När man ser sig omkring i dagens Väst så finns det inte många platser där man ser en ljus framtid för vår civilisation. Och ingenstans är bilden mörkare än i ett andligt och intellektuellt försvagat Västeuropa som håller på att förstöra sig självt ekonomiskt och demografiskt. Samtidigt lever europeiska ledare i ett slags vanföreställningar där de tror att de kan kontrollera klimatet och utgöra ett gott exempel för resten av världen.

Men detta år har visat oss två lysande undantag: Donald Trumps USA och Benjamin Netanyahus Israel. Vem kunde tro att två män födda 1946 och 1949, som båda har varit föremål för politiskt motiverade åtal som syftar till att eliminera dem politiskt, år 2024 skulle visa den styrka de har mot alla odds?

Hamas fruktansvärda massmord på israeler den 7 oktober 2023 avslutade inte de politiska splittringarna i Israel, och premiärminister Netanyahu förblev under påtryckningar från både rättsväsendet och en amerikansk administration som i bästa fall var ljummen i sitt stöd för Israels militära svar på terrorn.

Ändå höll en stor majoritet av israelerna med om Netanyahus kompromisslösa linje mot landets fiender, vare sig de är Hamas, Hizbollah, Iran eller andra. Och det mod som unga israeliska soldater har visat på senare tid när de ställs inför fienden har gjort ett djupt intryck på Douglas Murray, en av Europas ledande intellektuella, som ser att det lilla landet i östra Medelhavet, som är omgivet av fiender, är mycket mer vitalt än ett Europa vars förfall han själv har dokumenterat.

Murray ser att ett framåtsträvande folk som älskar sitt land, och som känner till sin historia, sig själva och sina fiender, som även inkluderar en och annan femtekolonnare i det egna landet, inte kan besegras så enkelt. Han vaknar upp efter en period där han har verkat lite avlägsen, apatisk och frånvarande, och han ser vilket lysande exempel israelerna satte för oss européer.

På ytan har läget inte varit lika dramatiskt i USA. Men det amerikanska folket har också många fiender, inte bara Kina med alliansen av framväxande ekonomier i släptåg, utan också USA:s egen politiska, byråkratiska och ekonomiska elit. Giriga amerikanska företag som under loppet av en generation har förlagt sin produktion till Kina, har i praktiken gått Pekings ärenden genom att offra sina egna medborgare. Den öppna Mexikogränsen, genom vilken både fentanyl och miljontals inkräktare hittar vägen in i USA, förstärker också det existentiella hotet.

Konsekvenserna för det amerikanska folket är dramatiska: Det som skulle förbli ett fritt och välmående land för vanliga människor riskerar att förlora både frihet och välstånd.

Donald Trump har kommit att personifiera den folkliga revolten mot elitens utförsäljning av deras land. Hans comeback ger hopp om att det riktiga Amerika fortfarande är starkt nog att överleva. MAGA-rörelsen och förnyelsen av det Republikanska partiet visar att det handlar om mer än en man.

Trumps USA och Netanyahus Israel visar alltså vägen. Kan de tjäna som inspiration för européerna? Försiktiga tecken som ger anledning till optimism finns också i Europa, men uppvaknandet i vår del av världen går extremt långsamt. Ljuspunkterna lyser på en svart natthimmel, och fienderna befinner sig innanför porten – och i regeringskansliet.

Det andliga mörkret är kanske värst i Norden och Norge. Med utvidgningen av gränsen för fri abort [till 18 veckor, den gräns som redan gäller i Sverige; reds. anm.] har Norge varit bäst på döden 2024.

Vi vet ännu inte hur 2025 kommer att se ut, varken i USA, Europa eller Mellanöstern. Ändå ger USA och Israel oss lite hopp inför 2025. Det är alltså med tillförsikt och optimism som vi kan önska Documents läsare ett gott nytt år.