Stormar gör något med oss. Speciellt när vi befinner oss i en situation där vi är helt utlämnade åt naturens krafter, där vi inte har något annat val än att försöka hänga med så gott vi kan och där det inte finns några garantier för att det inte slutar i fullständig katastrof. Då kommer paniken. Dödsångesten. Kanske har du känt den.

Det är den storm lärjungarna befinner sig i, när båten fylls med vatten och de är övertygade om att de kommer att gå under.

Men hur är det med Jesus? Ja, han sover.

Välkommen att lyssna till våra tankar inför söndagen!

Femte söndagen efter trettondedagen

På kvällen samma dag sade han till dem: ”Låt oss fara över till andra sidan.” De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med. Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: ”Tig! Håll tyst!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”

Mark 4:35-41

YouTube: