Alternativ för Tyskland (AfD) fördubblar sitt stöd. I skrivande stund har partiet fått 20,2 procent av rösterna och levererat sitt bästa valresultat någonsin. AfD har blivit Tysklands näst största parti. Samma som Sverigedemokraterna i Sverige.

Socialdemokraterna (SPD) har med 16,5 procent gjort sitt sämsta val sedan andra världskriget. De är föremål för samma dom från väljarna som Arbeiderpartiet i Norge.

Kristdemokraterna (CDU/CSU) är det största partiet i valet med ca 28,7 procent av rösterna. Valdeltagandet på 84,6 procent är det högsta i Tyskland sedan 1990, då Tyskland återförenades.

Det etablerade kommentariatet i narrativt drivna medier är chockade. Flykten från verkligheten är total. De tycks lida av bunkersjuka och eskapism, som det måste ha varit i bunkern i Berlin under krigets sista dagar.

De tror att slutet är nära, och det är det nog, om inte de etablerade partierna tar sig samman.

Den etablerade politiska eliten är naturligtvis besviken. De ser AfD:s tillväxt som ett hot. Men de borde inte vara förvånade. Deras förmåga att erkänna att de själva är skyldiga till krisen och att Tyskland kan gå mycket fel om politiken inte ändras är blockerad.

Tyskland, som under de senaste 60 åren har varit motorn i den europeiska ekonomin, har gått in i en djup recession. Tyskland har blivit ”Europas sjuke man”. Och krisen i den tyska ekonomin är till stor del självförvållad.

Den tyska ekonomin krympte med 0,1 procent under det fjärde kvartalet 2024, vilket ledde till ett andra år i rad av tillbakagång. Helårstillväxten för 2024 beräknas bli nära noll. Och utsikterna för 2025 ser inte ljusa ut.

Europeiska centralbanken (ECB) har bidragit till att hålla nere inflationen genom att justera räntorna. Om den inte hade gjort det är det osäkert vad den politiska effekten skulle ha blivit. Styrräntan ligger runt 3 procent, lägre än i Norge (4,5 procent), men anses fortfarande vara hög för en ekonomi i nedgång.

Både offentliga och privata investeringar har stagnerat. Tyskland halkar efter i digitaliseringen och ligger nu bakom ett land som Rumänien. Produktiviteten går ner. Arbetslösheten går upp. Samtidigt har de offentliga utgifterna ökat. Tillväxtmomentet i den tyska ekonomin visar tydliga tecken på svaghet.

Skälen är uppenbara. En del av förklaringen ligger i en försvagad efterfrågan på exportmarknaderna. Fordonsindustrin kämpar med både högre produktionskostnader på hemmaplan och ökad konkurrens från en statsstödd kinesisk bilindustri på exportmarknaderna utomlands.

Men krisen i Tyskland beror först och främst på att den politik som drivits av vänstern och de gröna misslyckats totalt. Samtidigt har bristen på reformer och en försiktig budgetpolitik begränsat möjligheterna att agera och investera i framtidsinriktad teknik.

Trots att krisen i Tyskland, liksom i övriga Europa, till stor del är självförvållad.

Globaliseringspolitiken har försvagat den industriella basen. Den ihållande höga invandringen av lågutbildad arbetskraft från MENA-länderna har drivit upp de offentliga kostnaderna. Energipolitiken har försvagat konkurrenskraften.

Att avveckla kärnkraften innan stabila och konkurrenskraftiga alternativa energikällor finns tillgängliga var politiskt korrekt och vad de gröna ville, men ”Energiewende” har helt underminerat den tyska industrins konkurrenskraft.

Samtidigt är demografin en tickande bomb. Kunskapsindustrin kan inte hitta kvalificerad arbetskraft, pensionskostnaderna exploderar och invandrare sätter allt större press på både välfärdsstaten och rättsstaten.

Tyskland står nu vid ett vägskäl. Tyska säkerhetsmyndigheter försöker sätta munkavle på AfD genom att stämpla partiet som extremistiskt. Kommentariatet beskriver det som högerextremt. De andra partierna vägrar samarbeta och har byggt en parlamentarisk ”brandvägg” mot partiet.

Samtidigt röstar var femte tysk väljare på AfD i ett öppet demokratiskt val. Här är det uppenbarligen något som inte harmonierar. På samma sätt som i USA tål inte den etablerade politiska eliten att deras globaliseringspolitik utmanas.

Den tyska demokratin befinner sig i kris på samma sätt som den tyska ekonomin. Därför utmanas de etablerade partierna. Det är så enkelt som det är.

Om inte djärva åtgärder vidtas för att modernisera ekonomin, lägga om energi- och invandringspolitiken och ta demokratin på allvar kommer landet att förlora sin ställning som Europas ekonomiska och politiska maktcentrum.

Tyskland håller helt enkelt på att bli ”Europas sjuke man”, inte på grund av AfD:s framväxt utan på grund av de etablerade partiernas misslyckade politik.

Om tyska politiker inte tar den amerikanske vicepresidentens uppmaningar vid säkerhetskonferensen i München på allvar, genom att värna yttrandefrihet och demokrati och hålla ordning på sitt eget hus, är det inte svårt att se vart det barkar.

Tyskland är på väg utför och kommer att dra med sig EU i fallet. Det är samma sjukdom vi ser i nästan hela resten av Europa. Orsakerna är desamma: globaliseringspolitik, ohämmad invandring, grön galenskap och demokratiskt förfall!