(Det finns starka videor i artikeln. Se dem på egen risk.)

Det finns inget att se i Syrien. Bara tusentals människor som har dödats för att de har fel religion.

Det finns videor av utrotningen. Terrorister går från hus till hus, frågar människor vad de har för tro och dödar dem. Och nu välkomnar EU dem till Bryssel. Västvärldens optimister förtränger skräcken.

Inga icke-statliga organisationer. Inga medier. Inga TV-program. Inga kampanjer i sociala medier. Inga foton på förstasidorna. Bara tusentals kroppar i det fria, vid vägkanten, vid ingångar till hus, i improviserade massgravar, i dräneringsdiken. En gammal man dyker upp på tröskeln. Han är skjuten i ansiktet. Det finns tusentals offer som bara var ”skyldiga” till att tillhöra fel religion – alawiter och ibland kristna.

Av nazisternas massakrer Einsatzgruppen finns bara Liepaja-videon, och av Srebrenica finns bara Scorpions-videon (dödspatruller brukar inte gilla att filma sina egna «bedrifter»). Men Allahs fanatiker är angelägna om att filma allt, video efter video. Och ju mer grymheterna dokumenteras, desto mer censureras de.

Och siffrorna för denna massaker är enormt mycket större än vad som hittills framkommit. Det är en stor operation av religiös rensning. Som vanligt tog de obotliga optimisterna i väst en chans och förlorade.

I arabvärldens en gång kosmopolitiska städer, från Damaskus till Alexandria, är minoritetsgrupper förpassade till kyrkogårdar fulla av skräp och trasiga gravstenar. Islam är kungen på en hög av lik.

Om de 7 000 kristna och alawiter som massakrerades sade den grekiske ledamoten Nikolas Farantouris, ledamot av Europaparlamentets säkerhets- och försvarsutskott:

”Som ledamot av Europaparlamentets utskott för säkerhet och försvar, utskottet för konstitutionella frågor och budgetutskottet besökte jag Damaskus den 8 och 9 mars på inbjudan av patriarken. Tillförlitlig information tyder på att 7 000 kristna och alawiter har massakrerats och att grymheter av aldrig tidigare skådat slag har begåtts mot civilbefolkningen. Kristna och andra folkgrupper med en tusenårig närvaro i regionen riskerar att utplånas. Den nya islamiska regimen leder Syrien mot en islamisk stat och hävdar att den inte kan kontrollera paramilitära grupper och gäng som attackerar oskyldiga civila.”

”Upp till 15 000 människor dödades i den alawitiska massakern och världen är tyst”, säger Sheikh Mowafaq Tarif, ledare för druserna i Israel, till den israeliska radiostationen Kan.

Det verkliga antalet kommer vi aldrig att få veta. Den ledande amerikanska Syrienforskaren Joshua Landis uppskattar ”över 3 000 döda”. Det är inte orealistiskt att tänka sig att det kommer att nå Srebrenicas siffra på 8 000.

Fredagen den 7 mars uppmanade ulema till jihad, en kamp mot otrogna. ”Våld och blodigt barbari åberopades: ’Skär halsen av dem, genomborra deras hjärtan, stick ut deras ögon'”, rapporterar Moder Agnes Mariam, rektor för klostret Saint-Jacques-Le-Mutilé i Qara. I hamnstaden Banias plundrades, förstördes eller brändes flera butiker. Andra, markerade med ett stort ”X”, förblev intakta. ”Syriska Röda halvmånen tog mig till ett stort område som hade omvandlats till ett bårhus, där det fanns 80 lik”, säger den härdade nunnan. I vissa bostadshus, på varje våning, hade hela familjer fått sina halsar avskurna. Som den 7 oktober i Israel.

Tjetjener, tadzjiker, tatarer, uzbeker och uigurer anslöt sig till massakern. Jihadisterna gick fria. Byar besköts med tunga vapen. Förbipasserande sköts ner på gatorna. Husdörrar bröts upp av män med huvor och skägg. Familjer drevs ut ur de lägenheter de gömt sig i och utrotades. Inklusive barnen. Varför gå in på detaljer? Jihadisterna gillar att filma sina bedrifter.

I de demonstrationer som kännetecknade den ”arabiska våren” i Syrien 2011 var det en slogan som ofta upprepades: ”Alawit till graven, kristen till Beirut!”. Detta rop kom från Muslimska brödraskapet, som dominerar bland sunnimuslimerna, vilka utgör tre fjärdedelar av den syriska befolkningen. För dessa islamiska fanatiker är alawiten en kättare, och som sådan måste han dödas. Och de kristna måste lämna Syrien, ett islamiskt land som måste rensas från alla otrogna. En slogan ger ordern: ”Först alawiterna, sedan de kristna”.

