Den genomsnittliga amerikanen, oavsett ålder, tar 4 olika receptbelagda läkemedel dagligen. Drygt hälften av USA:s befolkning lider av en kronisk sjukdom. Fyra av tio lider av mer än en.

Fetma och diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, autoimmuna sjukdomar med mera tar livet av 1,8 miljoner amerikaner varje år, vilket är mer än tre gånger så många som USA:s totala antal dödsoffer under hela Vietnamkriget.

Förekomsten av tidigare okända autoimmuna sjukdomar har exploderat. 3,4 miljoner amerikanska barn medicineras nu för ADHD och ADD, sjukdomar som vi inte kände igen för 50 år sedan. Vi ser samma trend i Norge [och Sverige; reds. anm.].

USA har världens högsta sjukvårdsutgifter per capita. År 2023 uppgick sjukvårdskostnaderna per capita till 153.000 norska kronor, nästan dubbelt så mycket som i Norge med 83.100 norska kronor per capita och år.

Av de mer än 2.000 miljarder USD som amerikanerna årligen spenderar på sjukvård går mer än 80 procent till läkemedel för kroniska sjukdomar. Anmärkningsvärt lite läggs på forskning för att bekämpa orsakerna till kroniska sjukdomar. Forskningsresurserna riktas mot symptomen, inte mot de bakomliggande orsakerna.

Anledningen till detta är enkel. Det ligger helt enkelt inte i läkemedelsindustrins intresse att förebygga och bekämpa kroniska sjukdomar. Läkemedelsindustrin är bättre betjänt av en sjuk befolkning än en frisk.

Det uppskattas att över 90 procent av den amerikanska läkemedelsindustrins intäkter på 1,3 biljoner dollar kommer från läkemedelsförsäljning. Naturligtvis är industrin intresserad av att bibehålla och expandera denna lukrativa marknad.

Att utveckla ständigt nya och dyrare patenterade läkemedel mot kroniska sjukdomar istället för att bota dem ökar intäkterna och resultatet inte bara för läkemedelstillverkarna utan även för privata sjukhus och försäkringsbolag. Detsamma gäller för livsmedelsindustrin.

Livsmedelsindustrin har inget särskilt intresse av att befolkningen äter hälsosamt. För livsmedelsindustrin och detaljhandeln handlar det om volym, låga kostnader och så höga marginaler som möjligt. Den driver därför fram socker, som är billigt och beroendeframkallande, konstgjorda konserveringsmedel och tillsatser, kemiska ämnen och processmetoder utan någon särskild hänsyn till folkhälsan.

Livsmedelsindustrin och detaljhandeln är reaktiva och drar tillbaka produkter, tillsatser eller andra varor först när den negativa profileringen leder till minskad försäljning och vinst eller när de tvingas till det.

Den höga konsumtionen av läkemedel, användningen av artificiella tillsatser och kemiska ämnen och skadliga bearbetningsmetoder, tillsammans med miljögifter och föroreningar, påverkar folkhälsan i en omfattning som vi idag inte fullt ut inser.

Det är sannolikt att den negativa profileringen kommer att leda till minskad försäljning och resultat.

Detta bidrar sannolikt till att förklara orsakerna till att ökningen av den förväntade livslängden i västvärlden planar ut och till och med minskar, trots ständiga medicinska framsteg. Mycket tyder på att vi är på väg att nå en vändpunkt.

Den förväntade medellivslängden har ökat kontinuerligt sedan 1800-talet och tidigare. Bara sedan 1960 har den ökat stadigt från 67 år 1960 till 80 år i genomsnitt för OECD-länderna 2019. Den började plana ut på 1990-talet och planade ut helt innan den ökade igen runt 2014.

Den här trenden har varit mindre uttalad i Norge. År 2022 var den förväntade livslängden i Norge 82,6 år. I USA var den 78,4 år och på samma nivå som 2009.

Samtidigt har fertiliteten i befolkningen sjunkit markant. För OECD-länderna som helhet har den mer än halverats, från 3,3 barn per kvinna 1960 till 1,6 barn per kvinna 2022. Norge hör till de länder som har lägst fruktsamhetstal med 1,4 barn per kvinna. USA ligger något högre med 1,7 barn.

