Kära Donald,

Jag har varit vid din sida ända sedan du började kampanja 2015.

Det har inte alltid varit lätt. Nästan alla mina norska vänner skulle rösta på Kamala Harris om de fick rösta. Du har oftast rätt, men du är inte direkt diplomatisk i dina många och ibland provocerande uttalanden.

Jag stöder dig för att du står på den genomsnittlige amerikanens sida i upproret mot den donationsdrivna politiska eliten på båda sidor av kongressen. Och för att ni försöker få slut på de ändlösa amerikanska krigen i andra delar av världen.

Till skillnad från de narrativt drivna mediernas ekokammarkommentarer lyssnade jag på mina amerikanska vänner och de amerikanska gräsrötterna. Jag insåg att du skulle vinna valet 2016.

Jag tänkte samma sak 2020, men vi blev båda lurade av Mark Zuckerberg, som spenderade 419,5 miljoner dollar för att mobilisera demokratiskt valdeltagande i avgörande svängstater och valkretsar.

Det var inte olagligt. Men det var att störa valet. Och det var fusk. 4,5 miljarder är ganska mycket pengar, även i en amerikansk valrörelse. Du hade i allt väsentligt rätt. Valet 2020 var inte stulet. Det köptes av Mark Zuckerberg.

Jag trodde också att du skulle vinna valet 2024, om inte demokraterna kom på några nya dirty tricks. De fick inte chansen att göra det, åtminstone inte i samma utsträckning som 2020. Du vann med en klar marginal.

Avståndet mellan den politiska eliten i Washington och den vanlige mannen på gatan, industriarbetarna i rostbältet och bönderna på landsbygden, hade bara ökat under de fyra år som ”Sleepy Joe” gömt sig i källaren.

När den flinka Kamala Harris tog över stafettpinnen och efter skjutningen i Barnes var det verkligen ”plain sailing” till en överlägsen valseger, trots att opinionsundersökningarna och kommentariatet hävdade motsatsen in i det sista. USA:s karta blev helt röd.

Och nu, sedan ni tillträdde för två månader sedan, har ni levererat över alla förväntningar och i en takt som helt har tagit andan ur både vakna demokrater och falska medier. Det är en sann fröjd.

Nu har ni i princip stängt gränsen för illegal invandring och är på god väg att skicka tillbaka illegala kriminella invandrare. Varför någon skulle tycka att det inte är bra är bortom mitt förstånd.

Jag önskar att vi hade politiker med ett grepp som gjorde samma sak i Norge. I förhållande till befolkningen är vi bland de länder i Europa som har den största muslimska välfärdsinvandringen. Det bryter ner samhället och kostar norska skattebetalare vansinnigt mycket pengar.

Att ni nu tvingar fram en lösning på kriget i Ukraina, och därmed bidrar till att förhindra ytterligare eskalering med risk för ett tredje världskrig och ett kärnvapenarmageddon, är i min bok en prestation av dimensioner.

Den politiska eliten i Europa använder kriget för allt vad det är värt för att ursäkta sin egen misslyckade invandrings-, klimat- och energipolitik och för att förhindra ett fullständigt sönderfall av EU.

Dina ansträngningar för att få slut på kriget kvalificerar sig enligt min mening för mer än Nobels fredspris!

Ett pris som Obama, den amerikanske president som bombat mest sedan andra världskriget, fick efter knappt ett år på posten. Men ett pris som den politiska eliten i Norge aldrig kommer att ge dig.

Och du tacklar biståndet, galenskapen i utbildningssektorn och slöseriet med pengar i den offentliga förvaltningen på ett brutalt men effektivt sätt som vi mycket väl skulle kunna använda i Norge.

Den andel av arbetskraften som är anställd i den offentliga sektorn i Norge är dubbelt så stor (30%) som i USA (16%)! Om USA behöver DOGE, så behöver vi det dubbelt så mycket här.

Det är inte svårt att hålla med om att man bör använda alla medel man har för att hindra de mexikanska kartellerna från att smuggla narkotika och fentanyl över gränsen från Mexiko.

Fler amerikaner dör varje år till följd av drogmissbruk än vad som dog under hela Vietnamkriget. Det är anmärkningsvärt att ingen amerikansk president har tagit upp den här frågan tidigare.

Och det faktum att man använder tullvapnet mot EU för att harmonisera diskriminerande tullar mot USA är inte heller så svårt att förstå.

EU har till exempel fyra gånger så hög tull (10 procent) på import av amerikanska bilar jämfört med import av europeiska bilar till USA (2,5 procent), och betydligt högre tullar på import av en rad andra produkter, till exempel kyckling.

I Norge har vi ”jordbruksskydd”, vilket innebär flera hundra procents tullar på import av vissa jordbruksprodukter.

Tullen på mejeriprodukter kan vara upp till 625 procent, på lamm cirka 429 procent och på kyckling 425 procent. Så Jonas, Erna och Trygve Slagsvold Vedum kan bara gå och gömma sig.

