₁₅Johannes vittnar om honom och ropar: »Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig går före mig, ty han fanns före mig.«

₁₆Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. ₁₇Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. ₁₈Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.

Joh 1:15-18

”Nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus”, skriver Johannes, men alla håller inte med. Vi lever i en tid då demokratier tävlar om att bestämma vad som är sanning och vad som ska få sägas.

För en vecka sedan publicerade tidningen Klassekampen en intervju med Lubna Jaffery, kultur- och jämställdhetsminister. Anledningen var Mark Zuckerbergs uttalanden om större öppenhet och nedskärningar i moderering av innehåll på nätet, särskilt kring invandring, kön och könsidentitet. Målet är mer yttrandefrihet och Metas ledning kommer också att arbeta med Trump-administrationen för att förhindra censur av västerländska regeringar.

Reaktionen från Jaffery skulle ha varit sensationell för bara några år sedan, eftersom hon uttrycker stor oro över planerna. Hon hävdar att resultatet kommer att bli

att desinformation och falska nyheter kommer att tillåtas spridas ännu mer.

Yttrandefrihet är en förutsättning för demokrati och har varit en naturlig del av kristen tro sedan Jesus Kristus utmanade samtidens väktare av ”sanningen”. Han utmanade deras tro och var inte rädd för deras reaktioner. Den absoluta sanningen hade företräde framför den subjektiva, och utan troende som uttalade sig, både med och utan tillstånd, skulle kristendomen ha stannat i Jerusalem. Men då hade Europa, med sin tro på människors lika värde och det öppna samhället, inte heller blivit verklighet.

Kampen för den absoluta sanningen är också historien om den moderna demokratin och tron på människovärdet.

Kampen mot slaveriet är en av dessa framgångshistorier, och intressant nog fick den ett skott över bogen under den franska revolutionen. Myndigheterna i Storbritannien såg kampen mot slaveriet som radikal och som en del av den franska revolutionen och begränsade därför yttrandefriheten. Under en period var det därför inte tillåtet att agitera mot slaveriet. Men när rädslan för revolutionen var över och myndigheterna insåg att franska revolutionen inte hade så mycket med slaveri att göra, blev det återigen lagligt att uttrycka sig och möjligt för slaverimotståndare att arbeta.

Vi bör alltid vara skeptiska till personer och rörelser som på allvar tror att en begränsning av yttrandefriheten tjänar demokratin och att endast utvalda institutioner är att lita på.

Det är inte så att NRK [eller SVT; reds. anm.] förvaltar sanningen. Deras roll i bevakningen av groomingskandalen i Storbritannien, eller hur de jämför Italiens premiärminister Giorgia Meloni med Mussolini för att hon har förbjudit surrogatmödraskap, borde övertyga de flesta. Men detta är postmodernism i aktion, det handlar om att skydda individens rätt att definiera sig själv och förneka sambanden mellan tro och praxis.

Lubna Jaffery och NRK förkastar tron på den absoluta sanningen. I deras verklighet bestämmer de själva vad som är sant och vad som är ”desinformation”. Ja, för dem är tron på den absoluta sanningen ”högerextrem” och det största hotet mot demokratin.

Men vi vet att all debatt som rör politik, religion och etiska frågor förutsätter sanningen och är beroende av rätten att uttrycka sig fritt. Vi bör därför vara skeptiska till dem som söker skydd mot ”desinformation” och kränkningar, eftersom ett sådant skydd alltid kommer att undergräva yttrandefriheten och visa på en bristande förståelse för sanningen.

Vad våra regeringar fruktar är därför inte desinformation, utan tron på sanningen och dess ursprung i Gud. Ja, i själva verket är det demokratin själv som de fruktar.