Alawiterna är en initiationsreligion med mystiska undertoner, inte helt olik den kult som utövas av druserna på Golan, i Syrien och i Libanon. Den starkaste kopplingen är till kristendomen. Bröd och vin används i alawitiska ceremonier.

Ett av offren är Marwan Shahada, borgmästare i den syriska kristna byn Mazraa på landsbygden i Homs. Han hittades mördad med en machete.

Kristna heliga platser har också skändats.

”Vissa skulle kunna kalla det den goda massakern: Efter ett globalt race för att legitimera Damaskus nye starke man, Ahmed al-Sharaa, dödar hans styrkor syrier, upp till 15 000 under en helg, och fördömandena, även i FN, är nästan obefintliga”, kommenterar Benny Avni i New York Post. ”Några dagar efter att generalsekreterare Guterres skakade hand med Sharaa och berömde hans ansträngningar att ena alla syrier, ringde chefen för världsorganisationen Damaskus? Nej, det gjorde han inte”, sade FN:s talesman Stephane Dujarric till The Sun.

Ali Sheha, en invånare i Baniyas som bevittnade massakern och flydde med sin familj, berättade för Associated Press (AP) att alawitiska invånare sköts i sina hem, i butiker och på gatorna. Han sa att de jihadistiska mördarna bad invånarna om identitetshandlingar för att verifiera deras religion och sekt innan de dödade dem. Många alawiter har flytt till Libanon, medan andra har sökt skydd på en rysk flygbas i Hmeimim i Syrien.

De flydde på samma sätt som de kristna i Irak gjorde för tio år sedan.

Den dagen organiserade jihadister razzior mot kristna hem i Mosul för att ta bort alla kristna symboler. De kristnas hem märktes med ن, bokstaven «n» för «Nazarenes», kristna. Etthundratusen kristna tvingades fly, kyrkor ockuperades, kors togs bort och tusentals manuskript sattes i brand.

Kristna vandrade till fots till kurdiska städer och byar för att söka skydd, mat och vatten. Vi hade inte sett en sådan syn på hundra år, sedan dödsmarscherna under det armeniska folkmordet. Många kristna kvinnor kidnappades av Islamiska staten (IS) och förvandlades till sexslavar, som Rita Habib.

Det här är berättelsen om de islamiska fundamentalisternas förstörelse i Irak: 1 300 kristna dödade, inklusive fem präster och en ärkebiskop. 62 kyrkor förstörda eller skadade. Som fotografen Pascal Maguesyan sa till Le Figaro: ”Där ISIS har passerat har alla kyrkor förstörts.”

Vart den än passerar är radikal islam liktydigt med den brända jorden.

Alawiten Samer (en pseudonym) anlände till Libanon på söndagen från landsbygden i Hama i centrala Syrien med bara kläderna på ryggen. Den syriske bonden, som är alawit, flydde från de ”utländska krigare” som invaderat hans stad: ”Den som kom in i mitt hus var libanesisk-palestinier. ’Försvinn härifrån, ditt alawitiska svin, annars dör du’, skrek han åt mig. Jag flydde. Två av mina bröder miste livet, tillsammans med 13 andra människor från min by”, säger han. ”Vår by plundrades, allt brändes.”

Inte ens barnen skonades.

”Kristna är svin. De förtjänar inte att leva.” Detta är orden från en nu styrande islamist till en kristen, Elia Gargous, som har kidnappats av Al Nusra-milisen utanför Rableh i västra Syrien. Jihadisterna har massakrerat hela familjer: ”Al Nusra attackerade kristna byar och dödade bara människor som var i armén och kristna; en kvinna massakrerades och fick ett kors instucket i munnen.”

Fabrice Balanche, en fransk akademiker och forskare vid Washington Institute, förklarar den europeiska dumheten så här i Huffington Post:

”Bland de flesta europeiska diplomater finns det en etablerad uppfattning att islamister tenderar att demokratisera när de kommer till makten. Detta är en mycket ideologisk syn inom europeisk diplomati. Människor tror att det finns en slags demokratisk islam, precis som det fanns en kristen demokrati i Tyskland och Italien. Men detta är faktiskt en mycket naiv inställning från den europeiska diplomatins sida.

Med den islamiska diktaturen kommer det att komma en våg av druser, alawiter, kurder och kristna syrier som söker politisk asyl i EU. Och vi talar inte bara om minoriteter: Sekulära människor kommer definitivt inte att kunna leva i en islamistisk diktatur. De pratar aldrig om det, men i Damaskus i dag är det förbjudet för kvinnor att simma i pooler. Om man äter på gatan eller röker en cigarett under ramadan åker man i fängelse. Detta är den islamistiska ordning som håller på att etableras. EU måste omedelbart stoppa den politiska normaliseringsprocessen med det syriska ledarskapet.”