Lika oroande är det faktum att testosteronnivåerna bland män har sjunkit dramatiskt under samma period sedan 1970-talet. En studie från Mellanvästern 2006 visade att nästan 40 procent av männen över 45 år hade extremt låga testosteronnivåer. Det uppskattas att den genomsnittliga amerikanska 35-åringen idag bara har 50 procent av de testosteronnivåer som samma åldersgrupp skulle ha haft 1970.

De minskade födelsetalen är uppenbarligen relaterade till samhälleliga förändringsprocesser som kvinnors frigörelse och kvinnors ökade deltagande i arbetskraften. Men de är sannolikt också relaterade till andra miljöfaktorer, vilket indikeras av den dramatiska minskningen av testosteronnivåerna hos både män och kvinnor under samma period.

Ökade föroreningar och användning av bekämpningsmedel i jordbruket, användning av konserveringsmedel och kemiska tillsatser i bearbetade livsmedel, samt något som vi blivit alltmer medvetna om under senare år – så kallade endocrine disruptive chemicals, (EDCs), eller kemikalier som påverkar hormonsystemet i kroppen, hämmar bevisligen fertiliteten och främjar kroniska sjukdomar.

Detta gäller främst ftalater och mikroplaster. Det är kemikalier som kom med full kraft med plaster i mitten av 1960-talet, i form av olika hushållsprodukter, livsmedelsförpackningar, kosmetika, leksaker, elektronik, textilier och allt möjligt annat. Nu är mikroplaster och ftalater överallt.

De finns i 95 procent av dricksvattnet i USA och kan upptäckas i urin- och blodprover från människor runt om i världen. De är mikroskopiska beståndsdelar som lätt tas upp i kroppen genom inandning, beröring eller genom slemhinnor i munnen och matsmältningssystemet.

De kan vara mycket skadliga för hormonbalansen och immunförsvaret, även i små mängder. De kan orsaka kroniska sjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, allergier, inflammation, psykiska störningar och de många nya autoimmuna sjukdomarna.

De skadliga effekterna av ftalater och kemiska tillsatser har varit kända i över 20 år. År 2013 släppte WHO en rapport där man föreslog ett globalt förbud mot produktion och användning av hormonstörande ämnen ”för att skydda framtida generationer”. I en EU-rapport från 2015 drogs slutsatsen att ”den europeiska befolkningens exponering för hormonstörande ämnen sannolikt bidrar till hälsoskador för hundratals miljarder euro per år”.

Det tros också att de senaste årens explosion av antalet ungdomar med könsidentitetsproblem också är kopplad till ökad exponering för hormonstörande ämnen och kemikalier i mikroplaster. Det faktum att barn i den industrialiserade världen kommer allt tidigare in i puberteten pekar i samma riktning.

Därtill kommer den fetmaepidemi som under samma period slagit till i hela västvärlden, inklusive Norge. Hela 67 procent av den vuxna norska befolkningen är överviktiga (BMI>25) eller lider av fetma eller extrem fetma. Detta är inte långt ifrån USA:s befolkning med 74 procent överviktiga, men med en något högre andel av fetma och extrem fetma.

Fetmaepidemin är ett globalt fenomen som växer sig allt starkare. Fler människor dör av fetma än av undernäring i världen. Och år 2050 förväntas mer än hälften av världens vuxna befolkning lida av fetma.

Högt BMI är en viktig indikator på sjukdom i befolkningen. Enbart från 2009 till 2019 ökade sjukdomar orsakade av högt BMI med 12,8 procent i Norge. Bara under 2019 bidrog högt BMI till 2.800 dödsfall, cirka 7 procent av alla dödsfall i Norge. Förutom det personliga lidandet kostar det samhället enorma summor pengar. Fetmaepidemin är tydligt kopplad till ökad sockerkonsumtion, industrialisering av livsmedelsproduktionen och övergången från hemlagad till bearbetad mat.

Verkligheten är att det har utvecklats ett perverst förhållande mellan å ena sidan läkemedels- och livsmedelsindustrin och deras primära intresse av att maximera försäljning och vinst, och å andra sidan det övergripande samhälleliga målet att värna om befolkningens hälsa.

