Finansministern Rachel Reeves kan inte få fart på den brittiska ekonomin. Nedskärningar i välfärdssystemen aviseras nu.

Rachel Reeves sade i morse att hon var ”helt säker” på att människor inte kommer att drivas in i fattigdom som en följd av välfärdsreformerna. Premiärminister Keir Starmer håller med om Rachel Reeves påstående, skriver The Telegraph.

Starmers talesperson uttryckte det så här:

– Premiärministern delar uppenbarligen den uppfattning som kanslern uttryckte i morse.

– Hela poängen med denna regerings agenda är att höja levnadsstandarden och få människor tillbaka till jobbet, så att människor är mindre benägna att leva i fattigdom.

Men enligt regeringens egen konsekvensanalys kommer nedskärningarna att driva en kvarts miljon fler människor in i fattigdom, inklusive 50.000 barn.

Labourregeringen har påpekat att konsekvensanalysen inte tog hänsyn till en ny satsning på 1 miljard pund per år för att hjälpa fler människor tillbaka till arbete.

Konservativa partiets ledare Kemi Badenoch är kritisk och skriver på X:

– Rachel Reeves ”smoke and mirrors” har misslyckats. Alla kan se den här kaotiska krisbudgeten för vad den är.

Rachel Reeves ”rök och speglar” har misslyckats. Alla kan se den här kaotiska nödbudgeten för vad den är👇 pic.twitter.com/Zf2VD9vPGt

– Kemi Badenoch (@KemiBadenoch) 27 mars 2025

Danny Kruger, Tory-partiets skuggminister för arbete och pensioner, anklagade Rachel Reeves för att skynda på regeringens välfärdsreformer eftersom hon hade ”kraschat ekonomin”.

– Så de har haft en krisbudget med nedskärningar i funktionshinderförmåner. Om de inte hade haft så bråttom skulle de kanske ha insett att dessa hårda reformer också drabbar vårdgivare – 150.000 människor, som har gett upp inkomst för att ta hand om en älskad, förlitar sig på vårdbidrag för att få slut på det, och kommer nu att förlora det.

– Så de balanserar böckerna på ryggen på dem som minst kan axla bördan, och det är Labour, som får andra att betala för misslyckandet med sin budget.

Reeves kritiseras också av sina egna partimedlemmar. Rachael Maskell sitter i underhuset för Labour. Hon har pressat regeringen att dra tillbaka nedskärningarna i välfärden och sagt att ministrarna hade ”missförstått” reformerna.

– Nu när vi har fått konsekvensbedömningen har vi sett att nästan 400.000 funktionshindrade kommer att drivas längre in i fattigdom, 50.000 av dem är barn och 150 000 vårdgivare kommer att förlora livlinan för att tillhandahålla den vården. Vi har inte ett socialt omsorgssystem som kan ersätta det. Dessutom är det dyrare.

– I dag vill jag bara tala sanning till makten, ibland gör regeringar fel, och jag uppmanar regeringen att på allvar reflektera över denna politik. Den första halvan av arbetsmarknadsåtgärderna är bra, men den andra halvan kommer att svika många människor. Vänligen reflektera över detta och dra tillbaka denna politik.

Igår meddelades att Reeves halverar den förväntade ekonomiska tillväxten i år, från 2 till 1 procent.

Uppskattningen kommer från Office for Budget Responsibility. Reeves sade sig vara missnöjd med siffrorna och lovade att vidta åtgärder för att säkra den ekonomiska tillväxten. Men så sent som i slutet av januari utlovade finansministern en brittisk ”kickstart” för ekonomisk tillväxt.

En sådan kickstart verkar låta vänta på sig. Vad britterna förmodligen kan förvänta sig är ännu fler skattehöjningar. Enligt The Times har finansministern ett litet finanspolitiskt manöverutrymme, enligt Institute for Fiscal Studies, efter president Trumps tillkännagivande av en bilskatt.

Reeves sade att regeringen befinner sig i ”intensiva förhandlingar” med USA som även omfattar andra tullar, bland annat på stål.

USA är den näst största exportmarknaden för brittisktillverkade bilar och står för 16,9 procent av exporten 2024, eller cirka 100.000 fordon, enligt Society of Motor Manufacturers and Traders (SMMT).

USA:s internationella handelskommission förutspådde att en importtull på 25 procent skulle minska importen med nästan 75 procent. Enbart biltullen skulle minska försäljningen med 5,7 miljarder pund, vilket motsvarar 78 miljarder pund.

Detta kommer att ha en negativ effekt på den brittiska ekonomin, särskilt på några av landets viktigaste tillverkningscentra.