Efter masskjutningen på Risbergska skolan i Örebro igår har polisen nu bekräftat att minst tio personer är döda, förutom den misstänkte gärningsmannen. Ännu är polisen förtegen om gärningsmannen och hans motiv. Det har inte hindrat vänstern från att spekulera vilt på sociala medier om en etniskt svensk rasist och man har både namngett och spridit bilder på en helt oskyldig person som man tycker ser ut som ett ”sd-mongo”.

Både polis och politiker har, i vanlig ordning numera, uppmanat allmänheten att inte spekulera. Det är naturligtvis helt meningslöst eftersom den här typen av brott alltid leder till spekulationer, det hör till människans natur. Jag tycker dessutom att det är väldigt nedlåtande mot en allmänhet som ser samhället trasas sönder av alltmer våld. Men det är ändå positivt att man riktar samma uppmaning till vänsteretablissemanget som man brukar göra åt höger.

Det tycks inte ha hjälpt nämnvärt. Alexandra Pascalidou har redan avgjort gärningsmannens motiv och delar entusiastiskt med sig av denna möjlighet att slå ner på etniska svenskar:

Aftonbladet var tidigt ute och ringde upp den oskyldige mannens pappa (!) och började fråga ut honom om sonens massmord. Den journalistiska nivån har knappast aldrig varit lägre.

Att det kommer att bli politik av detta får man ändå räkna med. En bekant uttryckte det som många nog känner:

”Om det är en etnisk svensk som begått det här dådet kommer det att arrangeras fackeltåg mot rasism och alla svenskar uppmanas att skämmas och ‘ta ansvar’. Och om det är en invandrare så kommer det att arrangeras fackeltåg mot rasism och alla svenskar uppmanas att inte generalisera över invandrare.”

Det ligger något i det.

Det är dock helt oviktigt för offren och deras närstående. Det som har skett är så fasansfullt att det är svårt att sätta sig in i det. Själv har jag gått förbi Risbergska otaliga gånger i mitt liv, eftersom jag har släkt i området och brukar gå av bussen just där, och det går inte att föreställa sig att den just varit skådeplats för ett sådant här dåd.

Men oaktat magnituden av den här masskjutningen – och det är den värsta masskjutningen Sverige sett, åtminstone i modern tid – och offrens och de anhörigas lidande misstänker jag att detta med tiden kommer att hamna i samma fack som alla andra våldsdåd samhället utsätts för numera. Det är sannolikt något helt annat än bombdåd och gangsterskjutningar men svensken är generellt så luttrad och trött av den sedan länge pågående våldseskaleringen att det här förmodligen ses som en närmast naturlig följd av samhällsutvecklingen.

Sveriges förfall är det som oroar medborgarna allra mest. Och denna den värsta masskjutningen i modern tid kommer att betraktas som en del av det förfallet.

Texten publicerades ursprungligen på Det Goda Samhället och återpubliceras här med godkännande från skribenten.