USA:s vicepresident JD Vances tal under Säkerhetskonferensen i München lämnade Europas politiker och media i chock och fick konferensens avgående ordförande Christoph Heusgen att gråta. Vances tal har beskrivits som ”hårt” och som ett tecken på att Europa och USA inte längre har samma värderingar.

Men vad sa Vance? Egentligen? Här kan du läsa hans tal, ord för ord, och avgöra själv. Var Vance hård och orättvis – eller talade han bara klarspråk? Du hittar en svensk översättning under den engelska texten.

Introduction and Acknowledgments

Well, thank you, and thanks to all the gathered delegates and luminaries and media professionals, and thanks especially to the host of the Munich Security Conference for being able to put on such an incredible event. We’re, of course, thrilled to be here, we’re happy to be here, and one of the things that I wanted to talk about today is, of course, our shared values, and, you know, it’s great to be back in Germany, as you heard earlier.

I was here last year as a United States Senator, I saw Foreign Secretary David Lammy and joked that both of us last year had different jobs than we have now, but now it’s time for all of our countries, for all of us who have been fortunate enough to be given political power by our respective peoples to use it wisely to improve their lives, and I want to say that I was fortunate in my time here to spend some time outside the walls of this conference over the last 24 hours, and I’ve been so impressed by the hospitality of the people, even, of course, as they’re reeling from yesterday’s horrendous attack.

And the first time I was ever in Munich was with my wife, actually, who’s here with me today on a personal trip, and I’ve always loved the city of Munich, and I’ve always loved its people, and I just want to say that we’re very moved, and our thoughts and prayers are with Munich and everybody affected by the evil inflicted on this beautiful community. We’re thinking about you, we’re praying for you, and we will certainly be rooting for you in the days and weeks to come.

Security Concerns and European Values

I hope that’s not the last bit of applause that I get, but we gather at this conference, of course, to discuss security, and normally we mean threats to our external security. I see many great military leaders gathered here today, but while the Trump administration is very concerned with European security and believes that we can come to a reasonable settlement between Russia and Ukraine, and we also believe that it’s important in the coming years for Europe to step up in a big way to provide for its own defense, the threat that I worry the most about vis-a-vis Europe is not Russia, it’s not China, it’s not any other external actor.

And what I worry about is the threat from within, the retreat of Europe from some of its most fundamental values, values shared with the United States of America.

Now I was struck that a former European commissioner went on television recently and sounded delighted that the Romanian government had just annulled an entire election. He warned that if things don’t go to plan, the very same thing could happen in Germany, too.

Now these cavalier statements are shocking to American ears. For years, we’ve been told that everything we fund and support is in the name of our shared democratic values. Everything from our Ukraine policy to digital censorship is billed as a defense of democracy.

But when we see European courts canceling elections and senior officials threatening to cancel others, we ought to ask whether we’re holding ourselves to an appropriately high standard. And I say ourselves because I fundamentally believe that we are on the same team. We must do more than talk about democratic values, we must live them.

Lessons from the Cold War

Now within living memory of many of you in this room, the Cold War positioned defenders of democracy against much more tyrannical forces on this continent. And consider the side in that fight that censored dissidents, that closed churches, that canceled elections. Were they the good guys? Certainly not.

But thank God they lost the Cold War. They lost because they neither valued nor respected all of the extraordinary blessings of liberty. The freedom to surprise, to make mistakes, to invent, to build. As it turns out, you can’t mandate innovation or creativity just as you can’t force people what to think, what to feel, or what to believe.

And we believe those things are certainly connected. And unfortunately, when I look at Europe today, it’s sometimes not so clear what happened to some of the Cold War’s winners. I look to Brussels, where EU commissars warn citizens that they intend to shut down social media during times of civil unrest the moment they spot what they’ve judged to be, quote, “hateful content.” I look to my own country, where police have carried out raids against citizens suspected of posting anti-feminist comments online as part of, quote, “combating misogyny on the internet, a day of action.”

I look to Sweden, where two weeks ago the government convicted a Christian activist for participating in Koran burnings that resulted in his friend’s murder. As the judge in his case chillingly noted, Sweden’s laws to supposedly protect free expression do not, in fact, grant, and I’m quoting, “a free pass to do or say anything without risking offending the group that holds that belief.”

