Man kan inte förutsäga framtiden. Men man kan förbereda sig för olika scenarier. För de kommande tio åren kommer att bli mycket mer osäkra än de senaste tio åren.

Så säger Daria Krivonos till Berlingske. Hon är framtidsforskare och verkställande direktör för tankesmedjan Institutet för framtidsforskning (IFF).

Just nu organiserar vi oss ofta utifrån hur vi vill att världen ska utvecklas, säger Krivonos. Men politiker och företagsledare borde snarare förbereda sig på vad som kan gå fel och hur man i så fall ska hantera eventuella problem.

Man ska inte ställa frågan ”vad händer nu?” Man måste istället ställa frågan ”vad händer nu, om…?”, tror Krivonos. För att hoppas är ingen strategi. Man måste överväga möjliga utvecklingar inom flera områden, såsom geopolitik, säkerhetspolitik och teknisk utveckling – eller brist på sådan – som kommer att definiera morgondagens värld.

Detta liknar hur flygbranschen har utvecklat sitt säkerhetstänkande: Man väntar inte tills en olycka är framme, för att sedan försöka undvika att en liknande olycka händer igen. Istället försöker man analysera alla möjliga olyckor i förväg, och vidtar åtgärder för att förhindra att en sådan olycka inträffar.

Ett sådant proaktivt förhållningssätt till säkerhet har också antagits av bland annat järnvägarna.

EU:s brist på proaktivt säkerhetstänkande är påfallande. Ingen var villig att diskutera de möjliga ekonomiska och säkerhetsproblem som massinvandringen kunde orsaka. Det genomförs enormt dyra klimatåtgärder, utan någon riskbedömning.

Merkels rådgivare skrattade hånfullt när Trump sa att det var mycket riskabelt att bli beroende av rysk gas. Sedan kom kriget i Ukraina och plötsligt upptäckte EU-länderna att de så att säga inte hade något fungerande försvar. Samtidigt ledde den självskapade energikrisen till en massiv ekonomisk kris.

Tre av fyra danska företagsledare ser positivt på framtiden. Även om de förväntar sig en osäker framtid tror de att just deras företag är väl förberett. visar en färsk undersökning. IFF har genomfört. Men historien berättar en annan historia.

Vi förväxlar det önskade med det mest troliga. ”Och det är jävligt farligt”, tillägger Daria Krivonos.

– När det kommer till att ta stora beslut är vi skyldiga oss själva att bli bekväma med det obekväma, säger hon.

Bland annat måste Europa förbereda sig på att stå på egna ben, men utan ett försvar och med fullt fokus på det gröna skiftet och oväsentligheter som mångfald, inkludering och könshysteri har Europa lite att stå för.

Krivonos förväntar sig bland annat en ny rymdkapplöpning, som kommer att få stor påverkan på kritisk infrastruktur som internet, telefoni, navigering, nationell säkerhet, väderprognoser och klimatmodeller.

Om Europa ska kunna konkurrera inom detta område behövs astrofysiker och ingenjörer, men i STEM-ämnena ligger Europa långt efter. Våra universitet är fyllda av människor som studerar rent nonsens, medan Kina och Indien satsar hårt på vetenskap.

– Just nu lyfter europeiska astronauter med utrustning från en excentrisk miljardär, säger Krivonos.

Hon menar uppenbarligen Elon Musk, som med sitt företag SpaceX har 3 300 aktiva Starlink-satelliter och flera tusen fler på väg. På bara fyra år har SpaceX skickat fler satelliter i omloppsbana än det totala antalet satelliter som skjutits upp av alla länder i världen mellan 1990 och 2015.

Europa ser sig själv i spegeln, men förstår inte vad det ser. Detta påpekades också av den mycket omtalade Draghi-rapporten. Men de lösningar som rapporten föreslår bådar inte gott, eftersom den hävdade att EU:s tillväxt borde ske med hjälp av avkarbonisering.

– Vår överraskning överraskar mig

Krivonos förstår inte hur europeiska politiker kunde bli förvånade över att Donald Trump vann presidentvalet i november. Samma sak hände första gången Trump vann, och när britterna valde att lämna EU.

Detta illustrerar återigen en ovilja att ta hänsyn till vad politikerna anser vara obehagligt – även om det är troligt.

– Vi kliar oss i huvudet och frågar var allt det här kommer ifrån. Det har varit ganska uppenbart. Vår förvåning överraskar mig, säger Krivonos.

Man tänker genast på vår egen statsminister som i förra nyårstalet lovade så att säga att djuråldern går mot sitt slut och räntorna skulle sjunka. Han hade grovt fel, och både Ap och Sp straffas välförtjänt i opinionsmätningarna.

Miljarderna pumpas in i havsbaserad vind- och batterifabriker och varje gång utlovas guld och gröna skogar. Men varje gång slutar det i totalt misslyckande. Detta sker i Norge och i stora delar av Europa.

Europa måste också förbereda sig för en ny säkerhetssituation. Inte bara Kina, utan hela Sydostasien kan påverka oss ekonomiskt (eftersom Europa snart är ensamt med sin klimathysteri) och i värsta fall militärt.

– Det kan komma som en överraskning att EU riskerar att stå med fredsduvor i hand, men är oense om allt annat. Euforin kan lätt ersättas av splittring och det kan vi börja förbereda oss på redan.

– Om vi ​​om tio år har ett beroende i en kritisk sektor ska vi inte bli alltför förvånade, säger Krivonos.

Uppdelningen inom EU är redan tydlig, särskilt när det gäller massinvandring, HBTQ-ideologi och förstås relationen till Ukraina och Ryssland.

EU går åt fel håll, och Bryssels lösning är mer av samma sak: Mer klimat, mer massinvandring, hopplösa fredsansträngningar, fördömande av Israel, fördömande av Trump, stöd till palestinska terrorister, intrig med Kina och ständigt- ökade skatter och krånglig byråkrati .

De kommande tio åren bådar inte gott för varken EU eller Norge. USA, å andra sidan, kommer att uppleva en enorm ekonomisk tillväxt. Detsamma kommer sannolikt att gälla för Kina och Indien, även om Kina just nu har stora problem.

EU närmar sig sitt Kodak-ögonblick och sjunger sin egen svanesång.