Det finns goda skäl till att världens uppmärksamhet är riktad mot USA. Och det oavsett om du välkomnar den nya Trump-administrationen eller hatar den. Man kan raljera hur mycket man vill, men det förändrar inte de faktiska ekonomiska och politiska realiteterna. Byråkraterna i Bryssel och stormakterna som årligen samlas i Davos kan blåsa upp sig med nya fantasifulla planer, men USA är fortfarande det mest dynamiska och innovativa landet i världen.

Detta framgår tydligt av det faktum att EU snabbt halkar efter i dansen.

Europa känns nu som ett löpband som styrs av byråkrater vars fantasilösa beteende är nära kopplat till politikernas oförmåga att agera. Sedan Europeiska unionen bildades har Europa blivit ett ålderdomshem för dåraktiga ledare som inte har en aning om hur de ska lösa de problem som de själva har belastat kontinenten med. Istället försöker de kompensera för sin oförmåga att agera genom att hålla predikningar om ”klimatet”, behovet av att reglera yttrandefriheten, kampen mot ”högern” och fördelarna med att äta insekter.

I början av detta århundrade var EU:s BNP ungefär lika stor som USA:s. Nu är den ungefär hälften. Kort sagt, Europa har stannat upp, medan våra ledare tror att skatter, avgifter, fler dekret om det ena och det andra, tillväxt i den offentliga sektorn etc. kommer att skapa ekonomiska framsteg. En blick på fossilerna England, Tyskland och Frankrike visar tydligt att EU:s och staternas klåfingriga hand kväver all dynamik. England lämnade EU, men har ersatt sin byråkrati med en makthungrig stat som har gått från den ena dumheten till den andra sedan Keir Starmer blev premiärminister för drygt ett halvår sedan.

Om vi tittar på USA:s historia märker vi att landet har formats av en serie revolutioner: självständighetskriget mot England 1775-1783 och ratificeringen av konstitutionen 1788 – som med flera senare tillägg fortfarande utgör grunden för federationen med 50 delstater.

Nästa fundamentala omvälvning kom under Abraham Lincolns presidentskap 1861-1865 och det inbördeskrig mellan fria stater och slavstater som fick Lincoln att förbjuda slaveriet den 1 januari 1863.

President Franklin D. Roosevelts administration, 1933-1945, inkluderade ett beslutsamt motstånd mot totalitarism i form av Hitlers Tyskland och Japan. I USA satte han stopp för de fascistiska demagogernas försök att utnyttja den ekonomiska krisen för att störta konstitutionen.

President Lyndon B. Johnsons Civil Rights Act, som antogs 1964, förbjöd diskriminering på grund av ras, hudfärg, religion, kön eller nationellt ursprung.

Bara en vecka efter att ha tillträtt som president har Donald Trump inlett en ny revolution som skulle kunna kallas den nationella revolutionen eller, som Trump föredrar, den ”sunda förnuftets” revolution.

Trump medger att han är konservativ, men föredrar att bli kallad en förespråkare för sunt förnuft.

Hans nya presidentskap framkallar raseri bland opinionsbildare som har förlorat makten att bestämma den allmänna opinionen. De kommer utan tvekan att fortsätta att klaga på den onde mannen i Vita huset, men deras publik kommer att krympa.

Under tiden är världens ledare upptagna med att anpassa sig till den nya sheriffen i Washington.

Trump-anhängare inkluderar Italiens premiärminister Georgia Meloni, Ungerns premiärminister Viktor Orban, Argentinas premiärminister Javier Miley, premiärminister Benjamin Netanyahu och Indiens premiärminister Nahendra Modi.

De andra väntar nervöst på att se vad som kommer att hända med den nationella revolution som Trump har inlett. Kommer de att avstå från sin kärlek till överstatliga institutioner, konventioner och drömmar om att bli något stort och lönsamt i Bryssel eller, som Trump, omfamna folkets intressen?

Enligt vår erfarenhet tenderar amerikanska revolutioner att sprida sig.