Detta är verkligheten i en värld i skuggan av radikal islam.

Det är inte ett krig, utan en religiös utrotningskampanj. Philip Jenkins, en av de främsta kristendomsforskarna och absolut ingen sympatisör av den gamla regimen i Damaskus, förutspådde uppkomsten av en radikal antivästlig regim som skulle döda eller fördriva miljontals fler kristna och alawiter. En politisk, religiös och humanitär katastrof i likhet med det armeniska folkmordet.

Afaq Ahmad vittnar för Le Figaro om de massakrer som hans familjemedlemmar till slut flydde från. En sunnimuslimsk vän bad honom att låtsas vara muslim. Han rådde honom att passera genom kontrollpunkterna med en slöja eller niqab.

”Mina döttrar satte på sig niqab och gick med min bror och hans familj. Gruppen stoppades sex gånger vid kontrollpunkterna. Dessa människor har bara ett mål: att genomdriva sharialagar och döda de orena, avfällingarna och kättarna. Resten spelar ingen roll. Inklusive de alawitiska familjer som inte stödde Assad. De har väntat på den här dagen länge. I videorna hör vi några säga att de har väntat på det i 1 400 år.”

Europeiska kommissionen bjöd in den syriska interimsregeringen till Bryssel för en givarkonferens bara några dagar efter att armén och islamiska miliser massakrerade tusentals civila från etniska och religiösa minoriteter. Syriens utrikesminister Asaad al-Shibani kommer att vara närvarande i Bryssel och representera Damaskus vid detta givarmöte.

Varför finns det så mycket omertà?

Ayaan Hirsi Ali har kritiserat människorättsgrupper och FN för deras tystnad om de grymheter som begåtts mot kristna minoriteter i Syrien efter att Assad-regimen störtades i december förra året. I ett samtal med Sky News Peta Credlin sa den tidigare somaliska flyktingen, tidigare ledamoten av det nederländska parlamentet och islamkritikern att tystnaden från västerländska medier, internationella organ, människorättsgrupper och FN är ”chockerande” men inte förvånande. ”Mänskliga rättigheter har blivit ett skämt nu; var är dessa institutioner? Och svaret är att alla dessa institutioner har infiltrerats av personer med anknytning till den islamistiska ideologin. Det är de som drar i trådarna.”

Hirsi Ali kommenterar sedan alla de middagar i början av Ramadan som våra statschefer anordnar, inte minst den brittiske kungens middag på Windsor Castle: ”Detta är inget annat än dyrkan av islam.”

Det finns bara en plats i Mellanöstern där minoriteter har fullständig frihet att utöva sin tro, ändra sin tro eller inte utöva någon tro alls: Israel, den enda stat i Mellanöstern där druser har nått samhällets högsta skikt och där kristna samhällen har vuxit med mer än 1 000 procent sedan 1948. Kristna israeler sitter i parlamentet och är domare i Högsta domstolen. Inget annat land mellan Afrika och Mindre Asien har en liknande grad av konfessionell pluralism. I Israel finns judar, kristna, sunni- och shiamuslimer, druser, araméer, alawiter och bahaier – ett samfund med ursprung i Iran som idag har sitt högkvarter i Israel. Allt detta är bara möjligt i denna lilla stat – mindre än mitt Toscana – med sina tjugotusen kvadratkilometer, omgiven av islamiska länder som i jämförelse utgör en yta av tretton miljoner kvadratkilometer.

I Gazaremsan häromkvällen märkte israeliska soldater rörelse i säkerhetszonen där det är förbjudet att gå in och man riskerar att bli skjuten. Soldaterna stoppade en fyraårig palestinsk pojke. De gav honom något att dricka och en glass och försökte förstå varför han var där ensam. Barnet sa att han hade skickats dit av Hamas i hopp om att israeliska soldater skulle skjuta honom i tron att han var en terrorist.

De skickade ett ensamt barn i döden. De är islamiska fanatiker som inte känner några moraliska gränser och som måste bekämpas för att vi inte ska duka under för det syriska scenario som Väst inte vill se, eftersom de är fulla av rädsla och hoppas bli skonade genom att censurera sanningen. I dag är det Syrien, är det vi i morgon? Är vi redo att erkänna att radikal islam och dess förtryckande ideologi en dag kan knacka på vår dörr?

Publicerades ursprungligen på författarens Substack den 13 mars 2025.