Det är inte svårt att applådera det faktum att ni äntligen har lyckats sätta press på de europeiska NATO-länderna att ta sin proportionella del av försvarsbördan och leva upp till sina NATO-åtaganden.

Norge och EU borde ha gjort detta för länge sedan. I praktiken befinner vi oss nu i krig med Ryssland samtidigt som Norges och EU:s försvar har reducerats till en bråkdel. Det kommer att ta minst 10 år att bygga upp det igen.

Jag försvarade dig till och med efter Vita husets presskonferens med Zelensky, efter att ha fått hela sammanhanget och bakgrunden och allt det som de narrativt drivna medierna underminerade.

Och jag stöder helt den läxa som vicepresident J.D. Vance gav de europeiska ledarna vid säkerhetskonferensen i München den 14 februari, när han i tydliga ordalag berättade för dem att de har satt demokratin på spel och inte kan räkna med USA:s stöd om de inte ändrar kurs:

”Om ni är rädda för era egna väljare finns det inget Amerika kan göra för er, eller för den delen, inget ni kan göra för det amerikanska folket.”

Det var det! För EU rör sig nu i en totalitär riktning och kan bäst jämföras med Sovjetunionen när det gäller regleringar och centralstyrning från Bryssel. Och med det rör sig den politiska eliten i Europa allt längre bort från sina egna väljare.

Ditt mandat från de amerikanska gräsrötterna utmanar den politiska eliten i USA. Det ger också hopp för Europa. Det är bra att veta att vi har allierade på andra sidan Atlanten när vi inte har det här.

Men en sak gör mig djupt orolig.

Jag inser att ni är bekymrade över att kineserna etablerar sig i Panama och att detta kan utgöra ett hot mot trafiken genom den strategiskt viktiga Panamakanalen.

Jag har till och med viss sympati för tanken att Mexikanska golfen lika gärna kan kallas Amerikanska golfen, men jag ser inte poängen med att bråka om det.

Men jag gillar inte när man säger att Kanada, USA:s närmaste granne och allierade, borde bli en del av USA, eller när man i nedlåtande ordalag kallar den kanadensiske premiärministern för ”guvernör”. Jag gillade inte Trudeau heller, men det måste finnas gränser.

Detta är ett tecken på dålig humor eller mer djupgående personlighetsstörningar, förhoppningsvis det förra snarare än det senare. Hursomhelst är det inte särskilt konstruktivt.

Och jag har absolut ingen sympati för dina uttalanden om att annektera Grönland. Det är så långt bort och på sidan om att jag har svårt att ta till mig det. Det utmanar allianser i väst i en tid när vi behöver stå tillsammans mot ”resten”.

Men som alltid i sådana här sammanhang, när medierna i så hög grad driver sin egen berättelse, kan det vara bra att börja med vad du faktiskt har sagt:

Första gången du började väga in Grönland var under din första presidentperiod 2019, då du sa att köpet av Grönland från Danmark ”i huvudsak är en fastighetsaffär”.

Det är naturligtvis nonsens!

I december 2024 skrev du på Truth Social att ”Det är absolut nödvändigt för USA:s säkerhet och (väst)världens frihet att ha kontroll över Grönland.”

Det är sant, men USA har redan det. USA har haft Thulebasen i nordväst sedan 1951 och kan utöka sin närvaro mer eller mindre hur som helst. Den 7 januari, efter att Trump Jr. besökt Grönland, skrev du igen på Truth Social att ”Grönland är en underbar plats och dess folk kommer att ha stor nytta av om och när Grönland blir en del av USA. Det är en affär som måste äga rum”.

”In your dreams!” Grönlänningarna kommer inte att gå med på det.

På en presskonferens senare samma dag sade du att du ”inte skulle utesluta att använda militära eller ekonomiska åtgärder” för att ta över Grönland. Vid en presskonferens senare samma dag hotade du att införa tullar mot Danmark.

”Vad! Är du galen?”Vill du ta land från allierade Danmark, som har stått sida vid sida med USA sedan andra världskriget?

Ombord på ”Air Force One” den 26 januari sa du: ”Jag tror att vi kommer att få det (Grönland). Och jag tror att folket på Grönland är med oss. Jag vet inte riktigt vilka rättigheter Danmark har till Grönland, men det skulle vara en mycket ovänlig handling av Danmark att motsätta sig det eftersom syftet är att skydda den fria världen. Det är inte för oss (USA), utan för den fria världen. Det har inget med USA att göra annat än att vi är de enda som kan säkerställa frihet.””

