Reform UK har varit i gungning den senaste tiden. Partiets enväldige ledare Nigel Farage har gjort sig av med ytterligare en konkurrent. Mycket tyder på att partiet kommer att förlora på grund av den behandling Rupert Lowe fått av Reforms ledning, men det är inte det enda problemet som partiet har. Kritikerna anser också att Reform har rört sig mot mitten och inte längre är ett trovärdigt konservativt alternativ.

Dramat som har präglat de brittiska nyheterna började för några veckor sedan, när Rupert Lowe, en av fem valda representanter för Reform UK, intervjuades i Daily Mail. ”Nigel Farage beter sig som en messias och måste lära sig att delegera”, sade han till tidningen. Han fick betala priset för det. Under de dagar som följde gick saker och ting från dåligt till värre: Nigel Farage sade att det hade kommit in klagomål om Lowes beteende, Lowe stängdes av från partiet och polisen informerades om Lowe, eller snarare Lowes kontor, inte honom personligen, när ärendet utreddes vidare. Det cirkulerade också rykten om att Lowe led av demens.

Anklagelserna gick åt båda hållen och kommentatorer i sociala och traditionella medier valde sida: för eller emot. Dan Wootton, som tidigare arbetade för Daily Mail och The Sun och så småningom GB News innan han blev avstängd, och som nu driver sin egen podcastverksamhet, är på Team Lowes sida, liksom många andra oberoende. De anser att kritiken mot Farage var berättigad, inte bara på grund av hans beteende – avstängningen av Lowe är bara en av många – utan också för att Farage har rört sig (och därmed partiet) mot mitten.

Farage träffade Boris Johnsons tidigare rådgivare Dominic Cummings före jul för att diskutera hur Reform kan ersätta det konservativa partiet som det största högerpartiet och därmed bilda regering vid nästa val. För att kunna göra det måste partiet bli ett mitten-högerparti, inte ett ytterkantsparti, enligt många. Farage talade tidigare oavbrutet om illegala båtmigranter, men han har mjuknat i sin retorik och anser nu att Storbritannien inte kan utvisa stora grupper av illegala invandrare. Lowe anser att han tystades efter de gruppvåldtäktsskandaler som har skakat Storbritannien.

Anklagelser om rasism

”När jag höll ett tal i Essex fick jag instruktioner om att ta bort min uppmaning att deportera alla utländska gängmedlemmar och deras familjer. Jag ignorerade dem”, sade Lowe på X. ”Det har förekommit upprepade försök från Reform, inklusive ledningen, att tysta mig om de pakistanska våldtäktsligorna.” Farage hävdar också att Lowe har hotat och varit rasistisk mot Zia Yusuf, Reforms ordförande. Inte nog med det, han vill ersätta honom och själv bli premiärminister! Det sistnämnda sägs vara Farages livslånga dröm. Så det är inte konstigt att Lowe var tvungen att tas bort.

Efter detta sade Farage att det ”inte fanns någon återvändo” för Lowe. Det är tydligt att det har skett ett linjeskifte i Reform och att Farage vill vara mer moderat för att bli mer tilltalande för väljare som inte bara är oroade över invandring och integration, utan också andra viktigare frågor.

Farage kanske underskattar sina väljare, eftersom reaktionen på Lowe-gate har varit snabb. Minst tvåtusen medlemmar har sagt upp sitt medlemskap i protest och sociala medier kokar. Det ryktas att Lowe, Ben Habib – den tidigare vice ordföranden som förlorade omvalet och sedan avgick – och andra missnöjda f.d. Reform-medlemmar kommer att bilda ett alternativ till Reform. Elon Musk har stöttat Lowe på sociala medier, och detta har gett Lowe och hans sida ny drivkraft att fortsätta.

Reforms väljare ställer sig på Lowes sida

Medan Matt Goodwin, tidigare professor vid University of Kent och numera politisk kommentator för GB News, anser att Farage gör rätt i att gå på lina och göra sig av med Lowe, visar opinionsundersökningar att 99 procent (!) av Reformväljarna håller med om att kriminella invandrare och deras familjer ska skickas ut ur landet. I ett land där fängelsekapaciteten nu är så ansträngd att polisstationens celler måste användas för att hysa brottslingar, och vi ser de sociala problem som orsakas av invandring sändas dagligen på sociala medier, är detta knappast förvånande.

Reform UK är nu Storbritanniens största parti och ligger före både Labour och Tories i opinionsmätningarna. Men utsikterna för ett regeringsskifte är osäkra så länge intriger och smutskastning tar uppmärksamheten från politiken. En bekant som har ett semesterhus i närheten av Farages semesterhus i Frankrike berättade för mig att Farage är illa omtyckt i byn. En anekdot gör ingen sommar, men det är en vanlig uppfattning att för Farage är det han själv som är viktigast – att bygga allianser och ett starkt team kommer längre ner på listan. Ett litet protestparti kanske kan klara sig som enmansparti, men om man vill ha makt måste man kunna delegera. Det återstår att se om det är något som Farage är villig att lära sig.