×

Ur flödet/i korthet

Sverige befinner sig vid ett vägskäl. Ett nyligen avkunnat domslut, där en person fällts för hets mot folkgrupp efter att ha bränt och skändat Koranen, markerar en betydande förändring i rättstillämpningen. Tidigare har liknande handlingar betraktats som en del av yttrandefriheten – en rättighet som varit en grundsten i den svenska demokratin. Men nu har domstolen slagit fast att dessa handlingar inte enbart är religionskritik utan även utgör missaktning mot muslimer som folkgrupp.
Detta i sig kan diskuteras, men det som väcker än större oro är hur lagen verkar tillämpas olika beroende på vilka grupper som berörs. Samtidigt som denna dom faller kan Palestinaaktivister på svenska gator och torg helt fritt sprida budskap om att utrota judar och utplåna Israel – utan att rättsväsendet reagerar med samma kraft. Hur kan det komma sig att vissa former av hat och hot leder till åtal och dom, medan andra går under radarn?
Sverige riskerar att spela i händerna på islamistiska krafter, medvetet eller omedvetet. För dessa är det en seger, även propagandamässigt. Först mordet på Salwan Momika och nu att du kan dömas för att ha skändat Koranen. Sverige har nu tagit ett stort steg bakåt i synen på yttrandefrihet och rättssäkerhet.
Rättvisa måste vara konsekvent. Om någon döms för hets mot folkgrupp för att ha skändat en helig skrift, borde samma lag gälla när människor öppet sprider antisemitism och ropar på utplåning av en nation och dess folk. Men det vi ser i dag är en selektiv tillämpning av lagen – där vissa grupper skyddas och andra ignoreras. Det underminerar rättssystemets trovärdighet och skapar en farlig situation där politiska och ideologiska överväganden verkar styra rättstillämpningen.
Detta är en väg som leder bort från rättssäkerhet och likabehandling och i stället mot ett samhälle där vissa åsikter tillåts medan andra förbjuds, beroende på vilken grupp som uttrycker dem. Det riskerar att skapa djupare splittring i samhället och en växande misstro mot myndigheter och rättsväsende.
Sverige måste välja väg. Antingen gäller lagen lika för alla – oavsett religion, politisk övertygelse eller bakgrund – eller så går vi mot ett system där vissa har rätt att hata medan andra tystas. Det är en farlig utveckling, och det är hög tid att vi tar debatten om vart vi egentligen är på väg.
Sverige behöver mer än någonsin stå upp för de grundläggande friheterna och värna om den sekulära tanken. Det kräver att lagar tillämpas konsekvent och att rättsstaten inte viker sig för religiösa påtryckningar.
I Sverige har gud varit död sedan länge, låt så förbli.