Samma dag som Donald Trump svors in undertecknade han en rad exekutiva order som kommer att forma och förändra världen, kanske för generationer framåt. Under dagarna efter installationen nämndes, kommenterades eller analyserades denna politiska jordbävning knappt i några mainstreammedier. De låtsades att världen var precis som förut och att ingenting hade förändrats för den globalistiska elit som alltför länge har styrt västvärlden till sin egen fördel.

Norska Dagbladet skrev om ”fantastiska tuttar”. NRK skrev om ”Amerikanernas frukosttabbe” och VG hade försäljningen av Tryvannstårnet på topp dagen efter att USA fått en ny policy. Denna verklighetsförnekelse är inte förvånande från mainstreammedierna och den politiska adeln som lever i sin egen verklighetsbubbla. De har systematiskt tagit bort kritiker, debatt och riskbedömning för att kunna odla sin politiska bild av verkligheten i fred, men den fredsperioden tog tyvärr slut den 20 januari 2025, dagen då globalismen dog.

The day globalism died

Det är inte så att medierna inte skriver om Trump längre. Deras politiska projekt är att vidmakthålla myten om ”orange man bad” och ”Trump är farlig” för en okritisk publik, så visst: det finns gott om spaltmeter om Trump och USA. Men notera att det inte finns några kopplingar och ingen konsekvensanalys i materialet. Allt du får är isolerade newsflash, socialporr och slumpmässigt nonsens om Elon Musk som gör Hitlerhälsning, att WHO är bekymrade och att illegala invandrare i USA inte är bekymrande alls.

Vad man inte får är någon djupare politisk insikt i globalismens historia, dagens politiska jordbävningar och framtidens globala politiska verklighet – och hur allt hänger ihop. För då kanske allmänheten vaknar upp ur sin propagandasömn och inser att de har blivit lurade: EU gör inte framtiden bättre och säkrare. Oberoende nationer behöver inte följa internationella avtal som de har undertecknat om det skadar länder och människor. Och globalistiska politiker arbetar främst för utländska maktstrukturer och lämnar de negativa konsekvenserna till sina egna medborgare här i Väst.

Det finns aldrig någon debatt om detta. Det är inte ens ett ämne för debatt, och när sådana fakta presenteras och dokumenteras i fria medier avfärdas de lätt som konspirationsteorier – om man ens erkänner att ämnet existerar. Ingen från det mäktiga konglomeratet av offentliga/privata partnerskap vill delta i en debatt om detta, och alla är överens om att sådana påståenden måste ”faktacheckas” eftersom de ”hotar demokratin”. Och eliterna har kunnat göra det eftersom de äger och kontrollerar det offentliga rummet. Men de äger och kontrollerar inte USA. Inte nu längre.

Vad är globalism?

Globalism är en politisk och ideologisk övertygelse om att överstatlig makt kommer att skapa en bättre värld än nationella principer. Därför är globalismen inriktad på att försvaga nationalstaten och den nationella suveräniteten till förmån för världsomspännande kontakt, inflytande, interaktion och rörelse kring ekonomi, politik och kultur, och detta är inte på något sätt en ny idé.

Det finns många politiska ideologier som strävar efter global hegemoni, inte minst islam eller marxism – där man än i dag, efter 100 miljoner offer, sjunger ”Internationalen” för full hals och med stolthet. För vissa människor lär sig aldrig. Globalismen kräver större, överstatliga organ för att formulera och genomföra politik, som EU och FN, och organisationer som WEF är utformade just för att hitta ”gemensamma lösningar på globala problem”.

Det låter finfint, men det finns några stora problem som globalisterna aldrig kommer att diskutera på ett civiliserat sätt: De kan inte riktigt definiera vad dessa ”globala problem” är, eller vad lösningarna är, eftersom världens länder, kulturer och folk är mycket olika och lever under olika naturförhållanden. Därför finns det inga gemensamma problem och inga gemensamma lösningar.

Globalisternas ”one-size-fits-all”-politik är i praktiken en politisk Mao-dräkt som är ett enormt hot mot nationernas kulturella och politiska mångfald och mot demokratin i allmänhet. Hur ska världens mångfald i fråga om historia, kulturer, religioner och individer kunna skyddas av enorma överstatliga organ? Globalisterna kommer aldrig att diskutera detta. De ser inte ens problemet.

Globaliseringen tog fart 1990

När Sovjetunionen upplöstes 1989 och järnridån och muren föll trodde de flesta att det var slutet för den internationella socialismen, precis som 1945 var slutet för den nationella socialismen. Istället blev det tvärtom: Den internationella socialismen släpptes lös på de västliga demokratierna och de globalistiska politiska krafterna i västländerna ”kuppade” politiken till sin verklighetsbild:

Den här verklighetsbilden är att man kan ”skapa fred i vår tid” genom att förena världen genom ekonomisk och kulturell öppenhet och jämlikhet, så att alla länder i världen arbetar för gemensamma mål och hela mänsklighetens bästa. För att uppnå detta måste gränser rivas, suveränitet avskaffas, länder upplösas och allt smälta samman genom det fria flödet av varor, tjänster och människor.

Under de senaste 35 åren har detta tankesätt cementerats i nästan alla politiska partier som existerade i västländerna före 1990. Globalismen har blivit en instinkt hos de flesta västerlänningar under 45 år, eftersom de har vuxit upp med en ensidig ”kulturell sång” om att detta inte bara var viktigt och rätt, utan också oundvikligt. Det fanns ingen annan väg framåt. Alla alternativ var själviska, grymma och destruktiva.