Concerns About Religious Freedom in the UK

And perhaps most concerningly, I look to our very dear friends in the United Kingdom, where the backslide away from conscience rights has placed the basic liberties of religious Britons in particular in the crosshairs. A little over two years ago, the British government charged Adam Smith-Connor, a 51-year-old physiotherapist and an army veteran, with the heinous crime of standing 50 meters from an abortion clinic and silently praying for three minutes.

Not obstructing anyone, not interacting with anyone, just silently praying on his own. After British law enforcement spotted him and demanded to know what he was praying for, Adam replied simply it was on behalf of the unborn son he and his former girlfriend had aborted years before.

Now the officers were not moved. Adam was found guilty of breaking the government’s new buffer zones law, which criminalizes silent prayer and other actions that could influence a person’s decision within 200 meters of an abortion facility. He was sentenced to pay thousands of pounds in legal costs to the prosecution.

Now I wish I could say that this was a fluke, a one-off crazy example of a badly written law being enacted against a single person.

But no, this last October, just a few months ago, the Scottish government began distributing letters to citizens whose houses lay within so-called safe access zones, warning them that even private prayer within their own homes may amount to breaking the law. Naturally, the government urged readers to report any fellow citizens suspected guilty of thought crime. In Britain and across Europe, free speech, I fear, is in retreat.

Censorship in the United States

And in the interest of comedy, my friends, but also in the interest of truth, I will admit that sometimes the loudest voices for censorship have come not from within Europe, but from within my own country, where the prior administration threatened and bullied social media companies to censor so-called misinformation. Misinformation, like, for example, the idea that coronavirus had likely leaked from a laboratory in China, our own government encouraged private companies to silence people who dared to utter what turned out to be an obvious truth.

So I come here today not just with an observation, but with an offer. Just as the Biden administration seemed desperate to silence people for speaking their minds, so the Trump administration will do precisely the opposite, and I hope that we can work together on that. In Washington, there is a new sheriff in town, and under Donald Trump’s leadership, we may disagree with your views, but we will fight to defend your right to offer it in the public square, agree or disagree.

Election Cancellation in Romania

Now we’re at the point, of course, that the situation has gotten so bad that this December, Romania straight-up canceled the results of a presidential election, based on the flimsy suspicions of an intelligence agency and enormous pressure from its continental neighbors.

Now, as I understand it, the argument was that Russian disinformation had infected the Romanian elections.

But I’d ask my European friends to have some perspective. You can believe it’s wrong for Russia to buy social media advertisements to influence your elections. We certainly do. You can condemn it on the world stage, even.

But if your democracy can be destroyed with a few hundred thousand dollars of digital advertising from a foreign country, then it wasn’t very strong to begin with.

Now the good news is that I happen to think your democracies are substantially less brittle than many people apparently fear, and I really do believe that allowing our citizens to speak their mind will make them stronger still. Which of course brings us back to Munich, where the organizers of this very conference have banned lawmakers representing parties on both the left and the right from participating in these conversations.

Now again, we don’t have to agree with everything or anything that people say, but when people represent, when political leaders represent an important constituency, it is incumbent upon us to at least participate in dialogue with them.

Now to many of us on the other side of the Atlantic, it looks more and more like old entrenched interests hiding behind ugly Soviet-era words like misinformation and disinformation who simply don’t like the idea that somebody with an alternative viewpoint might express a different opinion or, God forbid, vote a different way or even worse, win an election.

Defense Spending and European Security

Now this is a security conference and I’m sure you all came here prepared to talk about how exactly you intend to increase defense spending over the next few years in line with some new target. And that’s great, because as President Trump has made abundantly clear, he believes that our European friends must play a bigger role in the future of this continent. We don’t think, you hear this term, burden sharing, but we think it’s an important part of being in a shared alliance together that the Europeans step up while America focuses on areas of the world that are in great danger.

But let me also ask you, how will you even begin to think through the kinds of budgeting questions if we don’t know what it is that we’re defending in the first place? I’ve heard a lot already in my conversations, and I’ve had many, many great conversations with many people gathered here in this room. I’ve heard a lot about what you need to defend yourselves from, and of course that’s important.

But what has seemed a little bit less clear to me, and certainly I think to many of the citizens of Europe, is what exactly it is that you’re defending yourselves for.

