Det konservativa partiet är på väg mot ett myteri om Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Partiledaren har valt sida och det är inte alla som är nöjda.

Europakonventionen har orsakat stora problem för Storbritannien. Brittiska domare använder sig ständigt av Europakonventionen för att förhindra utvisning av utlänningar. Ett exempel: En alban som dömts för mord i sitt hemland kunde inte utvisas eftersom han fick rätt i att detta skulle strida mot artikel 8.1 i Europakonventionen: Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

Det finns otaliga sådana exempel och till och med inom Labourpartiet finns det personer som vill att Storbritannien skall lämna konventionen.

I Torypartiet finns det också en stor andel som vill stryka internationella mänskliga rättigheter från engelsk lag. Men om partiet skulle öppna just denna Pandoras ask verkar dess slutliga undergång oändligt mycket mer sannolik, skriver Sherelle Jacobs i The Telegraph.

När Kemi Badenoch i ett tal förra veckan signalerade att hon var på väg att stödja Storbritanniens utträde ur Europakonventionen, blev vissa i Torypartiet lättade: Äntligen visade deras nya ledare en viss vilja att skärpa sin inställning till invandring inför reformvågen.

Men andra parlamentsledamöter hotar att ”lämna partiet” på grund av frågan. Det gäller inte bara centerpartister, utan även ett antal profilerade brexitörer. Många är förbluffade över Badenochs tal och hävdar att det ”inte fanns något behov” av ett sådant beteende.

En av dem som överväger att lämna partiet förklarar:

– Hon (Badenoch) har full rätt att sätta stämningsmusik på det faktum att ECHR (Europakonventionen) inte alltid fungerar för oss. Men det finns sätt att göra det utan att deklarera att man lämnar.

Det är svårt att se hur ett redan försvagat parti ska kunna överleva en anstormning av avhoppare, skriver Jacobs.

Den återstående delen av partiet skulle inte ha något annat val än att söka en pakt med Reform UK. Det skulle vara slutet för Torypartiet som vi känner det.

De som förespråkar ett utträde hävdar att Europakonventionen har utvidgat definitionen av mänskliga rättigheter till oigenkännlighet, med hänvisning till den tidigare nämnda rätten till familjeliv. Samtidigt visade pandemin att den moderna staten gärna invaderar denna heliga sfär. Människor hindrades från att umgås och nekades tillträde till sina nära och käras begravningar. I Norge nekades människor tillträde till nära anhöriga som låg döende på sjukhus. Minnen av pandemins tyranni orsakar vissa betänkligheter bland Tory-medlemmar.

Samtidigt känner många britter ett visst ägande av Europadomstolen.

EU:s integrationsprojekt är kontinentalt i sin anda, med rötter i galliska drömmar om ett latinskt imperium som kunde matcha både de amerikanska och ryska maktblocken. Däremot exporterades visionen om en rättighetsbaserad världsordning som ligger till grund för Europakonventionen av Storbritannien till Europa.

Winston Churchill var en av arkitekterna bakom Europakonventionen, som bygger på John Lockes idéer.

Även om man anser att de internationella mänskliga rättigheterna har blivit ett hinder för nationella intressen betyder det inte att Storbritanniens enda val är att bryta sig loss från dem, säger Jacobs. Men detta är en globaliserande, överstatlig inställning som inte fokuserar på vad som tjänar den egna nationen. Vissa skulle kunna hävda att många av de våldsamma problem som Europa står inför idag beror just på sådana attityder.

Det talas om bättre samarbete, till exempel en skärpning av artikel 31, som skyddar papperslösa flyktingar. Reuven Ziegler, expert på flyktingrätt vid Leeds University, anser att förhandlingar är rätt väg att gå.

– Det finns ett starkt argument för att öppna upp formella vägar för att söka asyl i Storbritannien, där ansökningar först granskas innan flyktingar sätter sin fot i Storbritannien. I viss utsträckning är det vad som hände när vi tillät ukrainare att ansöka online. Om detta tillvägagångssätt skulle antas i större utsträckning skulle det kunna öppna dörren för att ompröva rättsliga frågor som den specifika formuleringen av artikel 31.

Men britterna får naturligtvis inte sin vilja igenom och systemets tröghet innebär att framgångsrika förhandlingar kommer att ta många år. Dessutom löser detta inte problemet med vad man ska göra med de illegala invandrare som bokstavligen strömmar över Engelska kanalen.

Det är därför det är bättre att helt enkelt dra sig ur Europadomstolen utan att vänta och sedan förhandla direkt med andra länder vid ett senare tillfälle. Britterna har inte råd att vänta, och kanske är det redan för sent.