₂₄Han lät dem höra en annan liknelse: ”Med himmelriket är det som när en man hade sått god säd i sin åker. ₂₅Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. ₂₆När säden växte upp och gick i ax visade sig också ogräset. ₂₇Då gick tjänarna till sin herre och sade: ’Herre, var det inte god säd du sådde i din åker? Varifrån kommer då ogräset?’ ₂₈Han svarade: ’Det är en fiende som har varit framme.’ Tjänarna frågade: ’Skall vi alltså gå och rensa bort ogräset?’ – ₂₉’Nej’, svarade han, ’då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar bort ogräset. ₃₀Låt båda växa tills det är dags att skörda. När skördetiden kommer skall jag säga till dem som skall skörda: Rensa först bort ogräset och bind ihop det i knippen att eldas upp. Men vetet skall ni samla i min lada.’”

Matt 13:24-30

Dagens söndag har rubriken Såmanssöndag [i Den norske kirken; reds. anm]. För de flesta människor kan detta vara en något konstig och obegriplig titel, men för kyrkobesökare är det ett av de teman de känner igen. Och det är fortfarande relevant, med risk för att bli anklagad för att vara tendentiös: Texten har också ett budskap till dagens politiska konflikter.

Enligt vers 24 kan himmelriket jämföras med ”en man som hade sått god säd i sin åker”. Såningsmannen har huvudrollen i texten och är en bild av Jesus.

Sädet är en bild av Herrens ord och de som hör Herrens ord och blir frälsta: ”Det goda sädeskornet är rikets barn”, och åkern är en bild av världen. Jesus, såningsmannen, har kommit till världen och predikat sitt ord så att människor i världen skall höra det och bli barn i riket.

Men sedan säger Jesus att han inte är ensam om att föra fram ett budskap. I verserna 25 och 26 står det:

”Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. När säden växte upp och gick i ax visade sig också ogräset.”

Enligt vers 39 är ”fienden” en bild av djävulen. Den andra karaktären är ”ogräset”. Enligt vers 38 är det en bild av ”ondskans barn”. ”Alla som sov” i vers 25 är såningsmannens medhjälpare. I vers 27 kallas de ”tjänarna” och i vers 30 ”dem som ska skörda”. I vers 39 står det att de är en avbild av änglarna.

Den centrala händelsen i verserna 25 och 26 är djävulens plantering av ogräset – och så småningom den synliga observationen av ogräset i fältet: Satan har fått möjlighet att predika ett annat evangelium för världens människor än det som Jesus predikar. Följden blir att många inte tar Jesu ord till sitt hjärta, och när denna världens nuvarande tidsålder närmar sig sitt slut kommer det att bli alltmer uppenbart att människorna är av två motsatta slag: Guds rikes barn och Satans rikes barn.

Längre fram i texten introduceras vi till en mycket intressant fråga. Det handlar om hur vi ska förhålla oss till ogräset. Såningsmannen säger nej till att rensa ogräs eftersom det kommer att skada de goda sädesgrödorna. Jesus varnar änglarna (och därmed oss alla) för att försöka sortera mellan troende och icke-troende i form av slutgiltiga domar innan världens undergång kommer. Och Jesus säger:

”Låt båda växa tills det är dags att skörda. När skördetiden kommer skall jag säga till dem som skall skörda: Rensa först bort ogräset och bind ihop det i knippen att eldas upp. Men vetet skall ni samla i min lada.”

Vi lever i en tid då starka krafter gör vad de kan för att undertrycka kristendomens läror. Det norska utbildningsdirektoratet (Udir) har till exempel nyligen varnat kristna friskolor för att undervisa i linje med Bibeln, och de säger:

”Skolor kan inte undervisa om vad som är ’rätt eller fel’ när det gäller homosexualitet eller samlevnad, eftersom det strider mot kravet på likvärdig utbildning och ändamålsparagrafens värdegrund om jämställdhet och icke-diskriminering.”

Ett annat exempel är att vår egen regering en gång försvarade införandet av könsneutrala personnummer med motiveringen att

”Mänskliga rättigheter utvecklas snabbt när det gäller människor som inte passar in i tvåkönsmodellen.”

På en högre politisk nivå reagerar Europa med misstro när USA:s vicepresident J.D. Vance uttrycker oro för yttrandefriheten hos USA:s gamla allierade och påpekar hur abortmotståndare förföljs i Storbritannien utan någon reaktion, medan EU mer än gärna applåderar det inställda valet i Rumänien och många vill förbjuda AfD.

För den som vill se och höra bör det inte råda någon tvekan om vem som sår ogräs på åkern. De påstådda liberalerna kan inte tolerera att någon tänker annorlunda om demokrati än de gör. Och de förför befolkningen.

Men J.D. Vance förstår vad som hotar demokratin. Han ser att de som anser att det inte finns något ”rätt eller fel” när det gäller religion, samlevnad och kön, är beredda att upplösa folkstyret om folket ogillar den liberala demokratins nya läror. Han förstår att fria samhällen förutsätter tron på en sanning om människan, att det finns rätt och fel, och att mänskliga rättigheter inte kan utvecklas.

Det är i ljuset av en sådan insikt som vi måste förstå de starka reaktionerna på hans tal i München. Europas ”liberala” politiker har avskaffat kristendomen, upphöjt sig själva till sanningens och den rätta moralens förvaltare och de tål inte att bli kritiserade eller förolämpade.