₂₈Ungefär en vecka senare tog han med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. ₂₉Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev vita och lysande. ₃₀Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia ₃₁som visade sig i härlighet, och de talade om hans uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem. ₃₂Petrus och de andra hade fallit i djup sömn men vaknade och såg hans härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom. ₃₃När dessa skulle lämna honom sade Petrus till Jesus: »Mästare, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig och en för Mose och en för Elia« – han visste inte vad han sade. ₃₄Men medan han talade kom ett moln och sänkte sig över dem, och när de försvann i molnet blev lärjungarna förskräckta. ₃₅En röst hördes ur molnet: »Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom«, ₃₆och när rösten ljöd stod Jesus där ensam. Lärjungarna teg om vad de hade sett, och vid den tiden berättade de ingenting för någon.

Luk 9:28-36

”Människor bryr sig om sig själva, inte om andra längre. Det är därför AfD kommer att göra ett bra val”, säger den tyske prästen Sebastian Feydt till Vårt Land. Feydt har en bakgrund i DDR och tog teologiexamen vid Karl Marx-universitetet – numera Leipzigs universitet.

Feydt tvivlar inte på att AfD kommer att göra succé i dagens val och hävdar att människor är trötta på demokrati:

Människor är trötta på demokrati. De ser inte att det politiska systemet kan lösa deras problem. Många människor här känner att de inte kan leva som de gjorde tidigare. De säger att de är osäkra, även om Tyskland är ett av de säkraste länderna i Europa. Sedan skyller de på invandringen. Men det är så mycket som händer parallellt – globalisering, ekonomisk osäkerhet, klimatförändringar.

Sebastian Feydt säger att han blir så engagerad när han pratar om det här. För att han hör det så ofta nu: ”Varför ska vi hjälpa andra?”. Det är ”jag” och inte ”vi”.

Kärleken till nästan är i fara. Vi pratar om det, ber om det, men vi gör det inte. Det borde vara normalt att hjälpa sin granne som har förlorat sitt hem och sin mark. Nu måste jag predika om det om och om igen. Det oroar mig.

Ja, visst borde det oroa oss om vi alla blir mer själviska och glömmer bort välgörenheten, men är det verkligen så säkert att det är just välgörenheten och tron på demokratin som försvinner?

Vänstern har aldrig haft problem med att använda kristendomen för att rättfärdiga sin egen verklighetsuppfattning. Här i Norge var Marcus Thrane kanske den förste som gjorde det när han omkring 1850 skrev:

”Det är vår uppfattning att Jesus Kristus ville att det skulle finnas frihet, jämlikhet och broderskap bland människor, och att han kom till världen inte bara för att rädda själen, utan också för att befria människokroppen från den nöd och det förtryck som svärdets mästare och mammons tillbedjare hade hållit den i under årtusenden”, och han avslutade med att, enligt deras (fackföreningarnas) uppfattning, ”var Jesus Kristus världens första socialist”.

Översatt till dagens verklighet är Marcus Thranes budskap frihet, jämlikhet och välgörenhet i en globaliserad värld. Gränser löses upp och idealet tycks vara en värld där västvärlden ger upp sina nationaliteter, sin tro på en sanning och sin gamla moral. Vi bör alla engagera oss för alla utsatta grupper som behöver vårt stöd, även om det helt utplånar oss. Det är i ett nötskal vad liberal demokrati handlar om, den omfamnas av både kommunister och liberaler, och om man inte böjer sig blir man offentligt smutskastad av både präst och redaktör.

Dagens text handlar om Jesus Kristus, hur han uppenbaras för tre av sina lärjungar som Guds Son och hur Gud säger: ”Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom!”

Men dagens politiska elit slår dövörat till för Jesus Kristus. ”Lyssna på oss”, säger de, eniga i sitt förkastande av Gud som relevant för vår lagstiftning. De har satt sig själva i hans ställe. Omärkligt har en förening av vänstern och liberalerna ägt rum: Vänstern har lagt klasskampen åt sidan och liberalerna har öppnat gränserna för världens förtryckta.

Medborgarna får inte kritisera eller oroa sig för utvecklingen. Om de gör det stämplas de som fascister och ett hot mot den liberala demokratin. Yttrandefriheten begränsas och ingen vågar predika om varför vi inte ska visa medmänsklighet mot offren för dagens politik, hur vi kan förhindra nya övergrepp. Det är vänstern som har kidnappat Jesus Kristus och gjort honom till sin egen. Högern har bara skammen kvar, och som vanligt får de höra att det är de som är orsaken till världens lidande.

Prästen Sebastian Feydt säger att människor är trötta på demokrati och att detta är anledningen till AfD:s stöd. Det är slående att han inte överväger den motsatta lösningen, nämligen att människor vill ha mer demokrati, rätt att bestämma över sitt eget land och sina egna liv, krav som inte står i konflikt med kristen tro. Att tvingas till välgörenhet är varken välgörenhet eller demokrati, utan snarare motsatsen.

Men den liberala demokratin kan inte acceptera högerns krav, för dem är kravet på mer demokrati detsamma som en attack på deras värderingar. De uppfattar Europa som den stora exploatören, den kontinent som hindrar världens nödlidande från att få rättvisa. Kampen för ett öppet Europa är därför en teologisk plikt och därmed en politisk nödvändighet. I detta sammanhang är offren bagateller. De kommer att vara bortglömda i morgon, men inte de som vill bosätta sig här. Deras försvarare har tillgång till alla medier och predikstolar, och målet är tydligt: Gränserna måste förbli öppna tills ingen finner det rimligt att söka lyckan här. Hur det är rättvist mot våra barn och barnbarn är det ingen som vet, men jag är ganska säker på att den dag det är verklighet kommer ingen i välgörenhetens namn att komma till vår räddning.

Kristendomen är inte ett politiskt program, men Jesus Kristus gav oss en människosyn som inte tillåter oss att relativisera och bortse från lidandet hos oskyldiga offer för vår politik. Detta måste alltid vara utgångspunkten för de val vi gör.