Durham, North Carolina. Medan Jonas, Espen, Jens och Erna tävlar om att falla platt till marken inför EU och helst få Norge att bli fullvärdig EU-medlem så snart som möjligt, håller EU självt på att falla sönder framför våra ögon.

Det är ingen vacker syn. Men om vi ska undvika att dras med i fallet är det viktigt att inse vad som pågår och konfrontera den etablerade politiska eliten.

Vi måste konfrontera deras destruktiva invandringspolitik, deras globaliseringspolitik, deras ofattbara slöseri med offentliga medel, deras självdestruktiva energipolitik, deras uppvaknande galenskap och störande identitetspolitik och deras partiska media som inte gör mycket mer än att dölja vad som verkligen händer.

Vi måste lägga om kursen, vilket de amerikanska väljarna har gett Trumpadministrationen mandat att göra i USA. Vi måste få tillbaka tillverkningsjobben till Norge. Vi måste utveckla en mer differentierad och robust industristruktur, så att vi är mindre sårbara och har fler ben att stå på när oljan och gasen tar slut.

Vi måste sätta stopp för det ofattbara slöseriet inom den offentliga sektorn och på biståndsområdet. Vi måste skydda välfärdsstaten genom att ta hand om dem som inte kan arbeta. Men de som kan arbeta måste arbeta och inte berövas sin värdighet och förmåga att bidra genom att skickas till NAV. Välfärdsstaten har sina naturliga begränsningar.

Vi måste få kontroll över våra gränser, stoppa invandringen och återföra invandrargrupper från länder där förhållandena har normaliserats. Detta är helt i linje med intentionerna i FN:s stadga. Faktum är att invandrare har en skyldighet att återvända och hjälpa till att återuppbygga sina egna hemländer när förhållandena tillåter det.

Vi måste sätta stopp för den massiva överföringen av skattebetalarnas pengar till investeringar i en klimatindustri som varken är ekonomiskt hållbar eller miljömässigt sund, och som har lett till blodbad i en omfattning som vi sällan har sett.

Och som en råvarubaserad och resursberoende ekonomi måste vi ta tillbaka kontrollen över vattenkraften, som är billig, grön och evigt förnybar. I den mån vi behöver ytterligare elproduktion i framtiden bör vi satsa på modern småskalig kärnkraft. Den är både säker och miljövänlig.

Och den uppvaknade galenskapen, identitetspolitiken och mångkulturalismen måste bort från offentlig förvaltning, från universitet och skolor. Inga minoriteter får diskrimineras. Men fakta, historisk erfarenhet, empiriskt baserad vetenskap och sunt förnuft måste återinföras i utbildningen, annars hamnar vi tillbaka i medeltiden.

Och framför allt måste en omfattande demokratisk reform genomföras. Det statliga stödet till pressen och det statliga stödet till politiska partier måste tas bort. Pressen ska vara oberoende av staten och partierna ska vara medlemsdrivna och medlemsfinansierade, som de var tidigare.

Och försvaret måste byggas upp på nytt. Mobiliseringsförsvaret och den allmänna värnplikten måste återinföras, så att Norge bättre kan värna om sin egen säkerhet. Om resten av Europa gör detsamma kommer Ryssland inte att utgöra ett framtida hot.

Internationellt samarbete är viktigt, men att överlåta suveränitet och självbestämmande till internationella sammanslutningar som EU, FN, WHO, IMF och Världsbanken m.fl. undergräver demokrati och självbestämmande och bör hållas på ett minimum.

EESA-avtalet, med dess ökande antal EU-direktiv och rättsakter, bör avvecklas till förmån för ett bilateralt handelsavtal, som vi haft tidigare. Norge skall inte styras av en icke folkvald utländsk byråkrati i EU-kommissionen och en överstatlig politisk elit i Bryssel.

Den utveckling vi nu ser i EU är sannolikt början på en total systemkollaps. Och den är till stor del självförvållad. Centraliseringen av makten i Bryssel har gått alldeles för långt. Den politik som förs bygger på visioner som saknar verklighetsförankring. EU har skjutit sig själv i foten och i tinningen på en och samma gång.

Globaliseringspolitiken har tillsammans med klimat- och energipolitiken försvagat EU:s industriella bas och ekonomi till förmån för lågkostnadsländer som Kina och de andra BRICS-länderna. Nu är det inte bara Medelhavsländerna i Europa som har det tufft. De offentliga finanserna i de stora EU-länderna är på gränsen till kollaps.

Samtidigt har försummelsen av det egna försvaret lämnat Europa öppet för externa säkerhetshot. Som ett resultat förlorar Europa och väst kriget i Ukraina mot en motståndare med en ekonomi som knappt är större än Spaniens. Det säger en hel del om förfallet.

EU har det kämpigt. Det har blivit gammalt, inåtvänt, besvärligt och byråkratiskt, utan förmåga till förnyelse. De enorma demografiska förändringarna tär på samhällsstrukturen. En överstatlig politisk elit med tydliga totalitära drag tvingar igenom en politik som är uppenbart irrationell och destruktiv. Lite positivt har uppnåtts.

Det är sant att koldioxidutsläppen i Europa har minskat. Men det beror inte på att den europeiska industrin har blivit mer miljövänlig. Det beror på att industrin har flytt från Europa. Globalt sett ökar CO2-utsläppen, till exempel från Kina som bygger ett nytt kolkraftverk var fjortonde dag.

Elektrifieringen av Nordsjöhyllan är lika irrationell. Samma koldioxidutsläpp flyttas bara några mil längre söderut, till kontinenten, för att släppas ut där i stället. Det globala koldioxidavtrycket förblir oförändrat. Men de norska skattebetalarna blir 50 miljarder fattigare.

Den galenskap som de norska klimatförhandlarna har låtit sig bli en del av visar sig i att Norge, där 75 procent av energiförbrukningen är klimatneutral, får samma procentuella reduktion som EU, där bara 25 procent av energiförbrukningen är klimatneutral.

Det blir samma sak som om Erna och jag skulle gå ner lika mycket i vikt, till exempel 50 procent av vår kroppsvikt. Bra för Erna som är sjukligt överviktig och skulle behöva komma ner i normalvikt. Inte så bra för mig, som har en normal kroppsvikt.

Galenskapen i norsk klimatpolitik fullbordas av att både Erna och Jonas har utelämnat skogen från de norska klimaträkenskaperna. Vad som driver dem är svårt att förstå. I sin iver att blidka EU gör de det så ogynnsamt som möjligt för Norge.

EU är inte en demokrati. I själva verket är EU en centraliserad konfederal byråkrati som har allt fler drag gemensamt med den totalitära sovjetiska statsbyråkratin. Vi kan rösta hur vi vill, men det gör ingen större skillnad. Det finns egentligen ingen opposition.

Det är 45 000 byråkrater i EU-kommissionen och en självutnämnd överstatlig politisk elit i de olika EU-institutionerna som bestämmer Europas framtid. Det är inte särskilt transparent och har inte mycket med demokrati att göra. Media har blivit maktens springpojkar snarare än dess kritiker och är en integrerad del av EU-kabalen som gör vad som helst för att behålla makten.

Energipolitiken, globaliseringspolitiken och postmodernismen driver EU i diket. När det gäller migration, energi, ekonomi, försvar och demokrati är EU inte lösningen. EU är problemet!

Det är hög tid att väljarna i Europa och Norge tar ställning mot denna destruktiva politik innan det är för sent, på samma sätt som väljarna har gjort i USA.