What is the positive vision that animates this shared security compact that we all believe is so important? And I believe deeply that there is no security if you are afraid of the voices, the opinions, and the conscience that guide your very own people. Europe faces many challenges, but the crisis this continent faces right now, the crisis I believe we all face together, is one of our own making. If you’re running in fear of your own voters, there is nothing America can do for you, nor for that matter is there anything that you can do for the American people who elected me and elected President Trump.

You need democratic mandates to accomplish anything of value in the coming years.

Have we learned nothing that thin mandates produce unstable results?

The Importance of Democratic Mandates

But there is so much of value that can be accomplished with the kind of democratic mandate that I think will come from being more responsive to the voices of your citizens. If you’re going to enjoy competitive economies, if you’re going to enjoy affordable energy and secure supply chains, then you need mandates to govern, because you have to make difficult choices to enjoy all of these things, and of course we know that very well in America.

You cannot win a democratic mandate by censoring your opponents or putting them in jail, whether that’s the leader of the opposition, a humble Christian praying in her own home, or a journalist trying to report the news. Nor can you win one by disregarding your basic electorate on questions like who gets to be a part of our shared society.

The Challenge of Mass Migration

And of all the pressing challenges that the nations represented here face, I believe there is nothing more urgent than mass migration. Today, almost one in five people living in this country moved here from abroad. That is, of course, an all-time high. It’s a similar number, by the way, in the United States, also an all-time high. The number of immigrants who entered the EU from non-EU countries doubled between 2021 and 2022 alone, and of course it’s gotten much higher since.

And we know the situation, it didn’t materialize in a vacuum. It’s the result of a series of conscious decisions made by politicians all over the continent and others across the world over the span of a decade. We saw the horrors wrought by these decisions yesterday in this very city.

And of course, I can’t bring it up again without thinking about the terrible victims who had a beautiful winter day in Munich ruined. Our thoughts and prayers are with them and will remain with them.

But why did this happen in the first place? It’s a terrible story, but it’s one we’ve heard way too many times in Europe and unfortunately too many times in the United States as well. An asylum seeker, often a young man in his mid-twenties, already known to police, rams a car into a crowd and shatters a community.

How many times must we suffer these appalling setbacks before we change course and take our shared civilization in a new direction? No voter on this continent went to the ballot box to open the floodgates to millions of unvetted immigrants.

But you know what they did vote for? In England, they voted for Brexit, and agree or disagree, they voted for it. And more and more all over Europe, they’re voting for political leaders who promise to put an end to out-of-control migration.

Now I happen to agree with a lot of these concerns, but you don’t have to agree with me. I just think that people care about their homes, they care about their dreams, they care about their safety and their capacity to provide for themselves and their children.

And they’re smart. I think this is one of the most important things I’ve learned in my brief time in politics. Contrary to what you might hear a couple of mountains over in Davos, the citizens of all of our nations don’t generally think of themselves as educated animals or as interchangeable cogs of a global economy.

And it’s hardly surprising that they don’t want to be shuffled about or relentlessly ignored by their leaders. It is the business of democracy to adjudicate these big questions at the ballot box. I believe that dismissing people, dismissing their concerns, or worse yet, shutting down media, shutting down elections, or shutting people out of the political process, protects nothing. In fact, it is the most sure-fire way to destroy democracy.

And speaking up and expressing opinions isn’t election interference, even when people express views outside your own country and even when those people are very influential. And trust me, I say this with all humor, if American Democracy can survive ten years of Greta Thunberg’s scolding, you guys can survive a few months of Elon Musk.

The Importance of Listening to the People

But what no democracy, American, German, or European, will survive is telling millions of voters that their thoughts and concerns, their aspirations, their pleas for relief are invalid or unworthy of even being considered. Democracy rests on the sacred principle that the voice of the people matters. There’s no room for firewalls. You either uphold the principle or you don’t.

Europeans, the people, have a voice. European leaders have a choice. And my strong belief is that we do not need to be afraid of the future. You can embrace what your people tell you, even when it’s surprising, even when you don’t agree.

And if you do so, you can face the future with certainty and with confidence, knowing that the nation stands behind each of you. And that, to me, is the great magic of democracy. It’s not in these stone buildings or beautiful hotels. It’s not even in the great institutions that we have built together as a shared society. To believe in democracy is to understand that each of our citizens has wisdom and has a voice.

And if we refuse to listen to that voice, even our most successful fights will secure very little. As Pope John Paul II, in my view, one of the most extraordinary champions of democracy on this continent or any other, once said, “Do not be afraid.” We shouldn’t be afraid of our people, even when they express views that disagree with their leadership. Thank you all.

