Den här gången står striden inte – åtminstone inte än – mellan president Trump och Högsta domstolen, utan mellan presidenten och en mängd aktivistiska och vänsterorienterade federala domare på lägre nivå. Det finns mer än 600 sådana domare, och många av dem har beslutat att efter bästa förmåga blockera presidentens order och andra åtgärder. De anser med andra ord att de har en större juridisk grund än presidenten, som enligt konstitutionen har den verkställande makten.

Hittills har Trump inte gjort något som han inte gick till val på och som inte ligger inom hans befogenheter, men de förlorande demokraterna och deras allierade i olika aktivistgrupper och frivilligorganisationer accepterar inte att en majoritet av väljarna röstade republikanskt. Och efter att ha förlorat både Vita huset och kongressens båda kamrar har de beslutat sig för att ta till sitt favoritmedel, nämligen ”lawfare”. Det som de inte har kunnat uppnå på demokratisk väg vill de nu tvinga igenom med hjälp av vänligt sinnade domare.

Nästan allt som Trumpadministrationen försöker göra möts av stämningar från aktivistgrupper som finansieras av vänsterextrema och globalistiska plutokrater. Och gång på gång beslutar någon domare att bromsa i form av så kallade injunctions – tillfälliga order om att presidentens politik inte kan genomföras. Många av dessa förelägganden kommer sannolikt att upphävas av federala appellationsdomstolar eller Högsta domstolen, men detta kan ta månader och år, och under tiden hindras Trump från att genomföra den politik han lovade väljarna.

Trump har hittills indikerat att han kommer att följa domarnas order, trots att han och hans justitieminister Pam Bondi anser att de strider mot konstitutionen. Andra observatörer beskriver situationen som en ”juridisk tyranni”.

Demokrater och deras aktivistgrupper har det lätt. När regeringen ingriper, stämmer de i en jurisdiktion där de vet att domarna är på deras sida och där de kan vara säkra på framgång.

Ett exempel på detta är den venezolanska brotts- och terroristorganisationen Tren de Aragua, som har tusentals agenter i USA. Tren de Aragua består till stor del av före detta fångar i venezuelanska fängelser som lierat sig med landets diktator Nicolás Maduro, som skickat dem till USA med den tydliga avsikten att skapa rädsla hos befolkningen, underminera lag och ordning och försvaga amerikanernas förtroende för statliga myndigheter. Med andra ord är detta en ny typ av krigshandling som syftar till att tvinga USA på knä.

Tren de Aragua ägnar sig åt människohandel, sexhandel med kvinnor och barn, narkotikabrott och inte minst mord – ofta utförda på det mest bestialiska sätt. Ingen ska våga ställa sig i vägen för terrororganisationen, för de vet vad som väntar dem. Särskilt förödande är gängens smuggling av fentanyl, som årligen dödar uppemot 100.000 amerikaner.

Fram till nyligen hade de venezuelanska banditerna tagit över ett helt lägenhetskomplex i Aurora, Colorado, där de utpressade och torterade de försvarslösa invånarna – tills Trump beordrade polisen att gripa 100 av förövarna.

Under de fyra åren med Biden-administrationen lyftes inte ett finger för att neutralisera Maduros mördare och torterare. Det var helt enkelt inget snack om saken. Medierna var ointresserade och Bidens folk insisterade på att gränsen till Mexiko var säker, trots att minst 12 miljoner utlänningar från hela världen – inklusive terrorister, våldsbrottslingar, mördare, drog- och kvinnohandlare – fritt kunde korsa gränsen utan att myndigheterna lyfte ett hår på deras huvuden.

Bland Tren de Araguas mest kända offer finns Laken Riley, som våldtogs och mördades under en joggingtur på University of Georgia, men hon är bara ett av många offer för Biden-administrationens cyniska och ryggradslösa invandringspolitik.

Tren de Aragua verkar parallellt med en annan latinamerikansk terrororganisation, MS-13, som också har fått fotfäste i flera amerikanska delstater.

Enligt Trumps gränsbevakare Tom Homan har olika kriminella nätverk smugglat in hundratusentals barn som myndigheterna nu letar efter, men som befaras hållas som sexslavar eller billig arbetskraft.

Trumpadministrationen bestämde sig för att göra något åt saken och för några dagar sedan satte myndigheterna 238 gängmedlemmar på ett plan till El Salvador, där president Nayib Bukele har gått med på att placera dem i ett högsäkerhetsfängelse.

