Sovjetunionens diktator Josef Stalin hävdade efter Tysklands kapitulation 1945 att de östeuropeiska länder som befriats eller snarare ockuperats av Röda armén kunde välja om de ville ha demokrati eller socialism. Det tog inte lång tid för västländerna att inse att det verkliga valet stod mellan socialism och socialism, vilket var vad Östeuropa fick under de kommande 45 åren. Till en början var det inga vilda protester från det demokratiska väst, som höll tyst för att inte provocera Stalin. Det var Winston Churchill som 1946 i sitt berömda tal i Fulton, Missouri, kortfattat och brutalt sammanfattade det kalla kriget mellan kommunism och demokrati i en enda mening: ”Från Stettin vid Östersjön till Trieste vid Adriatiska havet har en järnridå sänkts över kontinenten.”

Från omkring 1990 och fram till nu har vi lyckligt levt i ett Europa där de forna kommunistiska slavstaterna blivit demokratier och medlemmar i både EU och Nato. Men nu har en ny järnridå sänkts från norr till söder över Atlanten. Den här gången är det dock inte en grym kommunistisk diktatur som vill skydda sig från den fria världen, utan Europa som tänker isolera sig från tyrannen Trump och hans stormtrupper. Vi européer har överväldigats av rädsla och ilska mot USA, som vi anklagar för att införa strafftullar på våra varor, fly från Nato, kasta stackars Zelensky under bussen och lägga beslag på Panama, Kanada och Grönland.

Facebookgrupper har nu bildats för att bojkotta amerikanska produkter. På TV kan man se danska konsumenter stolt proklamera att de nu är färdiga med Coca-Cola, Marsbar och Kellogg’s cornflakes. Sydbank har publicerat en opinionsundersökning där upp till 50 procent av de tillfrågade är positiva till en konsumentbojkott av amerikanska produkter. Media frossar i upprördhet över Trumps vansinniga politik. Berlingske har utvidgat ondskans axel till att förutom Ryssland, Kina, Nordkorea och Iran även omfatta USA. Så det är Putin och Trump som står tillsammans mot Europa och särskilt Danmark. Och så har vi förstås Trumps kamp mot LBGT-plus-personer och den i Danmark så populära regnbågsrörelsen. EU-kommissionen har sparkat USA som ledare för den fria världen och manar till mobilisering och upprustning. USA har lämnat oss. EU är nu ensamt men starkt.

Verkligheten är dock något annorlunda. När USA infört strafftullar mot Kina, Kanada och Mexiko handlar det nästan uteslutande om att provocera dessa länder att stoppa den illegala exporten till USA av fentanyl, som årligen dödar cirka 100.000 amerikaner. Drogen produceras i Kina, bearbetas till tabletter i Mexiko och Kanada och smugglas in i USA. Alla försök att stoppa narkotikaexporten har hittills varit misslyckade.

2024 hade EU ett handelsöverskott med USA på 235 miljarder USD. Trump har inte för avsikt att skada vare sig amerikanska eller europeiska handelsintressen, men han är fast besluten att tvinga EU att förbättra balansen till USA:s fördel. Konkret genom att EU köper mer amerikanska bilar och livsmedel och framför allt mer amerikansk olja och gas istället för att köpa från Ryssland.

USA flyr inte från NATO, men kommer att tvinga Europa att göra mer. Varje år lägger EU mer pengar på att köpa olja och gas från Ryssland än vad man skickar till Ukraina i form av militär hjälp och ekonomiskt stöd. USA har 70.000 soldater stationerade i Europa på 40 militärbaser och driver ett ”paraply” av kärnvapen och en enorm underrättelseapparat som håller ett vakande öga på ryska militära aktiviteter från satelliter, flygplan och spioner. Ukraina har full tillgång till denna information och skulle vara en död anka på slagfältet utan den. Ukrainas bästa vapen mot de ryska styrkorna är attackdrönare som enbart styrs av Elon Musks Stargate-satelliter.

Och det var inte Trump som kastade Zelenskyj under bussen. Det gjorde han alldeles utmärkt på egen hand. Mötet i Vita huset i fredags var överenskommet som en ceremoniell handling som endast omfattade undertecknandet av avtalet om mineralutvinning i Ukraina. Trots alla tidigare överenskommelser vägrar Zelenskyj plötsligt att skriva under. Inte för att hans eget folk rådde honom att göra det, utan för att hans amerikanska anhängare sa åt honom att göra det (Scott Mckay, American Spectator). Zelenskyjs amerikanska rådgivande panel består av Obama-administrationens gamla team av politiska lönnmördare som organiserade både riksrättsåtalet mot Trump och senare pågående karaktärsmord på Trump för att förhindra hans omval 2024. De är Obamas nationella säkerhetsrådgivare Susan Rice, Alexander Vindman, visselblåsaren som var källan till de falska anklagelserna mot Trump om utpressning och mutor. Det är den tidigare vice utrikesministern Victoria Nuland, som BBC avslöjade som arkitekten bakom Maidan-kuppen i Ukraina 2014, och Anthony Blinken, utrikesminister under Biden och den man som såg till att 51 amerikanska underrättelsechefer gjorde ett uttalande om att rapporterna om Hunter Bidens olagliga aktiviteter i Ukraina var rysk desinformation. Det var osant och de visste det.

Den danska befolkningen har plötsligt drabbats av en smärtsam kärlek till Grönland, som om södra Jylland skulle gå förlorat igen. I generationer har danskarna varit helt likgiltiga inför Grönland. Vi tyckte dock att det var snällt av drottningen att skicka en hälsning till grönländarna i sitt nyårstal. Och jag tror att det finns en grönländsk representant i det danska folketinget. Var det inte för Pullimut-partiet? Trump vill att Grönland ska vara fast förankrat i de västliga demokratierna när det gäller militär- och säkerhetspolitik. Vi borde ha modet att upphäva självstyrelselagen genom en folketingsresolution och införliva Grönland tryggt i det danska riket som en större dansk kommun med alla de rättigheter och skyldigheter som en kommun har. Detta, i kombination med ett försvars- och säkerhetsavtal med USA, skulle lösa alla problem för Grönland, för USA och för oss.

Vi vågar inte göra det. Vi vill hellre bojkotta och klaga och sedan glädjas åt den nya järnridån som håller den stora stygga Trump vid vår dörr.