Good luck to all of you. God bless you.

_______________________________________________________________________________________

Introduktion och tack

Nåväl, tack, och tack till alla samlade delegater och armaturer och mediaproffs, och tack särskilt till värden för säkerhetskonferensen i München för att ha kunnat arrangera en sådan otrolig händelse. Vi är naturligtvis entusiastiska över att vara här, vi är glada över att vara här, och en av de saker som jag ville prata om idag är naturligtvis våra gemensamma värderingar, och, ni vet, det är fantastiskt att vara tillbaka i Tyskland, som ni hörde tidigare.

Jag var här förra året som amerikansk senator, jag såg utrikesminister David Lammy och skämtade om att vi båda förra året hade andra jobb än vi har nu, men nu är det dags för alla våra länder, för alla av oss som har haft turen att få politisk makt av våra respektive folk att använda den förnuftigt för att förbättra deras liv, och jag vill säga att jag var lyckligt lottad här utanför muren under den senaste konferensen. 24 timmar, och jag har blivit så imponerad av folkets gästfrihet, även, naturligtvis, efter att de drabbats av gårdagens fruktansvärda attack.

Och första gången jag någonsin var i München var faktiskt med min fru, som är här med mig idag på en personlig resa, och jag har alltid älskat staden München, och jag har alltid älskat dess folk, och jag vill bara säga att vi är väldigt rörda, och våra tankar och böner går till München och alla som påverkas av ondskan som tillfogats detta vackra samhälle. Vi tänker på er, vi ber för er, och vi kommer säkerligen att heja på er under de kommande dagarna och veckorna.

Säkerhetsproblem och europeiska värderingar

Jag hoppas att det inte är den sista applåden jag får, men vi samlas på den här konferensen, naturligtvis, för att diskutera säkerhet, och normalt menar vi hot mot vår yttre säkerhet. Jag ser många stora militära ledare samlade här i dag, men även om Trump-administrationen är mycket oroad över europeisk säkerhet och tror att vi kan komma till en rimlig uppgörelse mellan Ryssland och Ukraina, och vi tror också att det är viktigt under de kommande åren för Europa att ta ett stort steg framåt för att sörja för sitt eget försvar, så är det hot som jag oroar mig mest för gentemot Europa inte Ryssland, det är inte någon annan extern aktör i Kina.

Och det jag oroar mig för är hotet inifrån, Europas reträtt från några av dess mest grundläggande värderingar, värderingar som delas med USA.

Nu slogs jag av att en före detta EU-kommissionär nyligen var med på tv och lät glad över att den rumänska regeringen precis hade annullerat ett helt val. Han varnade för att om saker och ting inte går enligt planerna kan samma sak hända i Tyskland också.

Nu är dessa stolta uttalanden chockerande i amerikanska öron. I åratal har vi fått höra att allt vi finansierar och stödjer är i våra gemensamma demokratiska värderingars namn. Allt från vår Ukraina-policy till digital censur räknas som ett försvar av demokratin.

Men när vi ser att europeiska domstolar ställer in ett val och högre tjänstemän hotar att ställa in andra, borde vi fråga oss om vi håller oss till en lämpligt hög standard. Och jag säger ”oss” eftersom jag i grunden tror att vi spelar i samma lag. Vi måste göra mer än att prata om demokratiska värderingar, vi måste leva efter dem.

Lärdomar från det kalla kriget

Fortfarande i levande minne hos många av er i det här rummet, gjorde det kalla kriget så att försvarare av demokratin ställdes mot mycket mer tyranniska krafter på denna kontinent. Och tänk på parten i den kampen som censurerade oliktänkande, som stängde kyrkor, som ställde in val. Var de goda killarna? Absolut inte.

Men tack och lov förlorade de det kalla kriget. De förlorade eftersom de varken värderade eller respekterade alla frihetens extraordinära välsignelser. Friheten att överraska, att göra misstag, att uppfinna, att bygga. Som det visar sig kan du inte mana fram innovation eller kreativitet precis som du inte kan tvinga människor hur de ska tänka, vad de ska känna eller vad de ska tro.