Jag märker att du har blivit mer avvaktande och mindre bestämd här. Det är positivt och det underströks ytterligare i ert tal till kongressen den 4 mars, där ni i en direkt vädjan till grönländarna sade:

”Vi stöder er rätt att bestämma över er egen framtid, och om ni så skulle välja är ni välkomna att bli en del av Amerikas förenta stater. Vi kommer att hålla dig säker. Vi kommer att göra er rika. Och tillsammans kommer vi att ta Grönland till höjder som ni aldrig trodde var möjliga. Vi behöver Grönland för nationell och internationell säkerhet, och vi arbetar med alla inblandade för att få det att hända. Men vi behöver Grönland först och främst för att garantera säkerheten i världen, och jag tror att vi kommer att få Grönland. Vi kommer att få Grönland på ett eller annat sätt. Det är en mycket liten befolkning, men en mycket, mycket stor bit land. Och det är mycket viktigt för den militära säkerheten.” (Min kursivering.)

Den 13 mars, under ert möte med Mark Rutte, NATO:s nye generalsekreterare, sade ni: ”Ja, jag tror att det kommer att hända. Vi kommer att prata med dig (Rutte). Vi behöver Grönland när det gäller internationell säkerhet. Danmark ligger långt borta. Vi har många soldater, kanske kommer du att se fler och fler soldater åka dit (till Grönland). Jag vet inte.” (Min kursivering.)

Danskarna är skakade. Vi är skakade på den här sidan av Atlanten. Och av förståeliga skäl. Sådant språkbruk är okänt bland allierade.

I en civiliserad postkolonial så kallad regelbaserad västvärld skulle vi aldrig i vår vildaste fantasi kunna föreställa oss att USA, vår viktigaste allierade sedan 1941, skulle vilja annektera territorium tillhörande ett annat NATO-land. Är det verkligen vad du menar?

Jag har svårt att tro det.

Och varför i hela fridens namn skulle USA vilja annektera Grönland annat än för att hedra ditt arv som president?

Det är sant att Grönland är viktigt för USA:s säkerhet. Och det är sant att kineserna nu ses som USA:s största säkerhetsutmaning, och att både de och ryssarna positionerar sig i Arktis.

Men om USA vill öka sin militära närvaro på Grönland kommer varken Danmark eller någon annan i NATO att vilja förhindra det. Tvärtom kommer det att välkomnas.

USA etablerade Thule Air Base 1951 och den har spelat en viktig roll i övervakningen av Arktis och som en del av USA:s ballistiska missilvarningssystem.

Under det kalla kriget kunde basen hysa upp till 7.000 militär och civil personal. Idag uppskattas det finnas 500-1000 amerikaner på basen, som har fått förnyad strategisk betydelse till följd av Rysslands och Kinas ökade närvaro i den norra delen av världen. Neddragningen av antalet amerikaner på basen har genomförts av USA självt.

Och när det gäller tillgången till sällsynta mineraler finns det inte mycket som hindrar potentiella amerikanska investeringar annat än ett mycket utmanande klimat, extremt svår logistik och krävande miljökrav, vilket innebär att det under överskådlig framtid förmodligen kommer att vara mer lämpligt att utvinna sällsynta jordartsmetaller och kritiska mineraler från mer tillgängliga platser, inklusive USA.

Efter att ha lärt känna dig och din retorik nu under en period av nästan 10 år tycker jag att det är mer rimligt att läsa dig ungefär så här:

Du är en transaktionsorienterad realpolitiker. Du vill Make America Great Again. Det är bra, men inte bra om det sker på bekostnad av dina allierade.

Du nickar i all diplomatisk takt och ton. Det är inte alltid konstruktivt, men ibland är det helt rätt. Europeiska ledare måste sättas på plats.

Grönland i norr, liksom Panamakanalen i söder, är strategiskt viktigt för USA. Det är hög tid att stävja kinesernas och ryssarnas ökade inflytande i USA:s närområde. Era föregångare har helt försummat detta.

Om du har tänkt att det skulle vara fantastiskt att vara den president som ökade USA:s territorium med tre gånger Texas storlek genom att göra Grönland till USA:s 51:a stat, så tycker jag att du ska tänka om. Jag tycker att du ska lämna det till grönländarna och inte låta ditt ego komma i vägen för internationell lag.

Du har redan tyglat kineserna i Panama, och Mexikanska golfen heter nu Amerikanska golfen. Men glöm alla planer på att annektera Grönland! Jag tror att ni gradvis har insett detta själva, jfr era senaste mer moderata uttalanden, bland annat från ert möte med Mark Rutte den 13 mars.

Grönland är på väg mot självständighet från Danmark, men grönländarna vill inte bli en delstat i USA. Detta visades tydligt under det nyligen genomförda valet på Grönland.

Om ni vill öka USA:s militära närvaro på Grönland är det bara att göra det. Och inför gärna ett mineralavtal liknande det som tecknades med Norge den 30 september förra året och det som ligger på förhandlingsbordet i Ukraina. Båda kommer att välkomnas i Nuuk, Köpenhamn och Bryssel.

Med vänlig hälsning
/Vaktmästaren