Fyra dygn efter dådet och nästan ett dygn efter det att Polisen meddelat att identifieringen av samtliga döda är färdig, har allmänheten fortfarande inte fått namnen på de mördade. Varför? Den uteblivna informationen leder till ännu fler spekulationer, felaktiga antaganden och en ännu större misstro mot myndigheter och media.

Efter terrordådet på Drottninggatan 2017, när Rakhmat Akilov mördade fem personer, var både Polisen och media snabba med att lämna ut offrens identiteter så snart anhöriga hade underrättats: Lena Wahlberg (69), Marie Kide (66), brittiske Chris Bevington (41), och belgiska Maïlys Dereymaeker (31). Den enda som förblev anonym i ett par dagar var 11-åriga Ebba Åkerlund, vilket berodde både på hennes ålder och att identifieringen av Ebba tog längre tid.

Efter masskjutningen på Campus Risbergska råder näst intill radiotystnad.

Media har, nästan ett dygn efter att Polisens identifieringsarbete är slutfört och efter att ha talat med oroliga anhöriga och studenter sedan i tisdags, endast avslöjat identiteterna på Salim Karim Iskef (28), Elsa Tekie (32), Bassam Al Sheleh (48) och Niloofar (44). Utöver detta har man rapporterat att flera bosniska och syriska medborgare saknas, samt intervjuat personer utanför moskén i Örebro.

TV4 fortsätter på rasistspåret – intervjuar sparkad, Sverigehatande lärare

Utredningsledare Anna Bergqvist meddelade under torsdagen att ”det finns olika nationaliteter, olika kön och olika åldrar” bland offren, men på Polisens hemsida återfinns endast följande information:

”Identifieringen av de omkomna efter skolskjutningen i Örebro är nu klar. Totalt omkom elva personer.

Så många frågor, så få svar.

Polisens egen utredning visar att polis fanns på plats fem minuter efter larmet, möttes av skottlossning och såg den beväpnade skytten, men avstod från att skjuta verkanseld. Sedan tappade man bort honom. Femtio minuter senare var tio personer mördade.

Media avråder dock allmänheten från att spekulera. Samtidigt levererar media själva rena spekulationer genom godtyckliga tolkningar av ljudfiler, förstärkning av (önskad?) motivbild och selektiv publicering av information. Statsministern gör ett officiellt uttalande där han deklarerar att han, och nationen, särskilt måste värna om de anhöriga med invandrarbakgrund och regeringen och Sverigedemokraterna har redan enats om att skärpa vapenlagarna.

Det är så illa skött att det förvånar även den mest luttrade.

Av reaktionerna i media och bland politiker så kommer tragedin på Risbergska att användas i två syften: För att driva igenom (ännu) strängare vapenlagar för laglydiga medborgare, för att cementera bilden av Sverige som ett rasistiskt samhälle, för att visa på hotet från den rasistiska extremhögern – och för att ta bort fokus från den egentliga samhällsfaran, nämligen statens förlorade våldsmonopol och de allt mer våldsamma, och de facto dagliga, sprängningarna och skjutningarna.

På måndag kommer situationen i Sverige att debatteras i EU-parlamentet. Debatten har titeln ”Upptrappningen av gängvåld i Sverige och stärkande av kampen mot organiserad brottslighet”.

Vad den debatten resulterar i och hur det kommer att påverka svenskarna återstår att se. Men den kommer att äga rum i en kontext där internationell media har cementerat bilden av ett rasistiskt motiverat massmord på en skola i Örebro. Det kan vi tacka svensk media för.

Illustration: Skärmdump av brittiska The Telegraph 2025-02-05