Och vi tror att dessa saker verkligen hänger ihop. Och tyvärr, när jag tittar på Europa idag, är det ibland inte så tydligt vad som hände med några av det kalla krigets vinnare. Jag ser på Bryssel, där EU-kommissarier varnar medborgarna för att de tänker stänga av sociala medier under tider av civil oro i samma ögonblick som de upptäcker vad de har bedömt vara, citat, ”hatiskt innehåll”. Jag ser på mitt eget land, där polisen har genomfört räder mot medborgare som misstänks ha publicerat antifeministiska kommentarer på nätet som en del av att, citat, ”bekämpa kvinnohat på internet, en handlingens dag.”

Jag ser på Sverige, där regeringen för två veckor sedan dömde en kristen aktivist för att ha deltagit i koranbränningar som resulterade i mordet på hans vän. Som domaren i fallet skrämmande noterade, ger Sveriges lagar som påstås skydda yttrandefriheten faktiskt inte, och jag citerar, ”ett frikort att göra eller säga något utan att riskera att förolämpa gruppen som har den övertygelsen”.

Oron för religionsfrihet i Storbritannien

Och det kanske mest oroande är att jag ser på våra mycket kära vänner i Storbritannien, där tillbakagången från samvetsrättigheter har placerat de religiösa britternas grundläggande friheter i hårkorset. För lite över två år sedan anklagade den brittiska regeringen Adam Smith-Connor, en 51-årig sjukgymnast och en arméveteran, för det avskyvärda brottet att stå 50 meter från en abortklinik och be tyst i tre minuter.

Att inte hindra någon, inte interagera med någon, bara be tyst på egen hand. Efter att brittisk brottsbekämpning upptäckte honom och krävde att få veta vad han bad om, svarade Adam helt enkelt att det var på uppdrag av den ofödda sonen som han och hans tidigare flickvän hade aborterat år tidigare.

Nu bevekades inte poliserna. Adam befanns skyldig till att ha brutit mot regeringens nya buffertzonslag, som kriminaliserar tyst bön och andra handlingar som kan påverka en persons beslut inom 200 meter från en abortklinik. Han dömdes att betala tusentals pund i rättegångskostnader till åklagaren.

Nu önskar jag att jag kunde säga att detta var en slump, ett engångsexempel på att en dåligt skriven lag användes mot en enda person.

Men nej, i oktober förra året, för bara några månader sedan, började den skotska regeringen dela ut brev till medborgare vars hus låg inom så kallade säkra tillträdeszoner och varnade dem för att även privat bön i deras egna hem kan innebära att de bryter mot lagen. Naturligtvis uppmanade regeringen läsarna att anmäla alla medborgare som misstänks ha gjort sig skyldiga till tankebrott. I Storbritannien och i hela Europa är yttrandefriheten, fruktar jag, på reträtt.

Censur i USA

Och i komedins intresse, mina vänner, men också i sanningens intresse, kommer jag att erkänna att ibland har de mest högljudda rösterna för censur inte kommit inifrån Europa, utan från mitt eget land, där den tidigare administrationen hotade och mobbade sociala medieföretag att censurera så kallad desinformation. Desinformation, som till exempel tanken att coronavirus troligen hade läckt ut från ett laboratorium i Kina, vår egen regering uppmuntrade privata företag att tysta folk som vågade uttala sig om vad som visade sig vara en uppenbar sanning.

Så jag kommer hit idag inte bara med en observation, utan med ett erbjudande. Precis som Biden-administrationen verkade desperat att tysta folk för att de sa sina åsikter, så kommer Trump-administrationen att göra precis tvärtom, och jag hoppas att vi kan arbeta tillsammans om det. I Washington finns det en ny sheriff i stan, och under Donald Trumps ledning kanske vi inte håller med om dina åsikter, men vi kommer att kämpa för att försvara din rätt att proklamera dem på det offentliga torget, för rätten att hålla med eller inte.

Val inställt i Rumänien

Nu är vi förstås vid den punkten att situationen har blivit så illa att Rumänien i december direkt avbröt resultatet av ett presidentval, baserat på en underrättelsetjänsts svaga misstankar och enorma påtryckningar från dess kontinentala grannar.

Nu, som jag förstår det, var argumentet att rysk desinformation hade infekterat de rumänska valen.

Men jag skulle vilja be mina europeiska vänner att ha lite perspektiv. Man kan hävda att det är fel av Ryssland att köpa reklam i sociala medier för att påverka era val. Det gör vi verkligen. Man kan till och med fördöma det på världsscenen.

Men om er demokrati kan förstöras med några hundra tusen dollar i digital reklam från ett främmande land, så var den inte särskilt stark till att börja med.