Trump har därmed gjort klart att han vill hålla barnen säkra.

Trump har därmed åberopat sin auktoritet enligt Alien Enemies Act från 1798, som ger presidenten rätt att deportera icke-medborgare i en krigssituation.

Officiellt är USA inte i krig med Venezuela, men regeringen betecknar Tren de Aragua som en utländsk terroristorganisation som omfattas av Alien Enemies Act, och USA:s högsta domstol har beslutat att utvisningar enligt lagen inte behöver underställas en domstol. Med andra ord kan myndigheterna gripa medlemmar i terroristgäng och deportera dem.

Detta har dock fallit tungt på den notoriskt Trumpfientlige federale domaren James E. Boasbergs axlar. Boasberg krävde därför att flygplanen med de utländska gärningsmännen skulle vända när de befann sig utanför amerikanskt luftrum, vilket regeringen avvisade. Domaren har också krävt att få tillgång till topphemliga färdplaner, vilket Vita huset har vägrat att ge honom.

Men detta är bara ett av många exempel på rättslig obstruktion för att sabotera Trumps politiska program.

En annan domare, Theodore Chuang, som utsågs av den tidigare presidenten Barack Obama, har beordrat regeringen att dra tillbaka nästan alla nedskärningar som den har infört för den amerikanska biståndsorganisationen USAID. Elon Musk och hans personal på DOGE (Department of Government Efficiency) har avslöjat omfattande slöseri och bedrägerier med USAID:s anslag, men detta påverkar inte domaren, som inte har någon befogenhet att lägga sig i USA:s utrikespolitik, som enligt konstitutionen förs av presidenten. En annan domare har förbjudit regeringen att hålla inne medel för att bekämpa klimatförändringarna. Domaren Ana Reyes, som utsetts av Joe Biden, har beordrat den amerikanska militären att fortsätta släppa in transpersoner i leden, något som försvarsminister Pete Hegseth hade satt stopp för.

Och det är ungefär så det går till varje gång Trumpadministrationen gör något. Demokraterna och den djupa staten, som partiet är frontorganisation för, hittar en domare som de vet kommer att blockera allt Trump försöker åstadkomma.

Detta är politiskt motiverad aktivism. Det uppskattas att 67 procent av alla förelägganden under detta århundrade har riktats mot Trump under hans första tid som president, och att 92 procent har utfärdats av demokratiskt tillsatta domare.

Det är högst osäkert vad Högsta domstolen kommer att göra. Mycket tyder på att chefsdomaren John Roberts sympatiserar med aktivistdomarna.

Enligt en anonym kommentator i den inflytelserika tidskriften The Federalist befinner sig USA i en ny situation där Trumps fiender har bestämt sig för att använda domstolarna för att hindra honom från att genomföra den politik som vann valet. Och om det juridiska tyranniet inte fungerar har de andra metoder. Amy Coney Barretts syster har fått ett bombhot och Brett Kavanaugh har utsatts för ett mordförsök.

Vad kan Trumpadministrationen göra i en situation där de federala domstolarna har tillskansat sig en makt som de inte har någon konstitutionell rätt till? De federala domstolarna nämns inte i konstitutionen, som säger att USA styrs av tre jämlika grenar av regeringen: Kongressen, presidenten och Högsta domstolen. De lägre domstolarna skapas av kongressen, som därför kan reglera eller avskaffa dem.

Hursomhelst är USA:s situation ohållbar.

Landet har varit där förut. Franklin Delano Roosevelt var beredd att trotsa domstolsutslag som hotade att kasta landet in i en djupare ekonomisk depression. Och före honom sa Abraham Lincoln: ”Om regeringens politik oåterkalleligen bestäms av Högsta domstolen, har folket upphört att styra sig själva.

Federalisternas kommentator ställer sig på Lincolns och Roosevelts sida och uppmanar regeringen att ignorera domstolarnas uppenbart politiskt motiverade beslut.

Som han skriver: ”Skicka ett annat plan med Tren de Aragua-medlemmar och säg till Boasberg att han kan försöka stoppa det. Om fallet går till Högsta domstolen och beslutet går emot regeringen, ignorera då Högsta domstolen. Skicka ett annat plan och låt Högsta domstolen försöka stoppa det. Låt dem implementera sin egen dom.