon annanstans – kanske med undantag för Danmark.

Nigel Farage ger både Labour och de konservativa skulden för den svåra situation som Storbritannien befinner sig i, men han kunde med rätta ha gett skulden till medierna, som grovt har misslyckats med sin uppgift och i stället blivit makthavarnas språkrör och propagandister.

Den härskande klassen är livrädd för att förlora sitt åsiktsmonopol och retoriken blir allt skarpare. För vänstern innebär yttrandefrihet friheten att säga vad man vill, medan ”desinformation” är allt tal som man inte gillar.

I detta sammanhang bör betydelsen av Donald Trumps valseger inte underskattas, oavsett vad man tycker om hans politik och stil.

Som den brittiske historikern David Starkey noterar i en podcast nyligen, om Kamala Harris och Tim Walz hade vunnit valet den 5 november, skulle den amerikanska yttrandefriheten, som garanteras av det första tillägget till konstitutionen, vara över.</p

En del av den amerikanska vänstern har länge stämplat yttrandefrihetsförespråkare som medlemmar av en ”kult” som syftar till att säkerställa ”vit överhöghet” på bekostnad av en mängd fattiga minoriteter – svarta, bruna, muslimer, kvinnor (såvida de inte röstar republikanskt), homosexuella, transpersoner, feta människor etc.

Den här idén uttrycktes öppet i professor Mary Anne Franks bok The Cult of the Constitution från 2018, som kritiserade vad hon kallade First Amendment Fundamentalism. Konstitutionen var med andra ord inte något att hålla fast vid.

Kamala Harris vicepresidentkandidat Tim Walz skrädde inte orden när han under en debatt med J.D. Vance inför valet förklarade att ”hatpropaganda inte skyddas av det första tillägget”. Konsekvenserna är tydliga: Kamala Harris och hennes anhängare bestämmer att något är hatpropaganda och förbjuder det.

Men, som historikern Victor Davis Hanson noterar i en kommentar på X, har de (vänsterorienterade) ”woke thugs” fått vind i seglen efter Trumps seger och Elon Musks övertagande av Twitter, som han anser var avgörande för Demokraternas nederlag.

”Nu har sanningen släppts fri”, säger Hanson med en entusiasm som inte kännetecknar den torra intellektuelle.