Nu är de goda nyheterna att jag råkar tycka att era demokratier är betydligt mindre sköra än vad många uppenbarligen fruktar, och jag tror verkligen att det kommer att göra dem starkare om vi låter våra medborgare säga vad de tycker. Vilket naturligtvis för oss tillbaka till München, där arrangörerna av just denna konferens har förbjudit lagstiftare som representerar partier på både vänster och höger sida att delta i dessa samtal.

Åter igen, vi behöver inte hålla med om allt eller något som folk säger, men när människor representerar, när politiska ledare representerar en viktig valkrets, är det vår skyldighet att åtminstone delta i dialogen med dem.

För många av oss på andra sidan Atlanten, ser det mer och mer ut som att gamla förankrade intressen gömmer sig bakom fula  ord från sovjettiden som felinformation och desinformation eftersom de helt enkelt inte gillar tanken på att någon med en alternativ ståndpunkt kan uttrycka en annan åsikt eller, Gud förbjude, rösta på ett annat sätt eller ännu värre, vinna ett val.

Försvarsutgifter och europeisk säkerhet

Nu är detta en säkerhetskonferens och jag är säker på att ni alla kom hit beredda att prata om exakt hur ni tänker öka försvarsutgifterna under de närmaste åren i linje med något nytt mål. Och det är bra, för som president Trump har gjort mycket klart, tror han att våra europeiska vänner måste spela en större roll i framtiden för denna kontinent. Vi tror inte på, ni hör den här termen, att dela bördan, men vi tror att det är en viktig del av att vara i en delad allians tillsammans att européerna kliver upp medan Amerika fokuserar på områden i världen som är i stor fara.

Men låt mig också fråga er, hur kommer ni ens att börja tänka igenom de typerna av budgetfrågor om vi inte vet vad det är som vi försvarar i första hand? Jag har redan hört mycket i mina samtal, och jag har haft många, många bra samtal med många människor samlade här i det här rummet. Jag har hört mycket om vad ni behöver försvara er mot, och det är naturligtvis viktigt.

Men det som har tyckts vara lite mindre tydligt för mig, och jag tror definitivt att det är mindre tydligt för många av Europas medborgare, är exakt vad det är som ni försvarar er mot.

Vilken är den positiva vision som animerar denna delade säkerhetskompakt som vi alla menar är så viktig? Och jag är övertygad om att det inte finns någon trygghet om du är rädd för rösterna, åsikterna och samvetet som vägleder ditt eget folk. Europa står inför många utmaningar, men den kris som denna kontinent står inför just nu, den kris jag tror att vi alla står inför tillsammans, är en kris som vi själva har skapat. Om du springer av rädsla för dina egna väljare, finns det inget Amerika kan göra för dig, och inte heller finns det något du kan göra för det amerikanska folket som valde mig och valde president Trump.

Ni behöver demokratiska mandat för att åstadkomma något av värde under de kommande åren.

Har vi inte lärt oss något om att tunna mandat ger instabila resultat?

Vikten av demokratiska mandat

Men det finns så mycket av värde som kan uppnås med den sortens demokratiska mandat som jag tror kommer från att vara mer lyhörd för era medborgares röster. Om ni ska njuta av konkurrenskraftiga ekonomier, om ni ska njuta av prisvärd energi och säkra försörjningskedjor, då behöver ni mandat för att styra, eftersom ni måste göra svåra val för att njuta av alla dessa saker, och det vet vi naturligtvis mycket väl i Amerika.

Du kan inte vinna ett demokratiskt mandat genom att censurera dina motståndare eller sätta dem i fängelse, oavsett om det gäller oppositionens ledare, en ödmjuk kristen som ber i sitt eget hem eller en journalist som försöker rapportera nyheter. Du kan inte heller vinna ett demokratiskt mandat genom att bortse från dina väljare i frågor om vem som får vara en del av vårt gemensamma samhälle.

Massmigrationens utmaning

Och av alla de trängande utmaningar som de nationer som representeras här står inför, tror jag att det inte finns något mer brådskande än massinvandring. I dag har nästan var femte person som bor här i landet flyttat hit från utlandet. Det är förstås en all-time high. Det är en liknande siffra, förresten, i USA, också en all-time high. Antalet invandrare som kom in i EU från länder utanför EU fördubblades mellan 2021 och 2022, och antalet har naturligtvis blivit mycket högre sedan dess.

