Britterna har återigen blivit förskräckta av våldtäktsskandalen med jihadister. Det är därför Elon Musk är under attack.

Det som eufemistiskt kallas groomingskandalerna, som i själva verket är systematiska våldtäkter av barn i industriell skala, har drabbat hundratusentals brittiska barn. Det är därför Labourregeringen vidtar åtgärder.

Inte genom att utreda själva skandalen. Detta är blockerat av regeringen av ministern med ansvar för barn och kvinnor, den självutnämnda feministen Jess Phillips. Du vet den där: Hon som ställde sig på Hamas sida bara några dagar efter den 7 oktober 2023.

I stället fokuserar brittiska myndigheter på att utreda mannen som har gjort att denna skamfläck i brittisk historia återigen uppmärksammas av alla, Elon Musk.

Som Document har skrivit har Elon Musk granskats av en myndighet som arbetar mot extremism för en serie inlägg på X där han angriper Labourregeringen för misslyckanden i samband med groomingskandalen.

Enheten är en del av Homeland Security Group, som har ”till uppgift att minska nationella säkerhetsrisker för folket, välståndet och friheterna i Storbritannien”.

”Den fokuserar på de största riskerna för hemlandet, oavsett om de kommer från terrorister, statliga aktörer eller cyber- och finansiella brottslingar”.

Säkerheten för unga, sårbara brittiska flickor är uppenbarligen inte en hög prioritet.

Det finns uppenbarligen ”rädsla” för att hans ”rants” kommer att ”antända våld”. Ett påstående som antyder att allt sådant våld kommer att vara Musks fel, skriver Michael Deacon i The Telegraph.

Viljan att utreda de politiker och andra offentliga tjänstemän som har förbisett vad som hände, som nu vägrar att utreda, verkar obefintlig. Och Labour stöds av den så kallade vänstern i hela Europa, inklusive vår egen premiärminister.

Den uppenbara rasisten Humza Yousaf, en före detta försteminister i Skottland som har uttryckt sitt hat mot långt över 90 procent av befolkningen i det land han valdes att leda, är naturligtvis med på noterna.

Musk ”måste stoppas” eftersom han är ”en av de farligaste männen på planeten”, säger Yousaf. Musk är trots allt vit, så föraktet från Yousaf är att vänta.

En högt uppsatt person från Hope Not Hate, en mycket kontroversiell vänsteraktivistgrupp, kallar Musk för ”en internationell extremist”. De skulle knappast använda så starka ord om, säg, Hamas. I själva verket är de mest bekymrade över så kallat anti-muslimskt hat efter den 7 oktober. Kanske Støre borde ringa ett samtal till sina allierade?

Bryssel anlitade 150 experter för att övervaka samtalet mellan Musk och AfD-ledaren Alice Weidel. Vilka är extremisterna här?</p

De så kallade konservativa partierna är inte mycket bättre. De flesta drömmer om positioner efter sina politiska karriärer, och varken Torypartiet eller våra konservativa har mycket att skryta med.

EU övervakar Musks intervju med AfD-ledare

Man kan fråga sig varför så många på vänsterkanten låter mer upprörda över Musk än över de grymheter han twittrar om. Personligen tycker jag dock att de har goda skäl att vara rädda.

Inte för att Musk är ett hot mot den allmänna ordningen, som de hävdar. Det är för att han är ett hot mot vänstern själv. Han gör ett mycket bättre jobb med att avslöja vänsterns feghet och hyckleri än något annat oppositionsparti.

Med andra ord: Dessa vänsterpolitiker fruktar vad som händer eftersom de inser att de riskerar att förlora sin makt och sina jobb. Men Deacon låter de självutnämnda konservativa slippa undan.

Utan mycket användbar arbetslivserfarenhet, och med Trump i Vita huset, som kommer att döda ett antal av de överstatliga, skattefria uppgifter de har sett fram emot, vet de inte vad de ska göra.

Vem skulle anställa Jess Phillips, Tonje Brenna, Espen Barth Eide eller Rachel Reeves utan att deras löner finansierades av skattebetalarna? Inte många. Men Musk kämpar inte med sådana problem, han har gjort sig själv till världens rikaste man.

Erna Solberg i privat sektor verkar inte heller särskilt troligt, om vi inte talar om offentlig-privat samverkan. Men då skickas notan vidare till oss vanliga människor.

Att bedriva en politik i sina egna medborgares bästa intresse skulle kunna vara en idé, men det verkar omöjligt och långt bortom de europeiska politikernas förmåga och/eller vilja.