Nato är oense med Ukraina om dess taktik på slagfältet, och brittiska försvarskällor anklagar den ukrainska armén för att slösa bort dyra vapen och utrustning.

Detta enligt The Sunday Telegraph. Det handlar om den överdådiga användningen av dyra vapen, där enklare och mycket billigare vapen skulle ha gjort samma jobb.

Kievs trupper kombinerar enligt uppgift västerländska donerade vapen med Sovjetisk taktik, ett misstag som har lett till att en betydande mängd Nato-vapen går till spillo.

Rysk taktik prioriterar massor av billig eldkraft framför precisionsangrepp i Nato-stil.

Ett exempel är användningen av Next Generation Light Anti Armour Weapon, NLAW-vapnet, som är avsett att användas mot stridsvagnar och liknande. En brittisk soldat som har utbildat ukrainska soldater i Ukraina säger till The Sunday Telegraph att Kievs trupper använder brittiskt donerade NLAW ”som om de vore RPG”.

RPG är för den oinvigde små raketgevär som används ända ner till plutonsnivå i infanteriet. Rysk taktik prioriterar massor av billig eldkraft framför precisionsangrepp i Nato -stil.

Den ukrainska armén arbetar på ett annat sätt och det kostar: En NLAW kostar cirka 20.000 pund per enhet, och britterna har levererat 5.000 av dem. Man får räkna antalet nollor, men så långt min begränsade matematiska förmåga sträcker sig talar vi om vapen till ett värde av 100 miljoner pund, vilket motsvarar 1,4 miljarder kronor.

Det är högteknologiska vapen som är tänkta att användas mot pansarfordon, men som avfyras upp till fem åt gången mot vanliga skyttegravar. Detta är, i militära termer, ett närmast skandalöst slöseri.

Ryssland producerar billig eldkraft i enorma mängder som Nato inte kan matcha, eftersom alliansen producerar mindre mängder högteknologiska vapen utformade för kombinerade vapen och manöverkrigföringstaktik.

Kombinerad vapen- och manövertaktik är en metod för krigföring där trupper kör över fienden med samordnat artilleri, pansar och flygunderstöd. Den kräver mycket precisa vapen, god och exakt kommunikation och välutbildade soldater (eller åtminstone officerare) som känner till hela slagfältet.

Ryssland föredrar att dess enheter agerar mer självständigt, med ”disponerbara” trupper som avancerar så att stora mängder artilleri kan flyttas till en position där fienden kan malas ned. De använder sällan stridsvagnar för att anfalla, utan använder dem istället för att bombardera fienden på avstånd.

Detta borde vara uppenbart för varje kompetent överste eller general efter nästan tre års krig. Men i Ukraina är militären naturligtvis också högst politisk, precis som i vår del av världen.

Soldaterna i skyttegravarna är trots allt disponibla. Liksom vi föraktliga ”vanliga människor”.

Man behöver inte vara anhängare av Putin för att se galenskapen här.

Källor sa att det aldrig hade funnits tillräckligt med tid för att lära ukrainarna avancerad Nato-taktik och jämförde den utbildning som tillhandahålls i Storbritannien och Ukraina med de komprimerade kurser som brittiska reservister genomgår, där månader av träning pressas in i två veckors paket.

Det hävdas att ukrainska trupper ofta var ovilliga att anta Nato-doktrin och att ukrainska soldater inte var anpassade till förhållandena på marken på ett sätt som västerländska instruktörer inte hade upplevt.

Brittiska arméinstruktörer i Ukraina sträckte sig ibland efter sina handeldvapen på grund av hotet om våld från de soldater som de hade till uppgift att utbilda.

Nato har en ”ingen lämnas kvar”-attityd till män, men också till utrustning och vapen, på grund av deras höga kostnader och doktrinära betydelse. Men ukrainska trupper sägs upprepade gånger ha övergivit avfyrningsenheter för Javelin-missiler (CLU), som är återanvändbara och enligt uppgift kostar mer än 100 000 dollar styck.

Kievs militär verkar ha en sovjetisk syn på utrustning och vapen, som är semi-återanvändbar, och har inte anpassat sig till modern krigföring enligt Natos definition. Detta är i sig inte förvånande med tanke på att de flesta högre officerare i den ukrainska försvarsmakten har utbildats i Ryssland.

En rysk militärkälla sa att han och hans enhet ofta stöter på lager av västerländska pansarvärnsvapen som lämnats kvar av ukrainska styrkor.

– Den ryska armén har förmodligen fler Javelins än den brittiska armén nu, sa en brittisk källa.

Han tillade att även om han och hans kollegor stödde Ukrainas kamp mot Ryssland, var ansträngningarna att stödja Kiev ”byggda på lögner”.

Storbritannien har donerat mer än 10 000 pansarvärnsvapen till Ukraina, inklusive ”tusentals” Javelins. James Cartlidge, tidigare försvarsminister, sade i april förra året att Storbritanniens Javelin-lager inte skulle fyllas på förrän ”2027 och 2028”.

När kriget fortsätter är det bedrägeri och den korruption som följer inte förvånande, och europeiska politiker håller krismöten för att diskutera hotet från USA under Trump. Under tiden flödar både blod och europeiska pengar ut på tundran.