Det är därför globalister inte kan eller vill diskutera sin politiska plattform. Den drivs inte av politik eller kunskap, utan av instinkt och moralism. Att diskutera alternativ är som att diskutera om himlen är grön. It dosen‘t compute. Och detta i sin tur utgör grunden för odemokratisk fundamentalism. Jag har aldrig träffat en globalist med uttalade intellektuella förmågor. Aldrig någonsin. Debattera gärna med mig för att motbevisa det intrycket för publiken.

Enorma och ständiga förändringar, reformer och experiment för att uppnå Nirvana

Eftersom globalismen anses vara en revolutionär självklarhet och inga andra alternativ anses realistiska för mänsklighetens framtid har globaliseringen av västvärlden pågått i en allt snabbare takt i 35 år. Varje beslut som har fattats har fattats på uppdrag av en allt större överstatlighet, och i allt högre grad på uppdrag av hela världen. Det är detta som ligger bakom massinvandringen, biståndspolitiken, energipolitiken, klimatpolitiken och de globala målen för hållbar utveckling.

Det är alltid svårt att ”skapa en bättre värld” eller revolutionera samhället för ”det stora språnget framåt”. Och det är alltid bråttom, så det finns ingen tid för debatt, kritik, diskussion, riskbedömning eller tankepaus. Allt måste göras på en gång och därför präglas västvärlden av ständiga reformer, omstruktureringar och kriser. Ingenting är bestämt. Ingenting är tillräckligt bra.

Inget når mållinjen, och allt som lyckas utlöser omedelbart fler krav på att göra det ännu bättre. Framåt, framåt, framåt med brådska och panik, annars kommer ”femårsplanerna” inte att lyckas. Alla som motsätter sig revolutionen eller är oroliga är högerextremister, kontrarevolutionärer och psykiskt sjuka. Och allt detta undergräver inte bara demokratin, det skapar också en extremt dålig psykologisk miljö för de flesta människor.

Dekonstruktionen av Väst

Precis som alla andra världsomspännande ideologier lider globalismen av två huvudproblem: Den fungerar inte. Och det är bara västländer som gör detta. Alla andra länder och kontinenter följer ett nationellt spår för nationens och dess folks bästa, men de vill väldigt gärna ha det som Väst erbjuder och ger bort. Västvärlden är historiens största byte, och de som äger bytet ger bort det frivilligt i tron att hela mänskligheten är med på det. Eftersom de har dresserats till att tro det, istället för att tänka efter gällande vad de gör eller studera faktiska resultat kritiskt.

Ett viktigt moment för globalisterna är att alla tullmurar ska avvecklas så att alla länder kan handla fritt utifrån vad de är bäst på. Asien och Kina har låga kostnader, så de fick ta över arbetsintensiva industrier – för att vi alla har gemensamma mål, alla människor är lika, alla kulturer är lika och alla vill samma sak. Eller hur?

Det var så Norge förlorade alla sina hörnstensföretag och systematiskt avindustrialiserades med Arbeiderpartiet vid rodret. Resultatet är att norsk fisk skeppas till Kina för att göra fiskpinnar, och denna globala handel bygger på billig fossil energi som globalisterna själva nu vill fasa ut för att skapa en ännu bättre värld. För den kommer aldrig att vara tillräckligt bra. Aldrig någonsin.

Suveräna nationer ska avvecklas, överstatlighet ska råda och gränser ska monteras ned. Om varor flödar fritt bör människor också kunna flöda fritt. Alla ska bo och arbeta var de vill. Väst ska sprida demokrati, helst med militärmakt, för det är viktigt att respektera andra kulturer och levnadssätt … nej, det är inte logiskt. Och det fungerar inte. Det enda det gör är att ödelägga västvärldens kulturer, nationer och sammanhållning. Det är därför människor i USA har fått nog.

Nationens storhet är inte förenlig med globalism

Det är detta Trump handlar om. Inte om Trump överhuvudtaget, utan om den politik han för och de löften han ger. Han var inte alls först med att göra detta i västvärlden, men han blev fyrbåken för västvärldens folkliga uppror eftersom USA är störst. Allt Biden gjorde under fyra år var att bevisa för ännu fler människor hur experimentell, dysfunktionell och farlig globalismen faktiskt är.

Det är därför Trump är tillbaka, AdF växer i Tyskland, SD växer i Sverige och Frp i Norge. Även om Frp inte är antiglobalister, så rider de på vågen. Revolutionära globalister i media och NRK kan inte avkoda detta – eftersom globalismen är deras politiska preferens. Precis som för islamister och kommunister har globalismen blivit deras identitet. En attack på politiken är en attack på deras ”jag” och självbild. Det är därför de blir så arga, upprörda och skrämda av normal politisk debatt.

Olyckligtvis för dessa indoktrinerade revolutionärer är hela deras syn på verkligheten baserad på hur verkligheten borde vara, inte hur den faktiskt är, och man kan inte styra länder, samhällen och människor på det sättet. Det fungerar inte. Nationer, folk, kulturer och sociala system har vuxit fram under tusentals år av historia därför att människor är olika. Nationell demokrati bevarar detta, medan globaliseringen river ner det.

Resultaten är tydliga för alla tänkande människor nu. Om man tillåter sig själv att tänka.