Och vi känner till situationen, den tillkom inte i ett vakuum. Det är resultatet av en serie medvetna beslut som fattats av politiker över hela kontinenten, och andra över hela världen, under ett decennium. Vi såg de fasor som dessa beslut orsakade i går i just den här staden.

Och naturligtvis kan jag inte ta upp det igen utan att tänka på offren som fick en vacker vinterdag i München förstörd. Våra tankar och böner är med dem och kommer att förbli hos dem.

Men varför hände detta från början? Det är en fruktansvärd historia, men det är en som vi har hört alldeles för många gånger i Europa och tyvärr för många gånger i USA också. En asylsökande, ofta en ung man i mitten av tjugoårsåldern, redan känd av polisen, kör in en bil in i en folkmassa och krossar ett samhälle.

Hur många gånger måste vi drabbas av dessa fruktansvärda motgångar innan vi ändrar kurs och tar vår gemensamma civilisation i en ny riktning? Ingen väljare på denna kontinent gick till valurnan för att öppna slussarna för miljontals illegala invandrare.

Men vet du vad de röstade på? I England röstade de för Brexit, och man kan hålla med eller inte, men de röstade för det. Och mer och mer över hela Europa röstar de på politiska ledare som lovar att sätta stopp för okontrollerad invandring.

Nu råkar jag hålla med om många av dessa farhågor, men du behöver inte hålla med mig. Jag tror bara att människor bryr sig om sina hem, de bryr sig om sina drömmar, de bryr sig om sin säkerhet och sin förmåga att försörja sig själva och sina barn.

Och de är smarta. Jag tror att detta är en av de viktigaste sakerna jag har lärt mig under min korta tid i politiken. I motsats till vad du kanske hör ett par berg bort i Davos, ser medborgarna i alla våra nationer i allmänhet inte på sig själva som utbildade djur eller som utbytbara kuggar i en global ekonomi.

Och det är knappast förvånande att de inte vill bli bortkollrade eller obevekligt ignorerade av sina ledare. Det är demokratins uppgift att hörsamma dessa stora frågor genom valen. Jag tror att avfärdandet av människor, att avfärda deras oro, eller ännu värre, att stänga av media, ställa in val eller stänga människor ute från den politiska processen, inte skyddar någonting. I själva verket är det det säkraste sättet att förstöra demokratin.

Och att säga ifrån och uttrycka åsikter är inte valpåverkan, inte ens när människor uttrycker åsikter utanför ert eget land och även när dessa människor är mycket inflytelserika. Och tro mig, jag säger det här med all humor, om amerikansk demokrati kan överleva tio år av Greta Thunbergs skäll, så kan ni överleva några månader med Elon Musk.

Vikten av att lyssna på folket

Men vad ingen demokrati, amerikansk, tysk eller europeisk, kommer att överleva är att säga till miljontals väljare att deras tankar och bekymmer, deras strävanden, deras vädjanden om lättnader är ogiltiga eller ovärdiga att ens beaktas. Demokrati vilar på den heliga principen att folkets röst spelar roll. Det finns inget utrymme för brandväggar. Antingen upprätthåller du principen eller så gör du det inte.

Européerna, folket, har en röst. Europeiska ledare har ett val. Och min starka övertygelse är att vi inte behöver vara rädda för framtiden. Du kan omfamna vad ditt folk säger till dig, även när det är förvånande, även när du inte håller med.

Och om du gör det kan du möta framtiden med säkerhet och med tillförsikt, i vetskap om att nationen står bakom var och en av er. Och det är för mig demokratins stora magi. Den finns inte i dessa stenbyggnader eller i vackra hotell. Den finns inte ens i de stora institutionerna som vi har byggt tillsammans som ett gemensamt samhälle. Att tro på demokrati är att förstå att var och en av våra medborgare har visdom och har en röst.

Och om vi vägrar att lyssna på den rösten kommer till och med våra mest framgångsrika strider att vinna oss väldigt lite. Som påven Johannes Paulus II, enligt min åsikt en av de mest extraordinära förkämparna för demokrati på denna kontinent eller någon annan, en gång sa: ”Var inte rädd.” Vi borde inte vara rädda för vårt folk, även när de uttrycker åsikter som inte stämmer överens med deras ledares. Tack alla.

Lycka till till er alla. Gud välsigne er.