Kritiken är att varken politikerna eller industrin verkar intresserade av att göra något åt detta genom riktad medicinsk och näringsmässig forskning för att identifiera sambandet mellan den ökade förekomsten av kroniska sjukdomar och vad vi äter.

Läkemedelsindustrins primära intresse är att maximera försäljning och vinst å ena sidan och det övergripande samhälleliga målet att värna befolkningens hälsa å den andra.

Läkemedelsindustrin vill helst sälja läkemedel. Livsmedelsindustrin vill sälja så mycket som möjligt till lägsta möjliga kostnad och högsta möjliga marginal. Det finns en intensiv lobbyverksamhet för att skydda användningen av tillsatser i livsmedel och användningen av plaster och fetthaltiga ämnen i livsmedelsförpackningar och ett antal andra produkter.

Och integriteten hos myndigheter som Food and Drug Administration i USA, som är föremål för massivt inflytande och lobbying, kan ifrågasättas.

Framsteg när det gäller kopplingen mellan kroniska sjukdomar och kost, liksom skadliga kemikalier som påverkar hormon- och immunsystemet, sker idag främst genom youtubers på nätet.

Mycket av detta kan vara användbar och värdefull information. Men det är ofta närings-, kost- och livsstilsråd som baseras på individuella erfarenheter och anekdotisk information snarare än storskalig empirisk forskning eller metastudier som man kan lita på.

Deras motiv undermineras av det faktum att de ofta kan vara mer intresserade av att sälja egna mirakelkurer och ”ormoljeprodukter” samt presentera sensationella ”hacks” som genererar reklamintäkter.

De vi behöver först och främst för att värna om folkhälsan och skydda befolkningen från ECR och andra farliga kemiska ämnen och systematiskt baserad empirisk forskning. Då skulle många människor kunna besparas stort lidande och tidig död, och enorma summor skulle kunna sparas åt samhället.

Man skulle kunna tro att det är detta som norska Folkehelseinstituttet skulle göra? Men det är uppenbarligen inte så man tänker i de kretsarna. Mycket lite görs av den norska regeringen på det här området.

I USA har dock Trump utsett Robert Kennedy Jr till ny hälsominister och beordrat inrättandet av MAHA-kommissionen för att ”Make America Healthy Again”, till etablissemangets, demokraternas och liberala medias stora förtret. Som vanligt demoniseras Trump och Kennedy anklagas för att vara en vaccinförnekare och allt annat som demokraterna och liberala medier kan komma på.

Men Kennedy har tagit på sig att få Amerika friskt igen. Han har konstaterat det uppenbara, att USA befinner sig i en djup hälsokris, att ”Amerika är det sjukaste landet i världen”. Mandatet är tydligt, att avslöja vad som har orsakat den dramatiska försämringen av folkhälsan och att göra något åt det. ”Jag kommer att vara en omstörtare för läkemedelsindustrin och för livsmedelsindustrin”, lovar han.

MAHA-kampanjen bygger på idén att människor inte ska tvingas till något, varken när det gäller vacciner eller när det gäller kost. Det bör baseras på frivillighet. Men människor behöver informeras. Det måste finnas öppenhet. Livsmedelsindustrin använder över 400 olika tillsatser. Vi måste få veta vad de stoppar i oss och vad det gör med vår hälsa.

Kennedy utlovar också storskaliga forskningsprogram för att ta reda på hur vi kan minska och förebygga kroniska sjukdomar. Han klargör att nya kostrekommendationer och andra rekommendationer till industrin måste baseras på öppen, oberoende och empiriskt grundad forskning.

Vi har bättre folkhälsa i Norge [och Sverige; reds. anm.] än vad de har i USA. Men vi ser många av samma negativa trender. Bland annat är vi ungefär lika överviktiga som amerikanerna, och vi lider av samma kroniska sjukdomar.

Men precis som Trump går i bräschen för att åternationalisera industrin, kontrollera invandringen och minska slöseriet i den offentliga sektorn, siktar Trump-administrationen också på att gå i bräschen för sjukvårdssektorn.

Vi bör göra samma sak i våra länder. Det är hög tid att göra dem friska igen!